Januari - Lång semester i Thailand med hela stora familjen...
Februari - En enda arbetsplats efter att ha suttit på två stolar i 3 år. Nya spännande arbetsuppgifter tillkom!
Mars - Fick förtroendet att bli distriktsordförande för Ladies circle distrikt 11.
April - Börjar blogga.
Maj - Riksmöte i Varberg
Juni - Skolavslutningar och studenten för barnen som alla har gjort topprestationer.
Juli - Renoverar huset på utsidan.
Augusti - Stora sonen flyttar hemifrån. Saknar honom jättemycket, men är stolt för att han fixar det så bra!
Oktober - Får besked om att jag fått nytt jobb!
November - Besöker Tomteland i Mora.
December - Julfirande med dem jag älskar mest.
Sammanfattningsvis har detta varit ett år som innehållit en mängd nya, spännande utmaningar. Mycket av det som hänt, har aldrig hänt förut. Jag har upplevt ett år där väldigt lite har varit givet från början, och där gamla lösningar inte varit gångbara rakt av. Gamla kunskaper och erfarenheter har fått omprövas och revideras hela tiden.
Yrkesmässigt har det varit ett av mina mest utvecklande år, just för att så mycket har varit nytt och jag har fått lära nytt och lära om, om och om igen. Jag har haft så många intressanta möten och diskussioner med så många fantastiska och kunniga människor. Vi har alla varit med om att tänja på gränser, och att korsa gränser för att flytta dem en bit längre bort från vår trygghetszon.
Privat har det handlat mycket om mamma-rollen, att våga släppa taget om barnen i takt med att de växer upp och blir mer självständiga. Balansgången mellan att hålla i och släppa, är inte alltid så lätt. Det blir allt tydligare att vi har våra barn till låns, och jag försöker bli allt bättre på att vara är och nu med mina barn. De är det bästa som hänt mig....
Inför 2010 ska jag bli ännu bättre på att vara här och nu. Jag ska bli duktigare på att undvika energitjuvar, och skapa ännu bättre förutsättningar för att det som är viktigast i mitt liv, får ta det utrymme det förtjänar....
GOTT NYTT ÅR ÖNSKAR JAG ER ALLA!
onsdag 30 december 2009
tisdag 29 december 2009
Kreativiteten flödar....
Yngsta dottern har lite tunt i kassan efter jul. Dels har hon väl handlat julklappar till familj och kompisar, dels har hon hunnit besöka mellandagsrean för resterande pengar. Men då kom hon på en idé...
"Hur mycket får jag mamma om jag har godislöfte nästa år?"
Det fanns en tid när de var yngre då ett godislöfte, dvs att inte äta godis under en längre tid, kunde ge dem ett extra tillskott i kassan. Ett sådant löfte hade flera vinster då; dels var det jag som betalade deras godis då, dels åt de godis varje lördag. Numera betalar barnen sitt godis själva och de äter inte godis i några större mängder.
Så incitamentet för att jag skulle betala 500-1000 kr för att de ska sluta äta godis finns inte idag. Varken ekonomiska eller hälso-skäl. Så hon får nog ge sig själv ett godislöfte, och spara den lilla summa som hennes godis kostar idag ;)
tisdag 22 december 2009
Storrensning eller Feng shui?!
Jag byter jobb efter nyår och har ägnat de två sista dagarna mestadels till att rensa ur mitt arbetsrum. Hur kan det bli så mycket papper i dagens digitala samhälle?
Mycket av det jag nu har slängt var daterat 2002 och framåt. Väldigt lite från 2007 och framåt. Det måste betyda att jag blivit duktigare på att lagra digitalt?
Jag får energi av att rensa och slänga saker. Rummet är nu så välrensat att jag får god lust att flytta in i det igen. Jag lovar mig själv att aldrig mer påbörja en pärm at ställa i bokhyllan.
Har du märkt hur glada människor har en förmåga att förändra och smitta av sig med energi när de kliver in i ett rum? Har du märkt att du blir gladare av att umgås med lyckliga mäniskor? Enligt Feng shui pågår ett ständigt ubyte av energi mellan mig och min omgiving och allt som omger mig. Om jag har för mycket saker omkring mig, eller fel saker/människor omkring mig, så dräneras jag på energi. Genom att påverka min miljö och det som omger mig, kan jag se till att laddes av positiv energi. Att städa bort allt som jag inte behöver ger mig energi, och jag ska bli bättre på det! Nyårlöfte några dagar i förskott!
Mycket av det jag nu har slängt var daterat 2002 och framåt. Väldigt lite från 2007 och framåt. Det måste betyda att jag blivit duktigare på att lagra digitalt?
Jag får energi av att rensa och slänga saker. Rummet är nu så välrensat att jag får god lust att flytta in i det igen. Jag lovar mig själv att aldrig mer påbörja en pärm at ställa i bokhyllan.
Har du märkt hur glada människor har en förmåga att förändra och smitta av sig med energi när de kliver in i ett rum? Har du märkt att du blir gladare av att umgås med lyckliga mäniskor? Enligt Feng shui pågår ett ständigt ubyte av energi mellan mig och min omgiving och allt som omger mig. Om jag har för mycket saker omkring mig, eller fel saker/människor omkring mig, så dräneras jag på energi. Genom att påverka min miljö och det som omger mig, kan jag se till att laddes av positiv energi. Att städa bort allt som jag inte behöver ger mig energi, och jag ska bli bättre på det! Nyårlöfte några dagar i förskott!
torsdag 17 december 2009
Ny tävling!
Måste bara vinna Fashionhaggans tävling denna gång. Björn Borg och mina fötter passar så bra ihop. Vill du också tävla? Gå in på hennes blogg´! Du hittar den till höger här på min sida;) (Det gick inte att få till någon länk....)
tisdag 15 december 2009
Tjänat pengar till jul!
Nu har jag fyndat igen! Jag har köpt ett par nya Clarks Curlingkängor på Tradera för 207 kr. Nypris ligger mellan 1550-2000 kr. Det innebär att jag sparat minst 1300 kr. Sitter nu och funderar på vad jag ska göra med alla pengar...;)
måndag 14 december 2009
Vill du dejta en kriminell?
Har världen blivit galen? Nu har kriminella fångar en egen hemsida där de kan lägga upp sin kontaktannons för att kunna möta kärleken även om de sitter inne. Det handlar om män som mördat sina tidigare partners, som nu får hjälp att hitta en ny.
Sidan/förmedlingen drivs av en man och en kvinna utanför murarna som vill unerlätta livet för de kriminella som sitter inne. Även personer utanför murarna som är intresserad av någon som sitter inne, kan anmäla sitt intresse. Fångarna själva har oftast inte tillgång till internet säger det. Tack och lov att det finns något vett kvar säger jag då. Men kontakterna förmedlas av dem som driver hemsidan.
Du kan läsa en artikel om sajten på Aftonbladet.se.
Det finns människor till allt!
Sidan/förmedlingen drivs av en man och en kvinna utanför murarna som vill unerlätta livet för de kriminella som sitter inne. Även personer utanför murarna som är intresserad av någon som sitter inne, kan anmäla sitt intresse. Fångarna själva har oftast inte tillgång till internet säger det. Tack och lov att det finns något vett kvar säger jag då. Men kontakterna förmedlas av dem som driver hemsidan.
Du kan läsa en artikel om sajten på Aftonbladet.se.
Det finns människor till allt!
söndag 13 december 2009
Dålig stil...
Jag har varit i kyrkan idag...Det blir inte så ofta...
Min dotter ska konfirmera sig och då ingår ett antal gudstjänstbesök under året. Jag tycker hon har fattat ett klokt beslut att konfirmera sig och som den stödjande mor jag är så följde jag med på dagens gudstjänst. Mini och sambon var också med.
Jag tycker det är vackert i kyrkan och det är ett av de få ställen som det inte går att hitta någon stress....
Mini har alltid varit facinerad av kyrkan och kyrkklockorna. Det händer att vi slinker in om vi är ute på en promenad, och tänder ett ljus. Inne i kyrkan finns även en liten pysselhörna, och där kan vi slå oss ner en stund också.
Idag började Mini gudstjänsten med att pyssla. Sen gav han sig ut på nyfikna små äventyr. Han var helt tyst, och smög runt i strumplästen och tittade på ljus och människor. Krubban stod uppdukad för beskådan också. Efter ett tag ökade han tempot, och gjorde små spring-ruscher mellan ytterdörren och fram till oss. Vi satt rätt långt bak, så det var få som såg honom egentligen, och det enda man hörde var hans andning när han sprang. I ansiktet sken han som en sol...
Jag såg några damer kasta ogillande blickar men bestämde mig för att inte bry mig så länge han inte störde. Vilken dålig stil, hörde jag dem säga, att springa i kyrkan.
Jag undrar hur de tänker då. Förutom mig själv, Mini och sambon var där ca 10 konfirmander och 30 pensionärer i ålder 70+. Konfirmanderna var där med all säkerhet för att de måste. Om 10 år när övriga besökare inte längre finns, eller kan ta sig till kyrkan, blir den en ganska öde byggnad. Hur ska framtidens kyrka kunna fortsätta finnas med sina gudstjänster på söndagar, om inte yngre generationers intresse för att delta väcks. Och hur ska det kunna väckas om inte barn ska vara välkomna på barns villkor. Om inte barnen är välkomna kan inte föräldrar heller delta, och då är det snart bara generationen 70+ som får tillgång till kyrkan...
Säg till en 4-åring att sitta still i en timme, lyssna noga på vad prästen säger och sjung med i psalmer du inte förstår eller kan lära dig...tyck sedan att det är så intressant att du även i fortsättningen tänker på kyrkan som ett ställe där du får pyssla, tända ljus och vara med på dina villkor!?
På julafton ska jag gå på gudstjänst igen. Då får barnen höra julevangeliet uppläst som en saga, och vara med och duka krubban, i Döderhults kyrka i Oskarshamn. Kyrkan är alltid proppfull på julafton och det är barnen som får ta plats och finnas med.
Dagens präst i vår kyrka, tyckte inte att Mini hade stört och önskade oss hjärtligt välkomna tillbaka....Jag trivs i kyrkan men inte för att jag har någon stark kristen tro att luta mig mot, utan mer för att den är en del av vårt arv och står för mycket av den värdegrund som jag delar. Jag finner en ro när jag är där, och tänker inte bry mig om ifall jag och Mini visar dålig stil. Synd att de irriterade damerna missade delar av gudstjänsten idag, för att de var upptagna av att titta baklänges och irritera sig på någon som inte ens hördes. Fast det är väl lite av idén med kyrkan, att bry sig om det som inte syns och hörs men som man ändå tror finns:)
Min dotter ska konfirmera sig och då ingår ett antal gudstjänstbesök under året. Jag tycker hon har fattat ett klokt beslut att konfirmera sig och som den stödjande mor jag är så följde jag med på dagens gudstjänst. Mini och sambon var också med.
Jag tycker det är vackert i kyrkan och det är ett av de få ställen som det inte går att hitta någon stress....
Mini har alltid varit facinerad av kyrkan och kyrkklockorna. Det händer att vi slinker in om vi är ute på en promenad, och tänder ett ljus. Inne i kyrkan finns även en liten pysselhörna, och där kan vi slå oss ner en stund också.
Idag började Mini gudstjänsten med att pyssla. Sen gav han sig ut på nyfikna små äventyr. Han var helt tyst, och smög runt i strumplästen och tittade på ljus och människor. Krubban stod uppdukad för beskådan också. Efter ett tag ökade han tempot, och gjorde små spring-ruscher mellan ytterdörren och fram till oss. Vi satt rätt långt bak, så det var få som såg honom egentligen, och det enda man hörde var hans andning när han sprang. I ansiktet sken han som en sol...
Jag såg några damer kasta ogillande blickar men bestämde mig för att inte bry mig så länge han inte störde. Vilken dålig stil, hörde jag dem säga, att springa i kyrkan.
Jag undrar hur de tänker då. Förutom mig själv, Mini och sambon var där ca 10 konfirmander och 30 pensionärer i ålder 70+. Konfirmanderna var där med all säkerhet för att de måste. Om 10 år när övriga besökare inte längre finns, eller kan ta sig till kyrkan, blir den en ganska öde byggnad. Hur ska framtidens kyrka kunna fortsätta finnas med sina gudstjänster på söndagar, om inte yngre generationers intresse för att delta väcks. Och hur ska det kunna väckas om inte barn ska vara välkomna på barns villkor. Om inte barnen är välkomna kan inte föräldrar heller delta, och då är det snart bara generationen 70+ som får tillgång till kyrkan...
Säg till en 4-åring att sitta still i en timme, lyssna noga på vad prästen säger och sjung med i psalmer du inte förstår eller kan lära dig...tyck sedan att det är så intressant att du även i fortsättningen tänker på kyrkan som ett ställe där du får pyssla, tända ljus och vara med på dina villkor!?
På julafton ska jag gå på gudstjänst igen. Då får barnen höra julevangeliet uppläst som en saga, och vara med och duka krubban, i Döderhults kyrka i Oskarshamn. Kyrkan är alltid proppfull på julafton och det är barnen som får ta plats och finnas med.
Dagens präst i vår kyrka, tyckte inte att Mini hade stört och önskade oss hjärtligt välkomna tillbaka....Jag trivs i kyrkan men inte för att jag har någon stark kristen tro att luta mig mot, utan mer för att den är en del av vårt arv och står för mycket av den värdegrund som jag delar. Jag finner en ro när jag är där, och tänker inte bry mig om ifall jag och Mini visar dålig stil. Synd att de irriterade damerna missade delar av gudstjänsten idag, för att de var upptagna av att titta baklänges och irritera sig på någon som inte ens hördes. Fast det är väl lite av idén med kyrkan, att bry sig om det som inte syns och hörs men som man ändå tror finns:)
torsdag 10 december 2009
Längtan...
Mini: Mamma jag vill att min storebror kommer hem snart.
Jag: Ring och säg det till honom då.
Mini: mmmm...då frågar jag om han har längtat efter mig...och då svarar han att han har längtat massor...
Jag: Ja det har han nog gjort...
Mini; Ja för det gör han alltid, och då kommer han hem och pussar mig.
Ibland blir man varm ända in i hjärteroten....;)
Jag: Ring och säg det till honom då.
Mini: mmmm...då frågar jag om han har längtat efter mig...och då svarar han att han har längtat massor...
Jag: Ja det har han nog gjort...
Mini; Ja för det gör han alltid, och då kommer han hem och pussar mig.
Ibland blir man varm ända in i hjärteroten....;)
onsdag 9 december 2009
Dagens i-lands problem....
Förra julen reste vi med hela familjen till Thailand i 3 veckor. En riktig drömsemester. Den bästa semester jag haft, och övriga familjen delar den bilden.
Men vi är en stor familj, 7 personer, så av ekonomiska skäl kan vi troligen aldrig göra om detta med alla barn. Innebär det att vi vuxna måste stanna hemma vi också?
Jag känner mig så kluven. Mini är vårt enda gemensamma barn, så honom kan vi rimligen inte lämna hemma. Övriga 4 har andra föräldrar som de bor hos på deltid, så de skulle inte bli ensamma och övergivna om vi åkte utan dem.
Men Mini skulle ha mycket roligare och livet skulle vara mycket enklare om något av syskonen följde med. Vi skulle också ha en roligare semester med fler barn med. Semester är ju till för att umgås med barnen och tillsammans komma bort från vardagen. Kan man erbjuda 1-2 syskon att följa med utan att samtidigt ha en plan klar för att övriga ska få göra motsvarande vid ett annat tillfälle?
Om vi nu skulle kunna erbjuda något mer barn att följa med, så förutsätter det rent ekonomisk att man åker när det inte är skollov. Priserna är ju lägre då. Hur gör man med syskon som inte kan ta ledigt från skolan. Ska de få skylla sig själva?
Hur gör man med syskon som är myndiga och tjänar egna pengar? Ska de få betala själva eller stanna hemma? Eller följa med på samma villkor som övriga?
Tala om dagens i-lands problem. Måste ha varit enklare när jag växte upp. Då fanns inte utlandsresa som ett alternativ i vår familj. Jag var 18 år innan jag hade besökt huvudstaden.....40 mil bort!
Jag vill jättegärna resa. Ena sidan av mig tycker att jag nu när jag passerat 40 år och har en skaplig inkomst, ska kunna få göra detta. Barnen får vänta på sin tid när de tjänar egna pengar och själva får prioritera vad de vill göra med dem. Vi har iallafall gjort en drömresa tillsammans.
Andra sidan av mig tvekar inför att lämna barnen hemma och bara resa med Mini. De vill ju så gärna följa med och jag vill så gärna att de ska följa med. Men det innebär att vi inte kommer iväg alls.....någon av oss....Finns det några kloka råd och tankar hos någon?
Men vi är en stor familj, 7 personer, så av ekonomiska skäl kan vi troligen aldrig göra om detta med alla barn. Innebär det att vi vuxna måste stanna hemma vi också?
Jag känner mig så kluven. Mini är vårt enda gemensamma barn, så honom kan vi rimligen inte lämna hemma. Övriga 4 har andra föräldrar som de bor hos på deltid, så de skulle inte bli ensamma och övergivna om vi åkte utan dem.
Men Mini skulle ha mycket roligare och livet skulle vara mycket enklare om något av syskonen följde med. Vi skulle också ha en roligare semester med fler barn med. Semester är ju till för att umgås med barnen och tillsammans komma bort från vardagen. Kan man erbjuda 1-2 syskon att följa med utan att samtidigt ha en plan klar för att övriga ska få göra motsvarande vid ett annat tillfälle?
Om vi nu skulle kunna erbjuda något mer barn att följa med, så förutsätter det rent ekonomisk att man åker när det inte är skollov. Priserna är ju lägre då. Hur gör man med syskon som inte kan ta ledigt från skolan. Ska de få skylla sig själva?
Hur gör man med syskon som är myndiga och tjänar egna pengar? Ska de få betala själva eller stanna hemma? Eller följa med på samma villkor som övriga?
Tala om dagens i-lands problem. Måste ha varit enklare när jag växte upp. Då fanns inte utlandsresa som ett alternativ i vår familj. Jag var 18 år innan jag hade besökt huvudstaden.....40 mil bort!
Jag vill jättegärna resa. Ena sidan av mig tycker att jag nu när jag passerat 40 år och har en skaplig inkomst, ska kunna få göra detta. Barnen får vänta på sin tid när de tjänar egna pengar och själva får prioritera vad de vill göra med dem. Vi har iallafall gjort en drömresa tillsammans.
Andra sidan av mig tvekar inför att lämna barnen hemma och bara resa med Mini. De vill ju så gärna följa med och jag vill så gärna att de ska följa med. Men det innebär att vi inte kommer iväg alls.....någon av oss....Finns det några kloka råd och tankar hos någon?
tisdag 8 december 2009
Nostalgi...
Idag fick Mini en film med Saltkråkan. Tala om nostalgi! Saltkråkan var min favorit när jag var liten, och jag jämförde ofta med vad jag minns från mina tidiga barndomsår.
När jag var riktigt liten hade min mormor och morfar en stuga på Stekön i Ronneby skärgård. Jag minns inte hur gammal jag var när de sålde den, kanske 4-5 år, men jag har flera minnen därifrån.
På somrarna släpptes det ut kor på bete på Stekön för att hålla landskapet öppet. De gjorde sina behov där de kände för det. En gång hade jag fått nya träskor, och råkade trampa rätt i en komocka, en färsk sådan. Traumatisk upplevelse.
Ett annat minne är när vi hade varit och badat på stranden andra sidan ön. Min morbror som var 8 år äldre utsatte mig för bus. På stigen tillbaka fanns ett bo med myror under marken. Min morbror ställde sig mitt i myrboet och utmanade mig att göra det samma. Det såg ju inte så farligt ut. Det jag inte visste, men som han så klart hade koll på, var att myrorna kom upp när han stod i boet, och var aggressiva lagom tills jag ställde mig där. De kröp upp och bet mig överallt medan min morbror skrattade gott....
På Stekön fanns utedass och pappa brukade gräva ner innehållet i en grop när det var dags för tömning. Det var ju spännande...
På ön bodde en äldre tant som tyckte om mig. Vi brukade hälsa på henne ibland och en gång fick jag en porslinskatt av henne. En katt som jag fortfarande har kvar...
Så Saltkråkan liknar mycket de minnen jag har från somrarna på Stekön och ger en riktig nostalgitripp....
När jag var riktigt liten hade min mormor och morfar en stuga på Stekön i Ronneby skärgård. Jag minns inte hur gammal jag var när de sålde den, kanske 4-5 år, men jag har flera minnen därifrån.
På somrarna släpptes det ut kor på bete på Stekön för att hålla landskapet öppet. De gjorde sina behov där de kände för det. En gång hade jag fått nya träskor, och råkade trampa rätt i en komocka, en färsk sådan. Traumatisk upplevelse.
Ett annat minne är när vi hade varit och badat på stranden andra sidan ön. Min morbror som var 8 år äldre utsatte mig för bus. På stigen tillbaka fanns ett bo med myror under marken. Min morbror ställde sig mitt i myrboet och utmanade mig att göra det samma. Det såg ju inte så farligt ut. Det jag inte visste, men som han så klart hade koll på, var att myrorna kom upp när han stod i boet, och var aggressiva lagom tills jag ställde mig där. De kröp upp och bet mig överallt medan min morbror skrattade gott....
På Stekön fanns utedass och pappa brukade gräva ner innehållet i en grop när det var dags för tömning. Det var ju spännande...
På ön bodde en äldre tant som tyckte om mig. Vi brukade hälsa på henne ibland och en gång fick jag en porslinskatt av henne. En katt som jag fortfarande har kvar...
Så Saltkråkan liknar mycket de minnen jag har från somrarna på Stekön och ger en riktig nostalgitripp....
måndag 7 december 2009
Äta med porerna?
När mina barn var små, kunde man tro att de åt med porerna. Det såg iallafall ut som om den mesta maten hamnat på annat ställe än munnen när de ätit själva.
I helgen har jag gjort motsvarande. Jag har varit på spa och genomgått en kur med Spirulina alger. Om man söker på Spirulina på Google får man bland annat veta att Spirulina tack vare det höga näringsvärde använts som föda runt om i världen, bland annat av aztekerna i Mexiko. Det är ett mycket vanligt kosttillskott i form av tabletter eller pulver, står det också. De positiva hälsoeffekterna av Spirulina är många; immunstärkande, virushämmande och cancerskyddande effekt, sänkning av skadliga blodfetter, minskning av njurskadande effekt av tungmetaller och strålningsskyddande effekt.
Spirulinaalger rördes ut med vatten och smetades ner över min kropp. Jag såg ut att vara släkt med hulken. Medan algerna verkade, låg jag inlindad i plast och fick massage i ansiktet och i hårbotten. En kombination som jag kan tänka mig att nyttja oftare. Efter spirulinabehandlingen var jag nästan i skick som ny...;)
I helgen har jag gjort motsvarande. Jag har varit på spa och genomgått en kur med Spirulina alger. Om man söker på Spirulina på Google får man bland annat veta att Spirulina tack vare det höga näringsvärde använts som föda runt om i världen, bland annat av aztekerna i Mexiko. Det är ett mycket vanligt kosttillskott i form av tabletter eller pulver, står det också. De positiva hälsoeffekterna av Spirulina är många; immunstärkande, virushämmande och cancerskyddande effekt, sänkning av skadliga blodfetter, minskning av njurskadande effekt av tungmetaller och strålningsskyddande effekt.
Spirulinaalger rördes ut med vatten och smetades ner över min kropp. Jag såg ut att vara släkt med hulken. Medan algerna verkade, låg jag inlindad i plast och fick massage i ansiktet och i hårbotten. En kombination som jag kan tänka mig att nyttja oftare. Efter spirulinabehandlingen var jag nästan i skick som ny...;)
onsdag 2 december 2009
Ny chef...
Igår fick jag ny chef på mitt nya jobb...
Ja hon har inte börjat än men vi fick veta igår vem som kommer. Känns lite pirrigt faktiskt att förutsättningarna ändras innan jag ens hunnit börja på allvar. Inget oväntat i sig och pirret är helt positivt. En slags positiv och nyfiken förväntan.
Det är alltid kul att lära känna nya människor, och en person som kommer ny till en arbetsplats har säkert en vilja och ambition om att göra ett bra jobb. Och det gillar jag...
Ja hon har inte börjat än men vi fick veta igår vem som kommer. Känns lite pirrigt faktiskt att förutsättningarna ändras innan jag ens hunnit börja på allvar. Inget oväntat i sig och pirret är helt positivt. En slags positiv och nyfiken förväntan.
Det är alltid kul att lära känna nya människor, och en person som kommer ny till en arbetsplats har säkert en vilja och ambition om att göra ett bra jobb. Och det gillar jag...
söndag 29 november 2009
Ineffektivitet...
Jag har upptäckt att jag irriteras av vad jag upplever är ineffektivitet. Att göra en sak i taget och göra det noggrant, är för mig ganska ineffektivt, har jag kommit på att jag tycker.
Själv lyckades jag med konststycket att baka lussekatter med sonen, baka matbröd, laga middag, kolla så att sambon gjorde det han skulle och pussla på ungefär samma gång....
Med facit i hand eller blicken i backspegeln, kan man undra om det är särskilt bra att alltid, och jag menar alltid, hålla på med flera saker samtidigt. Det enda tillfälle som jag endast gör en sak, är när jag sover.
Jag trivs ju i och för sig med att ha mycket att göra, men ibland tror jag det skulle vara nyttigt att ta det lite lugnare. Om tillvaron redan är fylld, finns ju inte utrymme för att upptäcka något nytt.....
Ibland kan jag längta tillbaka till den tid som Mini var riktigt liten och ammades ett antal timmar per dygn. När jag ammade kunde jag inte göra något annat, än att bara sitta still och koppla av. Och alla som fött barn och ammat vet att man kan inte hålla mer än en tanke i huvudet åt gången och knappt det, när mjölkhormonerna spritter i kroppen.
Jag får väl göra som Mini gör när han blir godissugen på en onsdag. Han låtsas att det är lördag. Jag tror jag ska låtsas att jag är nyförlöst.....
Själv lyckades jag med konststycket att baka lussekatter med sonen, baka matbröd, laga middag, kolla så att sambon gjorde det han skulle och pussla på ungefär samma gång....
Med facit i hand eller blicken i backspegeln, kan man undra om det är särskilt bra att alltid, och jag menar alltid, hålla på med flera saker samtidigt. Det enda tillfälle som jag endast gör en sak, är när jag sover.
Jag trivs ju i och för sig med att ha mycket att göra, men ibland tror jag det skulle vara nyttigt att ta det lite lugnare. Om tillvaron redan är fylld, finns ju inte utrymme för att upptäcka något nytt.....
Ibland kan jag längta tillbaka till den tid som Mini var riktigt liten och ammades ett antal timmar per dygn. När jag ammade kunde jag inte göra något annat, än att bara sitta still och koppla av. Och alla som fött barn och ammat vet att man kan inte hålla mer än en tanke i huvudet åt gången och knappt det, när mjölkhormonerna spritter i kroppen.
Jag får väl göra som Mini gör när han blir godissugen på en onsdag. Han låtsas att det är lördag. Jag tror jag ska låtsas att jag är nyförlöst.....
fredag 27 november 2009
Ge bort en gris...
Inför jul kommer det ofta förslag på olika julklappar att ge bort. På senare år har det funnits flera förslag på hur man genom att ge en julklapp kan rädda djur och natur. Man har kunnat köpa en bit av Stilla havet för att stödja arbetet med friskare hav, eller en bit regnskog för att säkra bergsgorillorna existens. Man har kunnat köpa träd för plantering där skövlingen redan genomförts etc.
I år kan man hjälpa till genom att köpa en gris. Låter det konstigt?
På webaidshop.se kan man via Läkarmissionen köpa en gris till ensamstående kvinna i Burkina Faso, samtidigt som du ger ett gåvobevis till din vän i julklapp. Grisen kostar 2500 kr.
Tycker du att det är lite för mycket pengar kan du istället köpa en get åt en familj i nordvästra Uganda. Människorna där börjar så smått återvända hem efter åratal av inbördeskrig, och behöver hjälp att bygga upp sin tillvaro. Geten kostar 230 kr.
Eller varför inte betala 150 kr för en säker förlossning till en kvinna i Kongo....
Dessa gåvor och många fler kan du ge bort i julklapp till dina vänner och samtidigt göra en god sak för någon annan på jorden som inte har det vi har...
I år kan man hjälpa till genom att köpa en gris. Låter det konstigt?
På webaidshop.se kan man via Läkarmissionen köpa en gris till ensamstående kvinna i Burkina Faso, samtidigt som du ger ett gåvobevis till din vän i julklapp. Grisen kostar 2500 kr.
Tycker du att det är lite för mycket pengar kan du istället köpa en get åt en familj i nordvästra Uganda. Människorna där börjar så smått återvända hem efter åratal av inbördeskrig, och behöver hjälp att bygga upp sin tillvaro. Geten kostar 230 kr.
Eller varför inte betala 150 kr för en säker förlossning till en kvinna i Kongo....
Dessa gåvor och många fler kan du ge bort i julklapp till dina vänner och samtidigt göra en god sak för någon annan på jorden som inte har det vi har...
måndag 23 november 2009
Helgens citat...
I helgen har jag och en väninna varit med våra jämnåriga grabbar, 4,5 år, i Tomteland i Mora. Det var jättemysigt och tänk vad mycket man kan uppleva på liten yta med små medel när man är i den åldern. Häxan Snorbuse var lite läskig. Nisse Kram delade ut Tomtekraft om man lovade 4 stora löften. Tomten satt och tog emot önskelistor. Stortrollet hade snott nyckeln till julklappsförrådet, så nu vet vi inte om det kommer några julklappar från Tomten i år....
På vägen hem sitter de små pojkarna och filosoferar i baksätet. Även om ingen annan kan följa deras tankar, så förstår de varandra fullständigt. Det är så fascinerande att lyssna...
Höjdpunkten var när vi hör från baksätet:
- Du Mini....det är inte lätt att pricka när man försöker skjuta en mygga..
- ...nääää....
Jag undrar vilka tankar som rör sig i deras huvuden. Djupa diskussioner har de....Helt underbart!:)
På vägen hem sitter de små pojkarna och filosoferar i baksätet. Även om ingen annan kan följa deras tankar, så förstår de varandra fullständigt. Det är så fascinerande att lyssna...
Höjdpunkten var när vi hör från baksätet:
- Du Mini....det är inte lätt att pricka när man försöker skjuta en mygga..
- ...nääää....
Jag undrar vilka tankar som rör sig i deras huvuden. Djupa diskussioner har de....Helt underbart!:)
onsdag 18 november 2009
inga problem alls...
En del människor, kanske mest i äldre generationen, verkar tycka att det där med hushullsnära tjänster är överreklamerat. Var och en ska väl kunna hålla rent efter sig själv...
Men det är få som tycker att det hör till att man ska kunna serva bilen själv....
På arbetsplatsen tycker vi att det är helt ok, till och med självklart att det finns lokalvårdare så att vi kan lägga ner vår arbetstid på "rätt" saker.
Jag har inga problem att någon annan håller rent efter mig! Det finns flera skäl till det. Först och främst vill jag lägga min fritid på annat än att städa. Jag tycker inte ens det är roligt att städa. Och om jag jämför med vad jag får när jag betalar för det, kan jag villigt erkänna att jag inte ens är riktigt bra på det.
Att komma hem idag när det var helt nystädat överallt, ger mig mer energi än något annat ;)
Men det är få som tycker att det hör till att man ska kunna serva bilen själv....
På arbetsplatsen tycker vi att det är helt ok, till och med självklart att det finns lokalvårdare så att vi kan lägga ner vår arbetstid på "rätt" saker.
Jag har inga problem att någon annan håller rent efter mig! Det finns flera skäl till det. Först och främst vill jag lägga min fritid på annat än att städa. Jag tycker inte ens det är roligt att städa. Och om jag jämför med vad jag får när jag betalar för det, kan jag villigt erkänna att jag inte ens är riktigt bra på det.
Att komma hem idag när det var helt nystädat överallt, ger mig mer energi än något annat ;)
tisdag 17 november 2009
Nästan klar...
Jag är imponerad av mig själv! Jag är nästan klar med mina julklappsinköp. Utan att ens ha behövt trängas i affärer med folk. Heja näthandeln!
måndag 16 november 2009
Måndag i november....
Sover lite för länge....som vanligt i november.
Mini sätter sig på tvären och behöver fjäskas för, för att inte bryta ihop och starta världskrig.
Spegeln i badrummet i många bitar.
Stora sonen utan pengar på kontot kan inte köpa biljett till tåget - mamma gör utryckning...
Parkeringsplatserna slut där p-tillståndet är giltigt.
P-tillstånd för dyrare parkering som finns till utlåning på jobbet var upptaget.
Allt detta händer innan klockan 8.30....
Varför finns november i almanackan över huvudtaget. Kan vi inte bara göra en deal att vi hoppar över november. Den är bara mörk och grå. Vi kan gå direkt från höstsolen i oktober till ljusstakarna i fönstren i december...för att se hoppa på första gröna löven i slutet på mars och vidare direkt till midsommar. Där kan vi stanna ett halvår eller så...
Mini sätter sig på tvären och behöver fjäskas för, för att inte bryta ihop och starta världskrig.
Spegeln i badrummet i många bitar.
Stora sonen utan pengar på kontot kan inte köpa biljett till tåget - mamma gör utryckning...
Parkeringsplatserna slut där p-tillståndet är giltigt.
P-tillstånd för dyrare parkering som finns till utlåning på jobbet var upptaget.
Allt detta händer innan klockan 8.30....
Varför finns november i almanackan över huvudtaget. Kan vi inte bara göra en deal att vi hoppar över november. Den är bara mörk och grå. Vi kan gå direkt från höstsolen i oktober till ljusstakarna i fönstren i december...för att se hoppa på första gröna löven i slutet på mars och vidare direkt till midsommar. Där kan vi stanna ett halvår eller så...
fredag 13 november 2009
Processens mysterier...
Min kollega har ägnat många timmar denna termin att komma på lösningen på problemlösningens mysterier och trott att processkartläggning kan ta henne närmre gåtans svar. Du kan sluta tro nu kompis. Jag har hittat facit!
Ja det var kanske inte jag som kom på facit men jag var på en kurs där facit gavs i form av en film....Så StadshusDirren...här kommer lösningen;
">
Ja det var kanske inte jag som kom på facit men jag var på en kurs där facit gavs i form av en film....Så StadshusDirren...här kommer lösningen;
">
Besviken...
Igår blev jag bästa vän med Andreas Carlsson i IDOL-juryn. Ja, bästa vän är kanske att ta i men vi delade några djupa tankar...
Djupa och djupa....tankar var det iallafall....och vi höll ju om varandra en lång stund..
Höll om och höll om var kanske att ta i...vi var tvungna att hålla i något för att inte trilla ur bild när vårt magiska möte förevigades...
Magiskt och magiskt...det var det väl kanske för honom....jag hade bara satt en pin på hans väst så att han kunde öppet ta ställning...det var väl inte så mycket magi i det...
Det var ju mer en självklarhet att han ville stödja ECPAT international genom att bära LCI-presidentens pin med texten "You never walk alone" ....Mycket sympatisk och trevlig kille utan det minsta divalater...Skrev till och med personliga kommentarer i min bok som jag köpte av honom...det gjorde han säkert inte till någon av de andra som var där...;)
Men jag är allt bra besviken över att han i dagens direktsända IDOL hade plockat av sig den pin jag gav...
Djupa och djupa....tankar var det iallafall....och vi höll ju om varandra en lång stund..
Höll om och höll om var kanske att ta i...vi var tvungna att hålla i något för att inte trilla ur bild när vårt magiska möte förevigades...
Magiskt och magiskt...det var det väl kanske för honom....jag hade bara satt en pin på hans väst så att han kunde öppet ta ställning...det var väl inte så mycket magi i det...
Det var ju mer en självklarhet att han ville stödja ECPAT international genom att bära LCI-presidentens pin med texten "You never walk alone" ....Mycket sympatisk och trevlig kille utan det minsta divalater...Skrev till och med personliga kommentarer i min bok som jag köpte av honom...det gjorde han säkert inte till någon av de andra som var där...;)
Men jag är allt bra besviken över att han i dagens direktsända IDOL hade plockat av sig den pin jag gav...
torsdag 12 november 2009
Traderafynd!
Jag har fyndat...igen!
Vad sägs om ett par sprillans nya skinnstövlar från Björn Borg för 211 kronor + 60 kr i frakt? Känns de igen?
Vad ska jag göra med de drygt 1000 kronor jag nu sparat på att köpa så billiga stövlar?
måndag 9 november 2009
Vilken energiinjektion!
Jag har varit på huvudstyrelsemöte för Ladies circle i helgen, och funderar nu på vilken post jag ska kandidera till för att få stanna kvar ytterligare ett år i huvudstyrelsen.
Helgens upplevelser var utöver det vanliga, och var kan jag annars uppleva allt detta på en enda helg;
- Inkvartering hos en syster jag aldrig träffat, med en syster jag träffat en gång och jag kände mig genast som hemma :)
- Romprovning av Canarisk Rom under professionell ledning
- God middag med trevligt samtal och glada skratt tillsammans med drygt 20 tjejer
- Promenad med varm rom-servering halvägs i mål
- Sopplunch severad mitt ute i skogen vid en skogsjö
- HS-möte
- Kidnappning med busstur
- Kapad buss med champagne och trubadur
- Tävling i champagne sabrering
- Kanonsalut på kanoner som fraktats lång väg för vår skull
- Rundvandring i Karl-jan Granqvists spår i Måltidens hus i Grythyttan
- Middag lagad av en finalist i "årets kock"
- Gott vin
- Uppträdanden med oförglömliga sångupplevelser
- Fyrverkeri
Tack till alla goa tjejer och killar i Lindesberg som gjorde helgen till ett minne för livet!
Helgens upplevelser var utöver det vanliga, och var kan jag annars uppleva allt detta på en enda helg;
- Inkvartering hos en syster jag aldrig träffat, med en syster jag träffat en gång och jag kände mig genast som hemma :)
- Romprovning av Canarisk Rom under professionell ledning
- God middag med trevligt samtal och glada skratt tillsammans med drygt 20 tjejer
- Promenad med varm rom-servering halvägs i mål
- Sopplunch severad mitt ute i skogen vid en skogsjö
- HS-möte
- Kidnappning med busstur
- Kapad buss med champagne och trubadur
- Tävling i champagne sabrering
- Kanonsalut på kanoner som fraktats lång väg för vår skull
- Rundvandring i Karl-jan Granqvists spår i Måltidens hus i Grythyttan
- Middag lagad av en finalist i "årets kock"
- Gott vin
- Uppträdanden med oförglömliga sångupplevelser
- Fyrverkeri
Tack till alla goa tjejer och killar i Lindesberg som gjorde helgen till ett minne för livet!
onsdag 4 november 2009
Fort och fel...
Jag har en kul kollega som i sin anmälan till en konferens under rubriken "Specialkost?" hade fyllt i önskemål om en 3-rätters meny innehållande det mesta av det dyraste och smarrigaste...
Jag gillar henne och hennes små tokiga infall lättar upp dagen. Jag kunde ju inte låta något dylikt passera utan kommentar, så jag skickar iväg ett mail med texten "Du är knäpp, men fortsätt med det".
Efter en stund får jag svar på mailet...från en helt annan person som skriver: Jo, nog är jag knäpp men jag tror ändå inte mailet var avsett för mig ;)"
Jag hade skickat mailet till fel person. Tur att denna "fel" person hade humor ;)
Jag gillar henne och hennes små tokiga infall lättar upp dagen. Jag kunde ju inte låta något dylikt passera utan kommentar, så jag skickar iväg ett mail med texten "Du är knäpp, men fortsätt med det".
Efter en stund får jag svar på mailet...från en helt annan person som skriver: Jo, nog är jag knäpp men jag tror ändå inte mailet var avsett för mig ;)"
Jag hade skickat mailet till fel person. Tur att denna "fel" person hade humor ;)
tisdag 3 november 2009
Lindesberg
I helgen ska jag till Lindesberg. En liten "håla" med drygt 8700 invånare. Inte ort jag i normala fall gör ett spontant besök i. Jag ska på huvudstyrelsemöte för Ladies Circle . Det innebär en del jobb men mest roligheter med mina goa vänner. I dessa sammanhang skulle de kunna sätta ihop oss i ett tält i ödemarken och vi skulle ha kanonkul iallafall...Lindesberg kommer att kännas som värsta metropolen.
Sista jag var i Lindeberg var nog 1991. Anledningen var mindre glamorös då. Jag och min dåvarande sambo hade en motorcykel. Ja, det var hans men jag fick åka bak på. Urtrist när man som jag älskar att köra, även om körkort saknas. :) Iallafall, så hade denna Mc ett avgasssystem som gjorde att MC.n var allt för högljudd för att passera en besiktning. Men om man åkte till Lindesberg, stannade strax utanför besiktningshallen och stoppade systemet fullt av stålull, så lät cykel tillräckligt mycket mindre för att den skulle passera en besiktning - i Lindesberg. I Eskilstuna hade de genomskådat vår trick för länge sen.
I helgen blir det nog inget motorcykel-åkande men förväntningarna är ändå höga. Sist sov min rumskompis 9,5 timme på 3 dygn. Jag var lite mer städad, men sova är inget jag ska ägna mig åt i helgen.....
Sista jag var i Lindeberg var nog 1991. Anledningen var mindre glamorös då. Jag och min dåvarande sambo hade en motorcykel. Ja, det var hans men jag fick åka bak på. Urtrist när man som jag älskar att köra, även om körkort saknas. :) Iallafall, så hade denna Mc ett avgasssystem som gjorde att MC.n var allt för högljudd för att passera en besiktning. Men om man åkte till Lindesberg, stannade strax utanför besiktningshallen och stoppade systemet fullt av stålull, så lät cykel tillräckligt mycket mindre för att den skulle passera en besiktning - i Lindesberg. I Eskilstuna hade de genomskådat vår trick för länge sen.
I helgen blir det nog inget motorcykel-åkande men förväntningarna är ändå höga. Sist sov min rumskompis 9,5 timme på 3 dygn. Jag var lite mer städad, men sova är inget jag ska ägna mig åt i helgen.....
måndag 2 november 2009
Första dagen...
Idag var första dagen på mitt nya jobb. Jag ska skola in mig själv en dag i veckan fram till årsskiftet...sen förväntas jag nog prestera också.
Jag fick ett mycket varmt mottagande och jag tror säkert att jag kommer att trivas. Men hur är det då med självkänslan och prestationsångesten...
Nja..det ena är graden inte så hög på medan det andra har en hög grad på skalan....Jag vet ju att jag kan verksamhetsområdet, och i mina starka stunder kan jag t o m erkänna att jag är ganska bra på det jag gör.
Men ändå när jag kommer ny så här kan jag inte låta bli att tänka tankar som "Hur länge ska det dröja innan de genomskådar mig?"
Typiskt mig eller? :)
Jag fick ett mycket varmt mottagande och jag tror säkert att jag kommer att trivas. Men hur är det då med självkänslan och prestationsångesten...
Nja..det ena är graden inte så hög på medan det andra har en hög grad på skalan....Jag vet ju att jag kan verksamhetsområdet, och i mina starka stunder kan jag t o m erkänna att jag är ganska bra på det jag gör.
Men ändå när jag kommer ny så här kan jag inte låta bli att tänka tankar som "Hur länge ska det dröja innan de genomskådar mig?"
Typiskt mig eller? :)
onsdag 28 oktober 2009
Vilken tur...
...att jag inte jobbar med skolutveckling i Staffanstorp. Det hade varit en allt för stor utmaning även för mig!
Idag kan man läsa om att en rektor i Staffanstorp i ett kåseri skriver att Dyslexi är ett uppfunnet handikapp. Han nämner en mängd andra diagnoser/funktionshinder och drar alla över en kam. Han skriver att myndigheterna i Sverige slentrianmässigt inrättar diagnoser/funktionshinder så fort massmedia uppmärksamma ett problem i samhället.
Med hans sätt att resonera så finns det inga sjukdomar eller funktionshinder, om man bara låter bli att se dem och sätta ord på dem. Varför då lägga ner möda på att hitta dem?
Dyslexi handlar om att personen har svårt att läsa och skriva. Det handlar inte om brist på motivation eller intelligens. En person med dyslexi kan med rätt hjälp kompensera sina svårigheter och lyckas bra såväl i vardagen som vid studier. Dyslexi behöver inte innebära några större begränsningar om personen får rätt hjälp och stöd.
Alla barn har rätt till hjälp och stöd för att nå målen i skolan. Om en rektor uttalar sig som den rektor gjorde i Staffanstorp, har jag svårt att se att han kan fungera som rektor. En rektor är ytterst ansvarig för att alla barn i behov av särskilt stöd, får det. Viljan att se verkligheten och förstå den, är en grundförutsättning för detta.
Vilka andra behov hos barnen kan man välja att inte se, eller att bortförklara?
Läs artikel i Sydsvenskan om hans kåseri här!
Idag kan man läsa om att en rektor i Staffanstorp i ett kåseri skriver att Dyslexi är ett uppfunnet handikapp. Han nämner en mängd andra diagnoser/funktionshinder och drar alla över en kam. Han skriver att myndigheterna i Sverige slentrianmässigt inrättar diagnoser/funktionshinder så fort massmedia uppmärksamma ett problem i samhället.
Med hans sätt att resonera så finns det inga sjukdomar eller funktionshinder, om man bara låter bli att se dem och sätta ord på dem. Varför då lägga ner möda på att hitta dem?
Dyslexi handlar om att personen har svårt att läsa och skriva. Det handlar inte om brist på motivation eller intelligens. En person med dyslexi kan med rätt hjälp kompensera sina svårigheter och lyckas bra såväl i vardagen som vid studier. Dyslexi behöver inte innebära några större begränsningar om personen får rätt hjälp och stöd.
Alla barn har rätt till hjälp och stöd för att nå målen i skolan. Om en rektor uttalar sig som den rektor gjorde i Staffanstorp, har jag svårt att se att han kan fungera som rektor. En rektor är ytterst ansvarig för att alla barn i behov av särskilt stöd, får det. Viljan att se verkligheten och förstå den, är en grundförutsättning för detta.
Vilka andra behov hos barnen kan man välja att inte se, eller att bortförklara?
Läs artikel i Sydsvenskan om hans kåseri här!
tisdag 27 oktober 2009
Barnslig logik...
- Titta Mini....två svanar.
- Ja...de är vita mamma...
- Mmm...jag tycker de är vackra...
- Titta där Mini....en brun svan....
- Ja...den är nog ledsen mamma....
- Ja...de är vita mamma...
- Mmm...jag tycker de är vackra...
- Titta där Mini....en brun svan....
- Ja...den är nog ledsen mamma....
söndag 25 oktober 2009
Syskonkärlek...
Storebror fick åka bussen hem från Småland idag. Mini och jag stannar en dag till hos mormor och morfar. När storebror åkt bli Mini märkbart butter...
- Mamma jag saknar min storebror... (Bussen var inte utom synhåll än...)
Jag tycker inte det är roligt när han åker ifrån mig hela tiden...
- Mamma jag saknar min storebror... (Bussen var inte utom synhåll än...)
Jag tycker inte det är roligt när han åker ifrån mig hela tiden...
lördag 24 oktober 2009
Julklappar i oktober!
Jaha...så var första julklappen fixad då.
Detta är ju helt knäppt. Knappt har semestern tagit slut förrän man börjar planera jul. Min brorsdotter frågade mig idag var vi ska fira jul....Jag blev inte överraskad av frågan för jag har redan ställt den till mig själv. Men jag har inget givet svar.
Jag gillar ju julen egentligen. Det är helt underbart när stjärnor och ljusstakar lyser i fönstren, när barnens ögon tindrar och de längtar efter tomten. Jag gillar att pyssla hemma och baka julkakor och lussekatter. En jul utan julgodis är heller ingen jul. Kommer det snö så att julen blir vit, är det extra mysigt.
Förra året hade vi en annorlunda jul. Det var närmre 30 grader varmt när vi vaknade på julaftons morgon....i ett underbart hus med egen pool utanför dörren, i Thailand. Barnen fick något symbioliskt paket som julklapp, men det var också allt som påminde om julen. Och jag njöt i fulla drag och saknade inte den "vanliga" julens alls. Julen hade inte föregåtts av någon stress varken vad gäller inköp, matlagning eller ställningstagande om var och med vem man ska fira jul med.
Jag skulle önska att denna julen blir en mix av förra årets jul och de saker som jag älskar med de "vanliga" jular vi brukar uppleva. Helst vill jaga vara hemma, gärna med alla barn och deras kusiner med familjer. Farfar, mormor och morfar får också gärna komma. En jul med mycket barn hemma, villa jag ha. Jag vill ha ett lagom julpyntat hem. Jag vill ha ett traditionellt julbord. Jag vill ha besök av tomten och jag vill att julklappssäcken ska rymma lagon många paket till antalet, med ett innehåll som uppskattas av mottagarna. Och jag vill att julen ska föregås av lugn och ro, utan stress och orimliga förväntningar.
Så då är det väl tur att jag börjar i god tid med mina julklappsinköp....
Detta är ju helt knäppt. Knappt har semestern tagit slut förrän man börjar planera jul. Min brorsdotter frågade mig idag var vi ska fira jul....Jag blev inte överraskad av frågan för jag har redan ställt den till mig själv. Men jag har inget givet svar.
Jag gillar ju julen egentligen. Det är helt underbart när stjärnor och ljusstakar lyser i fönstren, när barnens ögon tindrar och de längtar efter tomten. Jag gillar att pyssla hemma och baka julkakor och lussekatter. En jul utan julgodis är heller ingen jul. Kommer det snö så att julen blir vit, är det extra mysigt.
Förra året hade vi en annorlunda jul. Det var närmre 30 grader varmt när vi vaknade på julaftons morgon....i ett underbart hus med egen pool utanför dörren, i Thailand. Barnen fick något symbioliskt paket som julklapp, men det var också allt som påminde om julen. Och jag njöt i fulla drag och saknade inte den "vanliga" julens alls. Julen hade inte föregåtts av någon stress varken vad gäller inköp, matlagning eller ställningstagande om var och med vem man ska fira jul med.
Jag skulle önska att denna julen blir en mix av förra årets jul och de saker som jag älskar med de "vanliga" jular vi brukar uppleva. Helst vill jaga vara hemma, gärna med alla barn och deras kusiner med familjer. Farfar, mormor och morfar får också gärna komma. En jul med mycket barn hemma, villa jag ha. Jag vill ha ett lagom julpyntat hem. Jag vill ha ett traditionellt julbord. Jag vill ha besök av tomten och jag vill att julklappssäcken ska rymma lagon många paket till antalet, med ett innehåll som uppskattas av mottagarna. Och jag vill att julen ska föregås av lugn och ro, utan stress och orimliga förväntningar.
Så då är det väl tur att jag börjar i god tid med mina julklappsinköp....
torsdag 22 oktober 2009
Dolda talanger...
När jag var liten gick jag i barngymnastik. Jag fick t o m en grön glasljusstaken en gång för att jag hade 100% närvaro. Så när jag igår skulle och besöka LC108 och delta i AG (artistisk gymnastik), var lyckan given.
Jag provade att hoppa på satsbräda och landa i en mjuk grop fylld med skumgummi.Jag landade på magen och det var inte så skönt. Ryggen får sig en knäck åt fel håll liksom. Jag lyckades vända mig runt i den där mjuka gropen och blev liggande på rygg. Min "kompis" Nina passade då på att ta en bild.
Det var inte lätt att hitta tillbaka styrkan och stabilteten i kroppen, så jag svalde stoltheten och bad om hjälp att komma upp. Nina gjorde ett gott försök, vilket förevigades av några andra "vänner".
Vem behöver ovänner när man har vänner som Nina och övriga som ser till att föreviga mina stunder i nöd....
Det fanns dock några i gänget som var lite mer rörliga i kroppen som bstämde sig för att se vem som kunde springa snabbast över gropen som jag inte ens kom upp ur på egen hand. Det såg ut såhär;
Jag hade en kanonkul kväll men mycket skratt men också beundran över alla de ungdomar som tränar AG på elitnivå. De var urduktiga! Jag har nog inte riktigt anlagen, och ska jag vara ärlig har jag väl aldrig haft det. Enda chansen att få pris för mig var väl om närvaro belönades...:)
Jag provade att hoppa på satsbräda och landa i en mjuk grop fylld med skumgummi.Jag landade på magen och det var inte så skönt. Ryggen får sig en knäck åt fel håll liksom. Jag lyckades vända mig runt i den där mjuka gropen och blev liggande på rygg. Min "kompis" Nina passade då på att ta en bild.
Det var inte lätt att hitta tillbaka styrkan och stabilteten i kroppen, så jag svalde stoltheten och bad om hjälp att komma upp. Nina gjorde ett gott försök, vilket förevigades av några andra "vänner".
Vem behöver ovänner när man har vänner som Nina och övriga som ser till att föreviga mina stunder i nöd....
Det fanns dock några i gänget som var lite mer rörliga i kroppen som bstämde sig för att se vem som kunde springa snabbast över gropen som jag inte ens kom upp ur på egen hand. Det såg ut såhär;
Jag hade en kanonkul kväll men mycket skratt men också beundran över alla de ungdomar som tränar AG på elitnivå. De var urduktiga! Jag har nog inte riktigt anlagen, och ska jag vara ärlig har jag väl aldrig haft det. Enda chansen att få pris för mig var väl om närvaro belönades...:)
tisdag 20 oktober 2009
Force Major
Jag har lärt mig innebörden av begreppet Force major. Jag har ju vetat att det finns och men aldrig sett dess betydelse i praktiken.
Det betyder egentligen att man kan friskriva sig allt ansvar om det uppstår skador av anledningar som inte kan förutsägas eller påverkas. Oftast handlar det om väder eller krig eller något annat stort...Detta hände dottern på deras resa med fotbollslaget till USA. De kom till New York och där blev de fast i över ett dygn. Vädret var för dåligt så deras anslutningsflyg ställdes in. Det får man väl vara tacksam över i och för sig, att säkerheten går före.
Resultatet blev att de fick ta in på hotell, 23 personer, och flygbolaget ersätter dem inte. Det åberopar Force major! Dagen efter bokades de om och fördelades på 4 andra flighter där ytterligare mellanlandning ingick på 3 av dem. Det blev en lång resa...
Nu funderar jag på om det finns möjlighet att åberopa force major när saker och ting inte blir som jag tänkt mig i mitt liv, och det beror på orsaker som jag inte kan förutse eller påverka. Jag menar, det händer ju hela tiden. Men inte godtar mina omgivning om jag förklarar det med force major!
Ett konkret exempel är att mina kläder krymper ibland i garderoben. Ett tydligt exempel på force major tycker jag. Särskilt med tanke på att det inte alltid är så, utan bara ibland...eller ganska ofta. Fukt i garderoben kan nästan jämställas med naturkatastrof! Jag har hittills inte fått någon affär att ta tillbaka aktuellt klädesplagg och ersätta mig för skadan när jag säger att det krympt i garderoben.
Ett annat exempel är när jag ska iväg till jobbet på morgonen och lämna sonen på dagis på vägen. I morse hann vi nästan ända fram när han kom på att han hade fel kläder på sig. Han hade ju planerat att vara Spindelman dagen till ära. När han kom på detta 25 meter från entrédörren, satte han sig ner och vägrade ta ett steg. Det kan nästan jämställas med krigföring! Resultatet blev att jag inte kom till jobbet på den tid jag tänkt. När jag stiger in sent på mötet och säger force major, så fattar ingen någonting. Inte heller får jag ersättning för den tid som jag tappat, och som jag så väl skulle behöva. Rimligen borde någon ju ersätta mig med 30 minuter extra det dygnet, för att jag ska hinna ikapp.
Man får väl ta och starta flygbolag, eller försäkringsbolag eller nåt...då kan man iallafall friskriva sig från ansvar utan att bli ersättningsskyldig till dem det drabbar.
Det betyder egentligen att man kan friskriva sig allt ansvar om det uppstår skador av anledningar som inte kan förutsägas eller påverkas. Oftast handlar det om väder eller krig eller något annat stort...Detta hände dottern på deras resa med fotbollslaget till USA. De kom till New York och där blev de fast i över ett dygn. Vädret var för dåligt så deras anslutningsflyg ställdes in. Det får man väl vara tacksam över i och för sig, att säkerheten går före.
Resultatet blev att de fick ta in på hotell, 23 personer, och flygbolaget ersätter dem inte. Det åberopar Force major! Dagen efter bokades de om och fördelades på 4 andra flighter där ytterligare mellanlandning ingick på 3 av dem. Det blev en lång resa...
Nu funderar jag på om det finns möjlighet att åberopa force major när saker och ting inte blir som jag tänkt mig i mitt liv, och det beror på orsaker som jag inte kan förutse eller påverka. Jag menar, det händer ju hela tiden. Men inte godtar mina omgivning om jag förklarar det med force major!
Ett konkret exempel är att mina kläder krymper ibland i garderoben. Ett tydligt exempel på force major tycker jag. Särskilt med tanke på att det inte alltid är så, utan bara ibland...eller ganska ofta. Fukt i garderoben kan nästan jämställas med naturkatastrof! Jag har hittills inte fått någon affär att ta tillbaka aktuellt klädesplagg och ersätta mig för skadan när jag säger att det krympt i garderoben.
Ett annat exempel är när jag ska iväg till jobbet på morgonen och lämna sonen på dagis på vägen. I morse hann vi nästan ända fram när han kom på att han hade fel kläder på sig. Han hade ju planerat att vara Spindelman dagen till ära. När han kom på detta 25 meter från entrédörren, satte han sig ner och vägrade ta ett steg. Det kan nästan jämställas med krigföring! Resultatet blev att jag inte kom till jobbet på den tid jag tänkt. När jag stiger in sent på mötet och säger force major, så fattar ingen någonting. Inte heller får jag ersättning för den tid som jag tappat, och som jag så väl skulle behöva. Rimligen borde någon ju ersätta mig med 30 minuter extra det dygnet, för att jag ska hinna ikapp.
Man får väl ta och starta flygbolag, eller försäkringsbolag eller nåt...då kan man iallafall friskriva sig från ansvar utan att bli ersättningsskyldig till dem det drabbar.
söndag 18 oktober 2009
Nu har hon åkt!
Kl. 7 i morse var jag på Arlanda och lämnade min lilla....nåja...något större... dotter. 18 förväntansfulla fotbollstjejer och deras ledare checkade in och vinkade glatt när de passaerat säkerhetskontrollen. Hon lovade att messa när hon mellanlandade i New york, vilket bör vara inom en timme eller nåt. Men för säkerhets skull har jag haft telefonen i fickan hela dagen...Man vet ju inte...
Undrar om jag alltid kommer att ha en klump i magen när mina barn är ute och åker på egen hand, eller om den försvinner med åren.
Väskan vägde 20 kg, så det lär inte bli så mycket shopping....Varför väger tomma resväskor så mycket? Är det ingen som kommit på ett material för väskor som håller ifall en elefant sätter sig på den, väger minimalt och är snygg att titta på?
See yoy later...som vi säger Over there...
lördag 17 oktober 2009
Separationsångest!
En förälders främsta uppgift är väl att älska och rusta sitt barn till att bli en självständig individ, som när tiden är mogen flyttar från mamma och klarar sig själv.
I augusti flyttade sonen till eget boende i annan stad när han började gymnasiet, endast 16 år gammal. Det går jättebra!
Imorgon far min blott 14-åriga dotter till USA i 2 veckor med sitt fotbollslag. Jag har resfeber! Eller separationsångest? Har jag varit föööör effektiv i mitt uppdrag som förälder, när barnen ger sig iväg på egen hand långt innan jag är mogen för det. Självklart hoppas jag att resan blir den drömresa hon så längtat till och sett fram emot. Det var en artikel om dem i lokaltidningen häromdagen. Läs den gärna.!
(Bilden har jag "lånat" från Eskilstuna Kurirens hemsida.)
Ja dottern kommer ju hem om två veckor så hon flyttar ju inte på riktigt. Men allt jag ser i media just nu är flygplan som kraschar, barn som kommer bort, överfall och andra obehagliga skildringar av verkligheten. Längtar redan tills hon kommer hem...;)
I augusti flyttade sonen till eget boende i annan stad när han började gymnasiet, endast 16 år gammal. Det går jättebra!
Imorgon far min blott 14-åriga dotter till USA i 2 veckor med sitt fotbollslag. Jag har resfeber! Eller separationsångest? Har jag varit föööör effektiv i mitt uppdrag som förälder, när barnen ger sig iväg på egen hand långt innan jag är mogen för det. Självklart hoppas jag att resan blir den drömresa hon så längtat till och sett fram emot. Det var en artikel om dem i lokaltidningen häromdagen. Läs den gärna.!
(Bilden har jag "lånat" från Eskilstuna Kurirens hemsida.)
Ja dottern kommer ju hem om två veckor så hon flyttar ju inte på riktigt. Men allt jag ser i media just nu är flygplan som kraschar, barn som kommer bort, överfall och andra obehagliga skildringar av verkligheten. Längtar redan tills hon kommer hem...;)
torsdag 15 oktober 2009
Pinkat i det blå skåpet...
Idag kan man läsa att en rektor vid en friskolan i Eskilstuna agerat mindre smart. Han har uttryckt att "Jämställda män är pinsamma gnällkärringar" på ett diskussionsforum på nätet. Du kan läsa hans inlägg här!
När man läser inlägget inser man snabbt att hans kunskap om vad jämställdhet är, är obefintlig. Hans bild är att jämställdhet är kvinnornas krav på att männen ska göra samma saker som kvinnorna. Han skriver även att mäns tillgjorda gullande med barn är pinsamt.Ja, ni kan själva läsa hela inlägget genom länken ovan.
Jag orkar inte ens bli arg. Men om jag hade varit förälder med barn på hans skola, skulle jag bli orolig. Kan man vara rektor när man har och ger uttryck för värderingar som strider mot den värdegrund som format alla styrdokument, som skolan regleras av? Om inte han ställer sig den frågan, ger sig själv ett nekande svar, så hoppas jag iallafall att alla föräldrar på hans skola ställer sig den frågan....
När man läser inlägget inser man snabbt att hans kunskap om vad jämställdhet är, är obefintlig. Hans bild är att jämställdhet är kvinnornas krav på att männen ska göra samma saker som kvinnorna. Han skriver även att mäns tillgjorda gullande med barn är pinsamt.Ja, ni kan själva läsa hela inlägget genom länken ovan.
Jag orkar inte ens bli arg. Men om jag hade varit förälder med barn på hans skola, skulle jag bli orolig. Kan man vara rektor när man har och ger uttryck för värderingar som strider mot den värdegrund som format alla styrdokument, som skolan regleras av? Om inte han ställer sig den frågan, ger sig själv ett nekande svar, så hoppas jag iallafall att alla föräldrar på hans skola ställer sig den frågan....
onsdag 14 oktober 2009
Jämställdhet...
Idag har jag varit på utbildning i vad jämställdhetsintegrering är och hur man kan jobba för det. Jämställdhetsintegrering innebär att:
•Olika förhållanden och villkor för kvinnor och män ska synliggöras.
•Varje fråga som berör individer ska prövas ur ett jämställdhetsperspektiv.
•Konsekvenserna av hur förändringar kan tänkas utfalla för kvinnor respektive män ska analyseras.
Bara det faktum att vi år 2009 behöver ha den här diskussionen är för mig obegripligt. Tänk om vi slapp lägga ner så mycket tid, ork, kraft och pengar på det självklara. Då kunde vi kanske får mycket resurser över till annat....Allt annat är resursslöseri!
Jag vill inte tro att jag behandlar män och kvinnor olika med anledning av deras kön. Jag vill tro att jag behandlar alla olika utifrån den individ de är, och att jag försöker möta varje individ utifrån vem de är och var de är. Men efter idag vet jag inte om det är så...Men så länge inte frågan berör alla, kommer utvecklingen för ökad jämställdhet aldrig att ta fart....Tänk att det självklara kan ta sån tid. Hur svårt kan det vara?????
Ju mer kunskap man får, desto mer inser man ju lite man kan!
•Olika förhållanden och villkor för kvinnor och män ska synliggöras.
•Varje fråga som berör individer ska prövas ur ett jämställdhetsperspektiv.
•Konsekvenserna av hur förändringar kan tänkas utfalla för kvinnor respektive män ska analyseras.
Bara det faktum att vi år 2009 behöver ha den här diskussionen är för mig obegripligt. Tänk om vi slapp lägga ner så mycket tid, ork, kraft och pengar på det självklara. Då kunde vi kanske får mycket resurser över till annat....Allt annat är resursslöseri!
Jag vill inte tro att jag behandlar män och kvinnor olika med anledning av deras kön. Jag vill tro att jag behandlar alla olika utifrån den individ de är, och att jag försöker möta varje individ utifrån vem de är och var de är. Men efter idag vet jag inte om det är så...Men så länge inte frågan berör alla, kommer utvecklingen för ökad jämställdhet aldrig att ta fart....Tänk att det självklara kan ta sån tid. Hur svårt kan det vara?????
Ju mer kunskap man får, desto mer inser man ju lite man kan!
måndag 12 oktober 2009
Allt på en gång...och helst samtidigt!
Det är så mycket roligt som händer på jobbet just nu, och ändå känns det som om jag springer i ett hamsterhjul. Varför då?
Jag skulle kunna säga att det är tufft och vara populär, men jag är ju mer ödmjuk än så...ibland.;)
Det händer så mycket saker runt omkring som påverkar den verksamhet jag arbetar i, och mycket av det som händer har inte hänt förut. Många nya frågeställningar som inte har ett enkelt svar, kommer upp varje dag. Och det är nog därför det känns som om jag springer i ett hamsterhjul. Det bara går runt, runt och jag vet inte hur jag ska stoppa det, eller om jag vill stoppa det. För visst springer en hamster i sitt hjul för nöjes skull?!
Jag tycker om när det händer saker i min tillvaro, och när nya utmaningar dyker upp. Just nu är det få av mina arbetsuppgifter där jag kan luta mig tillbaka på gamla erfarenheter och tidigare förvärvda kunskaper. Det är snarare nya frågeställningar och problem som inte går att lösa med gamla svar och metoder. Nya utmaningar som kräver nya lösningar. Därav känslan av att det snurrar och att det går fort, men det är ju så roligt samtidigt....;)
Till skillnad från hamstern i sitt hjul ger det dock ingen fysisk motion. Att hjärnan har maratonlopp varje dag syns inte på formen...;)
Jag skulle kunna säga att det är tufft och vara populär, men jag är ju mer ödmjuk än så...ibland.;)
Det händer så mycket saker runt omkring som påverkar den verksamhet jag arbetar i, och mycket av det som händer har inte hänt förut. Många nya frågeställningar som inte har ett enkelt svar, kommer upp varje dag. Och det är nog därför det känns som om jag springer i ett hamsterhjul. Det bara går runt, runt och jag vet inte hur jag ska stoppa det, eller om jag vill stoppa det. För visst springer en hamster i sitt hjul för nöjes skull?!
Jag tycker om när det händer saker i min tillvaro, och när nya utmaningar dyker upp. Just nu är det få av mina arbetsuppgifter där jag kan luta mig tillbaka på gamla erfarenheter och tidigare förvärvda kunskaper. Det är snarare nya frågeställningar och problem som inte går att lösa med gamla svar och metoder. Nya utmaningar som kräver nya lösningar. Därav känslan av att det snurrar och att det går fort, men det är ju så roligt samtidigt....;)
Till skillnad från hamstern i sitt hjul ger det dock ingen fysisk motion. Att hjärnan har maratonlopp varje dag syns inte på formen...;)
onsdag 7 oktober 2009
Jag måste sluta ta ansvar..
....bara för att andra brister i sitt.
När många har ansvar tenderar ingen att ha det, och har ingen det så har jag det.
Så kan jag ju inte hålla på. Nu säger jag till mig själv på skarpen för sista gången. Och lyder jag inte då...så vankas det smörj....
När det finns en tidplan inbillar jag mig att den ska hållas. Och är det något som ska göras inom den tidplanen, och om det som ska göras inte ter sig allt för ologiskt i mitt huvud, så utgår jag från att det har en mening...
Det enda som är rättvist här i världen är tillgången på tid. Alla har 24 timmar om dygnet att förfoga över. Då måste jag bli bättre på att lägga ner min tid på rätt saker, och mindre tid på det som inte är mitt ansvar.
Mitt nya personliga motto blir alltså "Sluta ta ansvar"....eller nåt...:)
När många har ansvar tenderar ingen att ha det, och har ingen det så har jag det.
Så kan jag ju inte hålla på. Nu säger jag till mig själv på skarpen för sista gången. Och lyder jag inte då...så vankas det smörj....
När det finns en tidplan inbillar jag mig att den ska hållas. Och är det något som ska göras inom den tidplanen, och om det som ska göras inte ter sig allt för ologiskt i mitt huvud, så utgår jag från att det har en mening...
Det enda som är rättvist här i världen är tillgången på tid. Alla har 24 timmar om dygnet att förfoga över. Då måste jag bli bättre på att lägga ner min tid på rätt saker, och mindre tid på det som inte är mitt ansvar.
Mitt nya personliga motto blir alltså "Sluta ta ansvar"....eller nåt...:)
tisdag 6 oktober 2009
Dagen räddad....
Låg på sängen och läste ett nytt nummer av en tidning som jag prenumererar på. Den är för kvinnor upp till cirka 40 år, så det är precis riktat till min målgrupp.
Då kommer lilla Mini och gosar in sig med sin lilla näsan i min halsgrop och säger "Du är en bra mamma, och världens gosigaste också!".
Jag bryr mig inte om ifall han gjorde det för att jag skulle sluta läsa min tidning, ej heller någon djupare analys av vad en bra mamma är för honom...jag bara sög åt mig med ett fånigt leende på läpparna ;) Så var den dagen också räddad....;)
Då kommer lilla Mini och gosar in sig med sin lilla näsan i min halsgrop och säger "Du är en bra mamma, och världens gosigaste också!".
Jag bryr mig inte om ifall han gjorde det för att jag skulle sluta läsa min tidning, ej heller någon djupare analys av vad en bra mamma är för honom...jag bara sög åt mig med ett fånigt leende på läpparna ;) Så var den dagen också räddad....;)
måndag 5 oktober 2009
Viltsvin och samtal...
Förra veckan var jag på ännu ett av mina klubbesök som distriktsordförande i Ladies Circle distrikt 11. Ännu en kanonkväll kan man säga!
Jag fick full dos av det mesta som har betydelse för mig. Där fanns ett helt gäng goa, glada och kloka kvinnor. Några hade med sig sina små telningar som jag fick gosa med. (Tänk att nykräkt bebis kan lukta så gott :)) Vi fick god mat, egenhändigt jagad och lagad. Vad sägs om svamprisotto med viltsvinsstek? Hade jag inte haft bil, kunde jag även ha njutit av den goda årgångsdrycken.
Dessutom fick jag lära mig en hel del om Sydkorea som land och upplevelse. Kloka kvinnor, bebisar, viltsvin och Sydkorea hänger faktiskt ihop. Fundera på den du!
Tack så jättemycket LC56 i Enköping för en fantastisk kväll!
Jag fick full dos av det mesta som har betydelse för mig. Där fanns ett helt gäng goa, glada och kloka kvinnor. Några hade med sig sina små telningar som jag fick gosa med. (Tänk att nykräkt bebis kan lukta så gott :)) Vi fick god mat, egenhändigt jagad och lagad. Vad sägs om svamprisotto med viltsvinsstek? Hade jag inte haft bil, kunde jag även ha njutit av den goda årgångsdrycken.
Dessutom fick jag lära mig en hel del om Sydkorea som land och upplevelse. Kloka kvinnor, bebisar, viltsvin och Sydkorea hänger faktiskt ihop. Fundera på den du!
Tack så jättemycket LC56 i Enköping för en fantastisk kväll!
söndag 4 oktober 2009
Koka soppa på en spik!
Ända sedan jag var liten har "specialkost" varit normalkost i min familj. Ja, det är inte jag som varit allergisk.....
Min lillebror var allergisk mot en hel del när han var liten. Det var inte allt vi hade koll på alla gånger, men att han var allergisk mot ägg, det visste vi. Men det är ju ingen större svårighet att undvika.
När min äldste son föddes, föddes han med eksem. Han hade blödande eksem på handleder och fotleder redan när han kom ut ur magen. Trots att jag helammade honom, fick han allergiska reaktioner. Men jag visste för lite för att kunna dra slutsatser om vad det kunde vara som orsakade problemen för honom. Men när amningen så småningom byttes mot mat, blev det ganska uppenbart att det fanns en hel del som han inte kunde äta. I perioder kändes det som om det var lättare att hålla koll på vad han kunde äta, än vad han inte kunde äta. Det mesta har växt bort nu, och jag tror inte att han känner sig särskilt begränsad. Han kan ibland säga att han önskar att han kunde äta fisk, för det ser så gott ut....Han är fortfarande allergisk mot fisk, en del färska frukter och grönsaker, nötter, mandel, ärtor...etc
För några år sedan träffade jag min nuvarande sambo. Hans yngsta dotter är gluteintolerant. Det var lite knepigt i början. Mycket för att glutenfria produkter ganska ofta innehåller andra ingredienser som min äldste son inte tål tex soya (samma släkt som ärtor). Men efter en tid lyckades vi få till även det.
Sen föddes Mini. Han verkade tåla allt. Han fick inga allergiska reaktioner när han ammades eller när han började äta mat. Lite torr hud, men inget märkvärdigt egentligen. Tills han var nästan 3 år. Efter en maginfluensa ville tarmen inte riktigt stabilisera sig. Vi märkte att han blev bättre om vi tog bort mjölken. Vi drog slutsatsen att han var laktosintolerant. Till en början var det ganska komplicerat med ännu ett födoämne att undvika. I största möjliga mån vill vi ju laga så få alternativ som möjligt till middag. Helst ska ju alla kunna äta samma rätt. det förenklar ju tillvaron. Det går faktiskt att göra även pannkakor utan ägg, mjölk och mjöl...;)
Mini's laktosintolerans visades sig vara sekundär. Han var primärt glutenintolerant han också. När glutenfri kost hade införts, läkte hans tarm sakta och efter 6 månader tålde han laktos igen. På ett sätt underlättar det tillvaron att han och storasyster har samma intolerans.
Med åren har jag alltså lärt mig koka soppa på en spik. Spik tål nämligen alla, om den är nickelfri :) Skämt åsido. Jag tycker vi klarar av att laga samma rätt till hela femiljen allt som oftast, och ändå ha en varierad kost. Ikväll har jag gjort kroppkakor. Som den smålänning jag är, älskar jag kroppkakor. Även de gick att göra så att alla kan äta dem. Men sen har vi ju det här med individuella tycken och smak som tillkommer. Men det tar jag inte så stor hänsyn till. Jag är rätt nöjd med att kroppkakorna enbart godkänns av tre personer i familjen. De som inte gillar kroppkakor är stora nog att fixa mat själva. När man har så många olika allergier och intoleranser i en familj, orkar man inte ta hänsyn till alla tycken och smak också. Våra barn vet att det inte är lönt att komma och säga att de ska bli t ex vegetarianer,om de inte samtidigt är redo att stå för sin matlagning själva...Där tar min hänsynfullhet slut...;)Jag ska nog ändå ta och lämna en motion till någon högre instans som säkerställer följande; När man har X-antal allergiska/intoleranta personer i familjen, borde man få kvittera ut en kock på livsmedelsanvisning från landstinget...;) Alternativt arbeta 80% med bibehållen lön....Vi kan aldrig ta genvägar när vi ska laga mat till en vanlig sketen onsdag. Det är rena råvaror och matlagning från grunden som gäller....
Min lillebror var allergisk mot en hel del när han var liten. Det var inte allt vi hade koll på alla gånger, men att han var allergisk mot ägg, det visste vi. Men det är ju ingen större svårighet att undvika.
När min äldste son föddes, föddes han med eksem. Han hade blödande eksem på handleder och fotleder redan när han kom ut ur magen. Trots att jag helammade honom, fick han allergiska reaktioner. Men jag visste för lite för att kunna dra slutsatser om vad det kunde vara som orsakade problemen för honom. Men när amningen så småningom byttes mot mat, blev det ganska uppenbart att det fanns en hel del som han inte kunde äta. I perioder kändes det som om det var lättare att hålla koll på vad han kunde äta, än vad han inte kunde äta. Det mesta har växt bort nu, och jag tror inte att han känner sig särskilt begränsad. Han kan ibland säga att han önskar att han kunde äta fisk, för det ser så gott ut....Han är fortfarande allergisk mot fisk, en del färska frukter och grönsaker, nötter, mandel, ärtor...etc
För några år sedan träffade jag min nuvarande sambo. Hans yngsta dotter är gluteintolerant. Det var lite knepigt i början. Mycket för att glutenfria produkter ganska ofta innehåller andra ingredienser som min äldste son inte tål tex soya (samma släkt som ärtor). Men efter en tid lyckades vi få till även det.
Sen föddes Mini. Han verkade tåla allt. Han fick inga allergiska reaktioner när han ammades eller när han började äta mat. Lite torr hud, men inget märkvärdigt egentligen. Tills han var nästan 3 år. Efter en maginfluensa ville tarmen inte riktigt stabilisera sig. Vi märkte att han blev bättre om vi tog bort mjölken. Vi drog slutsatsen att han var laktosintolerant. Till en början var det ganska komplicerat med ännu ett födoämne att undvika. I största möjliga mån vill vi ju laga så få alternativ som möjligt till middag. Helst ska ju alla kunna äta samma rätt. det förenklar ju tillvaron. Det går faktiskt att göra även pannkakor utan ägg, mjölk och mjöl...;)
Mini's laktosintolerans visades sig vara sekundär. Han var primärt glutenintolerant han också. När glutenfri kost hade införts, läkte hans tarm sakta och efter 6 månader tålde han laktos igen. På ett sätt underlättar det tillvaron att han och storasyster har samma intolerans.
Med åren har jag alltså lärt mig koka soppa på en spik. Spik tål nämligen alla, om den är nickelfri :) Skämt åsido. Jag tycker vi klarar av att laga samma rätt till hela femiljen allt som oftast, och ändå ha en varierad kost. Ikväll har jag gjort kroppkakor. Som den smålänning jag är, älskar jag kroppkakor. Även de gick att göra så att alla kan äta dem. Men sen har vi ju det här med individuella tycken och smak som tillkommer. Men det tar jag inte så stor hänsyn till. Jag är rätt nöjd med att kroppkakorna enbart godkänns av tre personer i familjen. De som inte gillar kroppkakor är stora nog att fixa mat själva. När man har så många olika allergier och intoleranser i en familj, orkar man inte ta hänsyn till alla tycken och smak också. Våra barn vet att det inte är lönt att komma och säga att de ska bli t ex vegetarianer,om de inte samtidigt är redo att stå för sin matlagning själva...Där tar min hänsynfullhet slut...;)Jag ska nog ändå ta och lämna en motion till någon högre instans som säkerställer följande; När man har X-antal allergiska/intoleranta personer i familjen, borde man få kvittera ut en kock på livsmedelsanvisning från landstinget...;) Alternativt arbeta 80% med bibehållen lön....Vi kan aldrig ta genvägar när vi ska laga mat till en vanlig sketen onsdag. Det är rena råvaror och matlagning från grunden som gäller....
onsdag 30 september 2009
Bruksanvisning för ett bättre liv.
Stefan Sebö har skrivit boken med den titeln. Jag har sett honom föreläsa på scen, och associerade då till en Duracell-kanin, vilket kan vara nog så utmattande när man har anledning att läsa en bok med denna titel.
Hans käcka uppenbarelse till trots, har boken ändå något att ge. Den handlar om hur vi alla kan ta fram den potential som vi alla har, men inte utnyttjar fullt ut, och om hur vi kan omvandla problem och oro till möjligheter.
I det stora hela handlar boken om att vi alla har ett val och vad vi än väljer så har vi ett ansvar för oss själva. Vi kan välja om vi vill fokusera på hinder eller möjligheter i vardagen. Väljer vi det första så är det hinder vi kommer att se. Väljer vi det andra finns inga begränsningar om vad vi kan få uppleva.
Stefan Sebö säger att ett kännetecken på framgångsrika människor är att de aldrig väntar på bättre tider, de skapar bättre tider. Han är även noga med att påpeka att definitionen på vad som är framgång, är väldigt subjektiv. Det som är framgång för en person behöver inte betyda framgång för en annan.
Undervärdera aldrig tankens kraft. De som tror att de inte kan, har troligtvis rätt. De som tror att de kan, har säkert rätt de också. Vill man något tillräckligt mycket kommer man att göra de val som krävs för att nå dit.
Hela boken är full av kloka tankar. En del kan säkert kännas som klichéer men klarar man att se bortom det, har boken en hel del att ge.
Betyg; Klart läsvärd!
måndag 28 september 2009
fredag 25 september 2009
Kelsugen?
Läste en artikel som handlade om en ny trend i New York som handlar om att det arrangeras "kel-party", dvs cuddle party. Kelparty innebär att man träffar personer som man kanske inte inte träffat förrut, för att kramas och gosa.
Det marknadsförs som en lekfull, social sammankomst och ett säkert och avslappnat sätt att umgås, att återupptäcka en icke-sexuell beröring och närhet. Man är klädd i pyamas. Sexuella aktiviteter är inte tillåtna. Det är alkohol och drogfritt.
Teorin bakom är att beröring och fysisk närhet är lika viktiga för vårt välbefinnande som mat, dryck och sömn. Flretalet psyoterapeuter ordinerar sina patienter att delta i cuddle party, som en del i behandling av stressrelaterade sjukdomar och depressioner. På hemsidan www.cuddleparty.com räknas ett flertal länder upp där sådana här partyn arrangeras. Det t o m utlovas att det snart kommer att arrangeras i Sverige....Ska bli spännande och se om det blir succé här också.
onsdag 23 september 2009
Kaxig?
Ikväll skulle tonårsdottern läsa upp en kul text för mig. Mini passade på att vara på busigt humör och avbröt läsningen hela tiden med kommentarer och fniss. Efter en stund bad jag honom vara tyst så att jag kunde höra vad hans syster sa.
-"fett tråkig på dig va´" ...fick jag till svar, sen klampar han iväg med bestämda steg och en butter uppsyn. ;)
Var snappar de upp allt tokigt?
-"fett tråkig på dig va´" ...fick jag till svar, sen klampar han iväg med bestämda steg och en butter uppsyn. ;)
Var snappar de upp allt tokigt?
tisdag 22 september 2009
Sushins mysterier...
Ikväll har jag gjort sushi och samtidigt fått veta varför.
För ca 2000 år sedan var sushi ett sätt att konservera fisk. Man la in den i salt och ris, och kunde på så sätt konservera fisken i upp till 5 år. Riset petades bort och det var bara fisken som användes.
Flera hundra år senare kom man på att om man minskaed saltmängden och lagringstiden, så kunde man även äta riset som fisken förvarats i.
Idag saltas inte fisken alls, utan fryses enbart för att döda eventuella parasiter och äts sedan rå. Riset kokas och marineras med japansk vinäger, salt och socker.
Detta tillsammans med praktiska övningar fick jag lära mig ikväll när jag besökte LC18 i Västerås. Vi fick även äta en måltid med sushi, och det smakade ljuvligt.
Tänk vad mycket nytt och roligt man får lära sig som distriktsordförande. Att dessutom få göra det tillsammans med ett gäng härliga tjejer, är en otrolig förmån. Tack alla eLCor i LC18 för en mycket trevlig och smakrik kväll!
måndag 21 september 2009
Majas morsas kompis sambo
Detta är en av de mest udda böcker jag läst. Udda på ett bra sätt, tror jag. En bok som berörde!
Boken handlar om ett par sammanbrott, några kärlekshistorier, en handfull svek, mycket rädsla och ännu mera längtan, står det på baksidan av boken. Den beskrivningen i sig förklarar ju varför boken är svår att få grepp om.
Boken är skriven av Katarina Kiera och handlar om ungdomar i gymnasieåldern. Boken består av 11 fristående berättelser, som på ett mycket skickligt vis vävs ihop med varandra. Det är egentligen inte förrän man läst nästan färdigt en berättelse som man ser att den hör ihop med föregående. Personerna i boken växer fram en bit i taget, och ger en nostalgitripp tillbaka till de känslor jag själv kan minnas jag hade i den åldern.
Boken inleds med en session på psykiatrikerns soffa, med en konstig analys av en tjejs upplevelser och tankar. Eller om det är tjejens tankar och uppleveser som är konstigare än analysen? Ett tag undrade jag om tjejen drev med psykiatern. Men när jag kommer till sista berättelsen i boken så förstår jag bättre denna första.
Författaren har ett språk som gör boken en ren njutning att läsa. Som om hon sitter inne i huvudet på en gymnasieungdom och fångar varenda sinnesstämmning och intryck. Jag har aldrig läst en bok där författaren så skicklig fångar abstrakta stämningar och känslor av kaos....Titeln till boken får också sin förklaring. Läs den! När jag hade läst klart den ville jag läsa den igen för att eventuellt fånga och förstå det jag inte fått med mig första gången. Den var en sann läsupplevelse!
söndag 20 september 2009
Tonårsmamma
Att vara tonårsmamma är ibland som att kastas ut till en annan planet.
Jag tycker att jag läst på, försökt hänga med i språket, tagit del av händelser som kan påverka, pratat med andra tonårsföräldrar, pratat med mina egna föräldrar. De har ju en viss erfarenhet. Ja, jag tycker att jag borde vara ganska väl förberedd. Min egen tonårstid var allt annat än harmonisk och jag tycker att jag vet ganska väl hur det är att vara tonåring. Även om min egen praktiska erfarenhet ligger "ett par" år bakåt i tiden, så har jag ju varit tonårsmamma de sista 6 åren.
Ändå så kommer dagar när jag går i fällan. När tonåringen beskyller mig för att inte fatta någonting. Att jag begränsar hennes frihet. Att jag tvingar henne att lyckas i skolan. Att jag inte tillåter henne att gå på fester utan att ha kollat var och med vem. Att jag hela tiden kräver att hon ska göra saker. Att jag inte fattar hur stressad hon är. Kort och gott så fattar jag ingenting!
Och om dessa beskyllningar kommer när min dag inte är den bästa, när jag inte är som starkast och mest förnuftig...ja ni andra har kanske inga sådana dagar, så det är väl därför jag fått dem...
När tonåringens utbrott kommer en sån dag, så uppför jag mig precis som hon beskyller mig för att vara. Jag går i fällan, och det är så irriterande! Varför kan jag inte behålla lugnet och vänta ut utbrottet istället för att känna mig angripen och gå i försvar?
Kanske för att jag inte bara är mamma. Jag är ju människa också och det är väl ganska mänskligt antar jag....
Jag tycker att jag läst på, försökt hänga med i språket, tagit del av händelser som kan påverka, pratat med andra tonårsföräldrar, pratat med mina egna föräldrar. De har ju en viss erfarenhet. Ja, jag tycker att jag borde vara ganska väl förberedd. Min egen tonårstid var allt annat än harmonisk och jag tycker att jag vet ganska väl hur det är att vara tonåring. Även om min egen praktiska erfarenhet ligger "ett par" år bakåt i tiden, så har jag ju varit tonårsmamma de sista 6 åren.
Ändå så kommer dagar när jag går i fällan. När tonåringen beskyller mig för att inte fatta någonting. Att jag begränsar hennes frihet. Att jag tvingar henne att lyckas i skolan. Att jag inte tillåter henne att gå på fester utan att ha kollat var och med vem. Att jag hela tiden kräver att hon ska göra saker. Att jag inte fattar hur stressad hon är. Kort och gott så fattar jag ingenting!
Och om dessa beskyllningar kommer när min dag inte är den bästa, när jag inte är som starkast och mest förnuftig...ja ni andra har kanske inga sådana dagar, så det är väl därför jag fått dem...
När tonåringens utbrott kommer en sån dag, så uppför jag mig precis som hon beskyller mig för att vara. Jag går i fällan, och det är så irriterande! Varför kan jag inte behålla lugnet och vänta ut utbrottet istället för att känna mig angripen och gå i försvar?
Kanske för att jag inte bara är mamma. Jag är ju människa också och det är väl ganska mänskligt antar jag....
lördag 19 september 2009
Dirty....
Jag känner sorg sedan Patrick Swayze gick bort i veckan.
Jag läser sällan en bok två gånger, och jag ser sällan en film mer än en gång. Det finns ett undantag och det är filmen "Dirty Dancing".
För en så där snart 20 år sedan bodde och jobbade jag i Antwerpen i Belgien. Ni som varit en längre period i Belgien vet att det är ett väldigt blött land, speciellt om hösten och vintern. Det regnar mycket och ofta.
Det finns gott om biografer i Antwerpen och därför går varje film som kommer dit, under en ganska lång period. Att gå på bio var en favoritsysselsättning för mig när jag bodde där nere. Och jag hade i perioder sett varenda film som gick på varenda biograf i staden. Men det var bara Dirty Dancing som jag gick och såg mer än en gång.
Efter det har jag sett filmen på VHS och DVD så många gånger att jag helt tappat räkningen.
Under min tid i Belgien dansade jag mycket, både på diskotek om nätterna och på dansskolan på söndagar. Dirty Dancing gav inspiration även om jag aldrig hittade min Swayze på dansgolvet. Drömmen var väl ändå att få svepas iväg över dansgolvet och känna sig så otroligt vacker som Baby är när de dansar i filmen.
Det finns ett par scener som satt sig i minnet bättre än andra, och att det är just dessa som satt sig, speglar nog lite grann vem jag är också;
Baby och Johnny går på vägen upp till Johnnys stuga, när Baby plötsligt hukar sig och drar ner Johnny brevid sig, för att inte hennes pappa ska se dem. Detta sårar Johnny och de grälar om hur äkta deras kärlek är och om Baby någonsin kommer att berätta för sin pappa att hon är kär i killen från gatan. Johnny vågar inte lita på Babys försäkran om att hon ska berätta. Scenen visar Johnnys svaghet och behov av bekräftelse. Han den starka, snygga killen som alla kvinnor suktar efter, känner sig osäker och liten inför Baby, som han upplever har allt som han själv aldrig haft.
Tuffheten sitter på ytan, men kärleken kan locka fram den du är innerst inne.
Nästa scen som jag lagt speciellt på minnet är avslutningen på filmen. Johnny har fått lämna sin tjänst som danslärare för att han blivit kär i Baby. Det är oacceptabelt att en i personalen beblandat sig med gästerna. Men under avslutningscenen kommer Johnny tillbaka, går fram till Baby och bjuder henne handen samtidigt som han säger; "Nobody puts baby in the corner". Därefter går de upp på scenen och gör en dansshow som häpnar alla och ger Johnny och Babys kärlek den revansch den förtjänar. Den scenen kan jag se hur många gånger som helst. Se den själv genom länken nedan:
Dirty Dancing slutscenen
Någon gång kommer det att hända för mig med. När livet känns trist och tråkigt kommer något att hända som förändrar allt, och någon kommer att säga "Nobody puts you in the corner" :)
Jag läser sällan en bok två gånger, och jag ser sällan en film mer än en gång. Det finns ett undantag och det är filmen "Dirty Dancing".
För en så där snart 20 år sedan bodde och jobbade jag i Antwerpen i Belgien. Ni som varit en längre period i Belgien vet att det är ett väldigt blött land, speciellt om hösten och vintern. Det regnar mycket och ofta.
Det finns gott om biografer i Antwerpen och därför går varje film som kommer dit, under en ganska lång period. Att gå på bio var en favoritsysselsättning för mig när jag bodde där nere. Och jag hade i perioder sett varenda film som gick på varenda biograf i staden. Men det var bara Dirty Dancing som jag gick och såg mer än en gång.
Efter det har jag sett filmen på VHS och DVD så många gånger att jag helt tappat räkningen.
Under min tid i Belgien dansade jag mycket, både på diskotek om nätterna och på dansskolan på söndagar. Dirty Dancing gav inspiration även om jag aldrig hittade min Swayze på dansgolvet. Drömmen var väl ändå att få svepas iväg över dansgolvet och känna sig så otroligt vacker som Baby är när de dansar i filmen.
Det finns ett par scener som satt sig i minnet bättre än andra, och att det är just dessa som satt sig, speglar nog lite grann vem jag är också;
Baby och Johnny går på vägen upp till Johnnys stuga, när Baby plötsligt hukar sig och drar ner Johnny brevid sig, för att inte hennes pappa ska se dem. Detta sårar Johnny och de grälar om hur äkta deras kärlek är och om Baby någonsin kommer att berätta för sin pappa att hon är kär i killen från gatan. Johnny vågar inte lita på Babys försäkran om att hon ska berätta. Scenen visar Johnnys svaghet och behov av bekräftelse. Han den starka, snygga killen som alla kvinnor suktar efter, känner sig osäker och liten inför Baby, som han upplever har allt som han själv aldrig haft.
Tuffheten sitter på ytan, men kärleken kan locka fram den du är innerst inne.
Nästa scen som jag lagt speciellt på minnet är avslutningen på filmen. Johnny har fått lämna sin tjänst som danslärare för att han blivit kär i Baby. Det är oacceptabelt att en i personalen beblandat sig med gästerna. Men under avslutningscenen kommer Johnny tillbaka, går fram till Baby och bjuder henne handen samtidigt som han säger; "Nobody puts baby in the corner". Därefter går de upp på scenen och gör en dansshow som häpnar alla och ger Johnny och Babys kärlek den revansch den förtjänar. Den scenen kan jag se hur många gånger som helst. Se den själv genom länken nedan:
Dirty Dancing slutscenen
Någon gång kommer det att hända för mig med. När livet känns trist och tråkigt kommer något att hända som förändrar allt, och någon kommer att säga "Nobody puts you in the corner" :)
torsdag 17 september 2009
111 i elvan
Igår var det dags att fortsätta min turné som distriktsordförande i Ladies circle distrikt 11, och jag besökte LC 111 i Arboga. Vilket gäng!
Det var lite pirrigt innan måste jag erkänna. LC111 är liksom min egen klubb en mycket aktiv klubb. De har två fd distriktsordföranden och en fd rikssekreterare. Vad kan jag tillföra en sådan klubb tänkte jag?
Men sen kom jag på; min uppgift blir väl kanske att kolla vad mina föregångare har tillfört sin egen klubb. Jag tog med mig en frågesport som handlade om LC. Frågorna, och så småningom även svaren gav bra underlag för information till de nya gäster som besökte klubben för kvällen.
Mina föregångare hade gjort sin läxa och jag fick anledning att ha en liten prisutdelning.
Middagens intogs hemma hos Caroline i hennes stora och fina hus. God mat och dryck i trevligt sällskap. Kan man ha en bättre onsdagskväll?
Kvällen avslutades med bilder och berättelser från LCI konferensen i Indien. jag säger bara WOW!
Tack LC111 Arboga för en fantastisk trevlig kväll i sann "Friendship & Service". Jag kände mig så väl emottagen!
Det var lite pirrigt innan måste jag erkänna. LC111 är liksom min egen klubb en mycket aktiv klubb. De har två fd distriktsordföranden och en fd rikssekreterare. Vad kan jag tillföra en sådan klubb tänkte jag?
Men sen kom jag på; min uppgift blir väl kanske att kolla vad mina föregångare har tillfört sin egen klubb. Jag tog med mig en frågesport som handlade om LC. Frågorna, och så småningom även svaren gav bra underlag för information till de nya gäster som besökte klubben för kvällen.
Mina föregångare hade gjort sin läxa och jag fick anledning att ha en liten prisutdelning.
Middagens intogs hemma hos Caroline i hennes stora och fina hus. God mat och dryck i trevligt sällskap. Kan man ha en bättre onsdagskväll?
Kvällen avslutades med bilder och berättelser från LCI konferensen i Indien. jag säger bara WOW!
Tack LC111 Arboga för en fantastisk trevlig kväll i sann "Friendship & Service". Jag kände mig så väl emottagen!
måndag 14 september 2009
Stora familjer!
För 10:e året i rad arrangeras "Känn-dig-trygg - Förebygg" i Eskilstuna. Jag har ansvarat för organiseringen de sista 4 åren. Det innebär att alla elever i åk 7 får en halv utbildningsdag i hur de kan skapa trygghet i sin vardag, och hur de kan arbeta för att förebygga att hamna i strul av olika slag. Det är Polisen, Räddningstjänsten, Svensk Handel, Bussbolaget, Socialtjänsten och Ung fritid som håller i de olika utbildningspassen.
För andra året i rad har vi bjudit in alla föräldrar till elever i åk 7. Det handlar om föräldrar till drygt 800 elever. De får möjlighet att få samma utbildning som ungdomarna, fast under en kortare tid; 2 timmar en vardagskväll.
Förra året kom 34 föräldrar på 2 kvällar. Ikväll hade vi årets första föräldramöte, och det kom 10 föräldrar. På torsdag har de en chans till.
Att det kommer så få måste antingen bero på att de inte fått information från sina skolor eller att vi har jättestora familjer i Eskilstuna. Varje förälder har jättemånga barn!
Du sm läser det här och känner föräldrar som du tror vill delta på torsdag, visa dem vägen på webben till informationen; eskilstuna.se/trygg
För andra året i rad har vi bjudit in alla föräldrar till elever i åk 7. Det handlar om föräldrar till drygt 800 elever. De får möjlighet att få samma utbildning som ungdomarna, fast under en kortare tid; 2 timmar en vardagskväll.
Förra året kom 34 föräldrar på 2 kvällar. Ikväll hade vi årets första föräldramöte, och det kom 10 föräldrar. På torsdag har de en chans till.
Att det kommer så få måste antingen bero på att de inte fått information från sina skolor eller att vi har jättestora familjer i Eskilstuna. Varje förälder har jättemånga barn!
Du sm läser det här och känner föräldrar som du tror vill delta på torsdag, visa dem vägen på webben till informationen; eskilstuna.se/trygg
Hmmm...
Sambon kom hem i fredags från en veckas utlandstjänst. Med i bagaget till lilla mig hade han en flaska lukta-gott. Namnet på innehållet var "Provacative woman". Undrar om han försöker säga något?
lördag 12 september 2009
Karantän!
Jag har lyckats placera min oäkta hälft i karantän. Han är sjuk! Igår kom han hem från en veckas utlandstjänst. Idag ligger han i feber och magont. Då måste det vara ok att köra ut honom från sovrummet! Eller hur? Bara för säkerhets skull....
Fynd!
Jag älskar att gå på loppis, och jag gör oftast en hel del fynd. Så även idag. Jag kom hem med lite böcker till Mini, pussel och spel....och en fritös. Ja jag vet, det är inte nyttigt, det luktar olja i hela huset när man använder den och den tar upp plats i skåpen. Men den stod bara där och liksom viskade till mig att om jag tog med den hem så kunde jag få uppleva lite nostalgi. Jag har ju bott i Belgien och där är snabbmat = "Frituur". I en Frituur kan man köpa pommesfrite, krocketter, korvar, köttbullar, hamburgare etc, och allt är friterat! Till dessa delikatesser äter man majonäs.Så ikväll har jag använt min fritös. Det var väl ok, men inte smakade det som i en "Frittuur". Om jag tröttnar kan jag alltid fråga sonen om han vill ärva den i förtid....;)
torsdag 10 september 2009
Då är man väl lite kändis då?!
Skrivet ord är mer sant än om det enbart sägs? Media i all ära men man har ju lärt sig att ta det de säger med en nypa salt. Fast det finns undantag!:)
Idag var jag på stor bild i den lokala tidningen, och under var det en rätt bra artikel skriven. Och jag måste erkänna att även om jag inte kan ta åt mig all ära, så känns min insats lite mer värd och lite mer "rätt" när den uppmärksammas. Kalla mig gärna fåfäng...:)
Undrar om kändisarna på Stureplan känner likadant när det visas bilder av dem i konstiga sällskap och positioner, i någon skvallertidning...
Idag var jag på stor bild i den lokala tidningen, och under var det en rätt bra artikel skriven. Och jag måste erkänna att även om jag inte kan ta åt mig all ära, så känns min insats lite mer värd och lite mer "rätt" när den uppmärksammas. Kalla mig gärna fåfäng...:)
Undrar om kändisarna på Stureplan känner likadant när det visas bilder av dem i konstiga sällskap och positioner, i någon skvallertidning...
tisdag 8 september 2009
Vem har bestämt...
Vem har bestämt vilka saker vi ska tycka om och vilka saker vi inte ska tycka om? Vem har bestämt att vi ska tycka om när solen skiner men att damm är äckligt?
Jag har tittat på Barnen i Bullerbyn med Mini, och slutar aldrig förundras över Astrid Lindgrens förnuftiga resonemang. Och hur hon lyckas få det att låta så självklart!
Själv tror jag att jag har bestämt ganska mycket själv vad jag ska tycka om och inte. Solen behöver jag för att må bra, alltså tycker jag om den. Spindlar tycker inte om mig, därför tycker jag inte om dem. Varför lägga energi på att ändra deras attityd?
Fast det är inte alltid man kan välja att göra det man tycker om. Det finns en mängd faktorer och val man måste göra i vardagen. Ibland är de svårare att förstå än annars, och frustrationen kan ibland kännas i hela kroppen. Även detta har Astrid Lindgren satt ord på; "När jag inte har pengar, kan jag inte köpa sockerdricka. Och när jag har pengar, får jag inte dricka sockerdricka. När i hundan får jag dricka sockerdricka???" Glasklar koppling eller hur?:)
Jag har tittat på Barnen i Bullerbyn med Mini, och slutar aldrig förundras över Astrid Lindgrens förnuftiga resonemang. Och hur hon lyckas få det att låta så självklart!
Själv tror jag att jag har bestämt ganska mycket själv vad jag ska tycka om och inte. Solen behöver jag för att må bra, alltså tycker jag om den. Spindlar tycker inte om mig, därför tycker jag inte om dem. Varför lägga energi på att ändra deras attityd?
Fast det är inte alltid man kan välja att göra det man tycker om. Det finns en mängd faktorer och val man måste göra i vardagen. Ibland är de svårare att förstå än annars, och frustrationen kan ibland kännas i hela kroppen. Även detta har Astrid Lindgren satt ord på; "När jag inte har pengar, kan jag inte köpa sockerdricka. Och när jag har pengar, får jag inte dricka sockerdricka. När i hundan får jag dricka sockerdricka???" Glasklar koppling eller hur?:)
måndag 7 september 2009
När är det dags att tänka om?
"Nu ska det ändras igen! Kan vi aldrig få sjösätta det vi påbörjat innan de ska ändra igen?" Känns uttalandet igen?
Ovan meningar säger egentligen två saker; Dels att man hoppas och tror att när det väl ändrats så ska det vara klart en stund. Förändringar rubbar tryggheten och det är jobbigt för de flesta att inte kunna förlita sig på sin kunskap och erfarenheter.
Men uttalandet säger en annan sak också; att det är andra som förändrar. Jag själv är bara någon som råkar befinna mig mitt i det, och väntar på att det ska ta slut. Och det är nog just det förhållningssättet som gör förändringar svåra att förhålla sig till.
Förändring är ett konstant tillstånd!
Dagens arbetsliv, och privatliv också för den delen, innebär ständig anpassning till en ständigt föränderlig och allt mer komplex omvärld. Faktorer i vår omvärld påverkar vår vardag idag i allt större omfattning och i allt mer komplexa sammanhang. Det kommer inte att ta slut.
Gamla tankemönster klarar inte alltid att hantera de nya uppgifter och situationer vi ställs inför. Och det kan många människor förstå rent rationellt. Men vägen mellan tanke och handling kan ibland vara både lång och mycket krokig.
Förändring är ett grundtillstånd, påstår jag. Vi måste därför vara redo att ständigt ompröva våra föreställningar, arbetsmetoder och synen på oss själva. Det är bara genom att våga ompröva de inre värdena som vi kan lyckas skapa nya tankemönster och där igenom nya sätt att agera. När personlig mognad ger insikt kan handlingar ändras och förändringar mötas med tillförsikt och grundtrygghet.
Vi har ett ansvar gentemot varandra tycker jag. När gamla synsätt och metoder inte längre fungerar, måste vi säga det till varandra. Och sen finnas där för att hjälpa varandra att ta steget mot det mindre kända...
Ovan meningar säger egentligen två saker; Dels att man hoppas och tror att när det väl ändrats så ska det vara klart en stund. Förändringar rubbar tryggheten och det är jobbigt för de flesta att inte kunna förlita sig på sin kunskap och erfarenheter.
Men uttalandet säger en annan sak också; att det är andra som förändrar. Jag själv är bara någon som råkar befinna mig mitt i det, och väntar på att det ska ta slut. Och det är nog just det förhållningssättet som gör förändringar svåra att förhålla sig till.
Förändring är ett konstant tillstånd!
Dagens arbetsliv, och privatliv också för den delen, innebär ständig anpassning till en ständigt föränderlig och allt mer komplex omvärld. Faktorer i vår omvärld påverkar vår vardag idag i allt större omfattning och i allt mer komplexa sammanhang. Det kommer inte att ta slut.
Gamla tankemönster klarar inte alltid att hantera de nya uppgifter och situationer vi ställs inför. Och det kan många människor förstå rent rationellt. Men vägen mellan tanke och handling kan ibland vara både lång och mycket krokig.
Förändring är ett grundtillstånd, påstår jag. Vi måste därför vara redo att ständigt ompröva våra föreställningar, arbetsmetoder och synen på oss själva. Det är bara genom att våga ompröva de inre värdena som vi kan lyckas skapa nya tankemönster och där igenom nya sätt att agera. När personlig mognad ger insikt kan handlingar ändras och förändringar mötas med tillförsikt och grundtrygghet.
Vi har ett ansvar gentemot varandra tycker jag. När gamla synsätt och metoder inte längre fungerar, måste vi säga det till varandra. Och sen finnas där för att hjälpa varandra att ta steget mot det mindre kända...
söndag 6 september 2009
Bussen gick ifrån mig...
...ringde dottern från andra sidan landet och sa. Nästa buss går inte förrän kl. 6 imorgon bitti. Vad ska jag göra?
Busschauffören på bussen jag sitter på nu, har sagt att han kan skjutsa mig med sin bil, och att jag kan lita på honom.
Sånt dilemma hamnade jag i ikväll när dottern efter en helg hemma skulle tillbaka till sin studieort.
Men handlinginriktad som jag blir i akuta situationer ringer jag ett hotell. Billigaste enkelrumet för 6 timmars sömn skulle kosta 900 kr.
Taxi skulle kosta 1000 kr.
Sova på stationen var inget alternativ, och att sitta i en bil med en karl vi inte känner någon av oss, är heller inget alternativ.
Så 1000 kr fattigare för en sträcka på ca 6 mil...jag ska nog byta yrke! Taxichaufförer måste vara rika....
Busschauffören på bussen jag sitter på nu, har sagt att han kan skjutsa mig med sin bil, och att jag kan lita på honom.
Sånt dilemma hamnade jag i ikväll när dottern efter en helg hemma skulle tillbaka till sin studieort.
Men handlinginriktad som jag blir i akuta situationer ringer jag ett hotell. Billigaste enkelrumet för 6 timmars sömn skulle kosta 900 kr.
Taxi skulle kosta 1000 kr.
Sova på stationen var inget alternativ, och att sitta i en bil med en karl vi inte känner någon av oss, är heller inget alternativ.
Så 1000 kr fattigare för en sträcka på ca 6 mil...jag ska nog byta yrke! Taxichaufförer måste vara rika....
lördag 5 september 2009
Fotboll och skrik...
Dottern spelade match idag igen. Hon är med i ett lag med mycket duktiga tjejer och de vinner oftast. Jag är inget sportfreak men hennes matcher är kul att se.
När jag stod och tittade på matchen idag, satt det är mamma på en bänk och hejade på sin dotter. Hon skrek och hejade och kunde knappt sitta still. Det var bara ett litet aber, hon satt som ensam förälder i vårt lags föräldraklack. Hon var alltså förälder till en tjej i motståndarlaget.
Men det spelar egentligen ingen roll. Jag har svårt för alla föräldrar som spelar från sidan av planen.
Hon skrek så länge det var jämt... Det stod 3-3 i halvtid. Efter pausen fick motståndarna in 3-4, och hon skrek ännu mer. Sen blev hon tystare i takt med att våra tjejer fick in 4-4, 5-4...osv. När matchen slutade med 8-4 till våra tjejers fördel, fanns inte mamman inom synhåll....
Samma skrik kom just från vardagsrummet. Mannen och äldsta dottern tittar på någon viktig match. Jag vet att Sverige spelar och Zlatan, den där dryge skåningen, gjorde tydligen mål på övertid. Och det måste man ju skrika sig hes för ;)
Tja, det är kul med folk som engagerar sig. Själv uppskattar jag FB och ett glas bubbel :)
När jag stod och tittade på matchen idag, satt det är mamma på en bänk och hejade på sin dotter. Hon skrek och hejade och kunde knappt sitta still. Det var bara ett litet aber, hon satt som ensam förälder i vårt lags föräldraklack. Hon var alltså förälder till en tjej i motståndarlaget.
Men det spelar egentligen ingen roll. Jag har svårt för alla föräldrar som spelar från sidan av planen.
Hon skrek så länge det var jämt... Det stod 3-3 i halvtid. Efter pausen fick motståndarna in 3-4, och hon skrek ännu mer. Sen blev hon tystare i takt med att våra tjejer fick in 4-4, 5-4...osv. När matchen slutade med 8-4 till våra tjejers fördel, fanns inte mamman inom synhåll....
Samma skrik kom just från vardagsrummet. Mannen och äldsta dottern tittar på någon viktig match. Jag vet att Sverige spelar och Zlatan, den där dryge skåningen, gjorde tydligen mål på övertid. Och det måste man ju skrika sig hes för ;)
Tja, det är kul med folk som engagerar sig. Själv uppskattar jag FB och ett glas bubbel :)
torsdag 3 september 2009
Mingel och Charity
Jag är medlem i ett fantastiskt nätverk för kvinnor som heter Ladies Circle (LC). Nätverket finns över hela världen. I Sverige finns drygt 150 klubbar och nästan 1900 medlemmar. Klubbarna är indelade i distrik. Jag är distriktsordförande (DO) för distrikt 11.
Att vara DO innebär bland annat att jag åker ut och besöker klubbarna i distriktet. Ikväll har jag varit och besökt LC152 i Mariefred. De hade arrangerat en Mingelkväll. En kväll när man bjuder med många gäster för att väcka intresse för vårt fantastiska nätverk.
Jag fick förmånen att berätta för alla som var där, om vad LC är och står för. Jag berättade bland annat om vårt arbete med charity på nationell och internationell nivå. Detta är mycket aktuellt just nu, eftersom Svergige nominerade och vann på årsmötet i Indien förra veckan med förslaget att stötta ECPAT International. Min klubb i Eskilstuna är ansvariga för att under de kommande två åren driva LC's internationella projekt. Alla klubbar i hela världen ska på olika sätt samla in pengar för att stötta ECPAT International.
En uppskattning är att drygt 2 miljoner barn utnyttjas inom organiserad sex-industri, runt om i världen, varje år...om och om igen!
Pengarna som alla LC-klubbar i världen kommer att samla in ska gå till att rehabilitera sexuellt utnyttjade barn i Kamerun, Kirgistan, Chile och Mexico. Projektet innebär att barn som tidigare blivit utsatta och fått hjälp, ska hjälpa andra barn från att bli fortsatt utnyttjade. Rachael gjorde en presentation med ljud och bild som finns på youtube, inför presentationen i Indien. Den beskriver exakt varför vi gör detta och vad våra pengar kommer att gå till! Ta gärna en titt...
LC är ett fantastiskt nätverk och att få komma ut och besöka andra klubbar som jag nu får göra, är en otrolig förmån. Jag blir så väl mottagen och får träffa alla dessa fantastiska kvinnor, som mitt i livet med minimal tid till sig själva, prioriterar möten med andra kvinnor för att odla vänskap och arbeta med charity. Det är "Girlpower"!
Tack LC152 Mariefred för en mycket trevlig kväll, med god mat och fantastisk trevligt sällskap. Det är lätt att bli religiös...;)
Att vara DO innebär bland annat att jag åker ut och besöker klubbarna i distriktet. Ikväll har jag varit och besökt LC152 i Mariefred. De hade arrangerat en Mingelkväll. En kväll när man bjuder med många gäster för att väcka intresse för vårt fantastiska nätverk.
Jag fick förmånen att berätta för alla som var där, om vad LC är och står för. Jag berättade bland annat om vårt arbete med charity på nationell och internationell nivå. Detta är mycket aktuellt just nu, eftersom Svergige nominerade och vann på årsmötet i Indien förra veckan med förslaget att stötta ECPAT International. Min klubb i Eskilstuna är ansvariga för att under de kommande två åren driva LC's internationella projekt. Alla klubbar i hela världen ska på olika sätt samla in pengar för att stötta ECPAT International.
En uppskattning är att drygt 2 miljoner barn utnyttjas inom organiserad sex-industri, runt om i världen, varje år...om och om igen!Pengarna som alla LC-klubbar i världen kommer att samla in ska gå till att rehabilitera sexuellt utnyttjade barn i Kamerun, Kirgistan, Chile och Mexico. Projektet innebär att barn som tidigare blivit utsatta och fått hjälp, ska hjälpa andra barn från att bli fortsatt utnyttjade. Rachael gjorde en presentation med ljud och bild som finns på youtube, inför presentationen i Indien. Den beskriver exakt varför vi gör detta och vad våra pengar kommer att gå till! Ta gärna en titt...
LC är ett fantastiskt nätverk och att få komma ut och besöka andra klubbar som jag nu får göra, är en otrolig förmån. Jag blir så väl mottagen och får träffa alla dessa fantastiska kvinnor, som mitt i livet med minimal tid till sig själva, prioriterar möten med andra kvinnor för att odla vänskap och arbeta med charity. Det är "Girlpower"!
Tack LC152 Mariefred för en mycket trevlig kväll, med god mat och fantastisk trevligt sällskap. Det är lätt att bli religiös...;)
onsdag 2 september 2009
Second hand
Jag har ju avslöjat min svaghet för skor innan. Har även pratat vilken bra uppfinning det här med Tradera är. Om man slår ihop Tradera med min passion för skor, får man en ganska billig behovstillfredsställelse.
Mina senast inköp är;
Svarta partyskor i skinn för 3 kr + frakt.
Och;
Ett par röda, spetsiga boots med smal klack. Helt oanvända av förra ägaren. 105 kr kostade dessa som matchar min röda ulljacka perfekt.
Mina senast inköp är;
Svarta partyskor i skinn för 3 kr + frakt.
Och;
Ett par röda, spetsiga boots med smal klack. Helt oanvända av förra ägaren. 105 kr kostade dessa som matchar min röda ulljacka perfekt.
måndag 31 augusti 2009
Nu vet jag...
...vad som stressar mig mest. Det är när min trovärdighet sätts på spel och när jag inte själv kan påverka situationen som får andra att uppfatta mig om jag inte är trovärdig. Då sätts min lojalitet på prov kan man säga....
lördag 29 augusti 2009
8 meter - jag vill bara hitta hem i mig själv...
8 meter är en musikalisk teater om Torshällas historia, spelad i Torshälla av Torshällabor. Idag såg jag den. Vilken höjdare!
Den inleddes med scener om när Anno tar studenten. Anno är en 18-årig flicka med föräldrar som flyttat från Finland till Torshälla, innan Anno själv var född. Det var många som flyttade till Torshälla från Finland på 60-talet för att jobba på bruket. Pappan hade nu dött i en tragisk olycka ett år tidigare och nu skulle mamma och Anno äntligen flytta hem, till Finland. Anno och hennes mamma var överens om att när skolan väl var slut, skulle de bosätta sig i stugan utanför Rovaniemi.
Men när dagen för flytten kommer, ångrar sig Anno. För henne är ju inte Finland hem. Anno är ju född och uppvuxen i Torshälla. Hon vill bara hitta hem i sig själv, sjunger hon.
Dramat innehöll en mängd saker som berörde, men just denna inledning var nog allra starkas. Hur många av de ungdomar av utländsk härkomst har föräldrar som, liksom Annos mamma, bestämt sig för att bo i Sverige en kort tid för att sedan återvända hem. Den där korta tiden blir allt längre och har till slut blivit till år och ett nytt beslut om hur länge man ska stanna fattas inte. Tiden bara går och inställningen om att vistelsen i Sverige är tillfällig, och att man snart ska flytta hem, finns kvar. Skälen som gör att man ändå stannar, är säkert olika. En del kan inte återvända men håller drömmen vid liv. Andra planerar att återvända, men det rätta tillfället infinner sig inte. Det finns säkert många anledningar...
Men för dessa ungdomar som växer upp i Sverige blir ju Sverige deras hem?! Eller? Kan Sverige kännas som hem när man växer upp och kanske under hela sin uppväxt delar föräldrarnas dröm om att åka hem? När drömmer väl blir verklighet, känns inte hem det man trodde var hem. Vad vilsen man måste känna sig då! För många kan Sverige säkert kännas som hem, men många känner nog som Anno gjorde; "jag vill bara hitta hem i mig själv"...
Den inleddes med scener om när Anno tar studenten. Anno är en 18-årig flicka med föräldrar som flyttat från Finland till Torshälla, innan Anno själv var född. Det var många som flyttade till Torshälla från Finland på 60-talet för att jobba på bruket. Pappan hade nu dött i en tragisk olycka ett år tidigare och nu skulle mamma och Anno äntligen flytta hem, till Finland. Anno och hennes mamma var överens om att när skolan väl var slut, skulle de bosätta sig i stugan utanför Rovaniemi.
Men när dagen för flytten kommer, ångrar sig Anno. För henne är ju inte Finland hem. Anno är ju född och uppvuxen i Torshälla. Hon vill bara hitta hem i sig själv, sjunger hon.
Dramat innehöll en mängd saker som berörde, men just denna inledning var nog allra starkas. Hur många av de ungdomar av utländsk härkomst har föräldrar som, liksom Annos mamma, bestämt sig för att bo i Sverige en kort tid för att sedan återvända hem. Den där korta tiden blir allt längre och har till slut blivit till år och ett nytt beslut om hur länge man ska stanna fattas inte. Tiden bara går och inställningen om att vistelsen i Sverige är tillfällig, och att man snart ska flytta hem, finns kvar. Skälen som gör att man ändå stannar, är säkert olika. En del kan inte återvända men håller drömmen vid liv. Andra planerar att återvända, men det rätta tillfället infinner sig inte. Det finns säkert många anledningar...
Men för dessa ungdomar som växer upp i Sverige blir ju Sverige deras hem?! Eller? Kan Sverige kännas som hem när man växer upp och kanske under hela sin uppväxt delar föräldrarnas dröm om att åka hem? När drömmer väl blir verklighet, känns inte hem det man trodde var hem. Vad vilsen man måste känna sig då! För många kan Sverige säkert kännas som hem, men många känner nog som Anno gjorde; "jag vill bara hitta hem i mig själv"...
torsdag 27 augusti 2009
Och förresten...
...så fortsatte mitt nya liv idag med ännu ett pass på Friskis...
Snart har det nog blivit en vana...;)
Snart har det nog blivit en vana...;)
Jag vill aldrig bliva stur...
Så sa Pippi långstrump när hon tog ett krumelurpiller. Ordet stur betyder stor, men skulle rimma på krumelur och därför blev det stur. Kommer ni ihåg?
Det var en gång en pojke som vägrade bli stor. Han hade en vän som kunde flyga och hon hette Tingeling. Pojken tog med sig syskonen John, Michael och Wendy till landet Ingenstans, Neverland.
Pojkens värsta fiende var Kapten Krok. Kapten Krok har en krok istället för sin högerhand.Pojken hade en gång huggit av handen, och den blev då uppäten av en krokodil. Krokodilen gillade smaken av Krok så mycket att den sen följer efter honom, i hopp om ännu en munsbit.
Pojken heter förstås Peter Pan, och ikväll har jag sett en musikalisk teater som handlade just om detta som jag skriver ovan. Det var Charlie Rivel Jr dansskola som dramatiserade sagan på Nordic Fringe festivalen i Eskilstuna. Kanonbra föreställning.
Mini tyckte att den var väl spännande bitvis och försökte hålla för både ögon och öron samtidigt med sina små händer.
Jag har inte tänkt på denna koppling innan som blev så tydlig ikväll, när jag fick klart för mig det engelska namnet på Landet Ingenstans - Neverland. Fanns tydligen fler pojkar som inte ville bli stora.....
Det var en gång en pojke som vägrade bli stor. Han hade en vän som kunde flyga och hon hette Tingeling. Pojken tog med sig syskonen John, Michael och Wendy till landet Ingenstans, Neverland.
Pojkens värsta fiende var Kapten Krok. Kapten Krok har en krok istället för sin högerhand.Pojken hade en gång huggit av handen, och den blev då uppäten av en krokodil. Krokodilen gillade smaken av Krok så mycket att den sen följer efter honom, i hopp om ännu en munsbit.
Pojken heter förstås Peter Pan, och ikväll har jag sett en musikalisk teater som handlade just om detta som jag skriver ovan. Det var Charlie Rivel Jr dansskola som dramatiserade sagan på Nordic Fringe festivalen i Eskilstuna. Kanonbra föreställning.
Mini tyckte att den var väl spännande bitvis och försökte hålla för både ögon och öron samtidigt med sina små händer.
Jag har inte tänkt på denna koppling innan som blev så tydlig ikväll, när jag fick klart för mig det engelska namnet på Landet Ingenstans - Neverland. Fanns tydligen fler pojkar som inte ville bli stora.....
måndag 24 augusti 2009
Idag har jag börjat mitt nya liv...igen!
En omtänksam arbetskamrat frågade förra veckan om jag ville ha ett träningskort. Hon kunde fixa ett till ett bra pris.
Trots bra erbjudande så var jag tveksam. Jag har som sagt börjat nya liv förut.. Första gången det hände var på Nautilus för ca 10 år sedan. De erbjöd att man kunde betala ett års avgift på autogiro varje månad, och man band upp sig på ett år. Passade mig perfekt som då var en fattig student.
Det blev dyra träningspass. Jag tror de landade på 270 kr/gång.
Nästa gång jag började nytt liv på allvar är väl en si så där 3 år sen. Då var jag mer försiktig och köpte ett träningskort på Gympozz. Det var billigt så jag kände mig inte tvungen att gå dit så ofta. I början blev det 2-3 pass i veckan, men motivationen avtog. Eller om det var orken, så jag förnyade aldrig kortet.
Ikväll skulle jag alltså starta mitt nya liv igen. Jag skulle börja med något som var kul och Afro-dans lät skitkul. Väl där var kön lång, och jag tänkte i ett svagt ögonblick "Ja, jag slipper". Men sen tog jag mig samman och bokade plats i cirkel-gym-gruppen istället.
Jag kommer att ha träningsvärk. det är något med maskiner som gör att jag får horn i pannan. De står där och glänser och ser helt oberörda ut, som om de grinade en rätt upp i ansiktet och sa "ta mig om du kan". Och jag gjorde ett tappert och ärligt försök. Har en känsla av att jag kommer att få lida för detta om ett par dagar.
Det var SKITKUL och absolut värt att göra igen. Men jag törs inte göra några utfästelser. Jag är inte riktigt att lita på i dessa sammanhang. Fel val är mycket enklare att göra när det kommer till mig och motion....
onsdag 19 augusti 2009
Putte i blåbärsriset......
....eller om det var Mini.
Vi tog en promenad i skogen efter kvällens middag för att plocka lite blåbär. Mini hade en liten kanna, och jag hade en något större kanna. Vi kom hem med mycket lite blåbär.
Visst fanns det bär i skogen, men de var små och utspridda. Mini tröttnade efter en mycket kort stund och gick på egna strövtåg. För "i den här skogen mamma, finns det farliga djur. Det bäst at de inte får se oss. Det finns björnar, älgar och farliga lejon. Och björnar äter blåbär ibland. Här är en björnsten! En björnsten är en sten med mossa på som björnar sitter på när de äter blåbär."
Så turen i skogen blev inte som det var tänkt, men mycket avkopplande och spännande...;)
Vi tog en promenad i skogen efter kvällens middag för att plocka lite blåbär. Mini hade en liten kanna, och jag hade en något större kanna. Vi kom hem med mycket lite blåbär.
Visst fanns det bär i skogen, men de var små och utspridda. Mini tröttnade efter en mycket kort stund och gick på egna strövtåg. För "i den här skogen mamma, finns det farliga djur. Det bäst at de inte får se oss. Det finns björnar, älgar och farliga lejon. Och björnar äter blåbär ibland. Här är en björnsten! En björnsten är en sten med mossa på som björnar sitter på när de äter blåbär."
Så turen i skogen blev inte som det var tänkt, men mycket avkopplande och spännande...;)
tisdag 18 augusti 2009
Olika är livets lott...
Om jag varit kvinna och levt i Afghanistan, hade jag bara haft 2 år kvar att leva. I Afghanistan har kvinnor en medellivslängd på 43 år, och föder i snitt 6 barn.
Barnbrudar förekommer. En flicka på 9 år kan giftas bort med en man på 50 år, och innan hon fyller 13 år föder hon sitt första barn. 26 000 kvinnor dör varje år under graviditet eller förlossning. Det är fler än vad som dör i kriget.
Ett av fem barn dör före sin 5-års dag.
Endast 3% av kvinnorna får gå i skolan. 98% av kvinnorna saknar formellt medborgarskap och identitetshandlingar. Kvinnor får inte uttrycka sig fritt och de ska bära burka. De syns inte, hörs inte, finns inte....
Våld och våldbrott mot kvinnor är mycket utbrett och allmänt accepterat. Kvinnorna har oftast ingen att vända sig till eftersom de då riskerar en ännu värre situation. Många kvinnor i Afghanistan väljer som sista utväg att tända eld på sig själva.
Listan kan göras lång på det elände som råder. Det händer positiva förändringar också, men de kommer i nuläget främst medelklassen och överklassen tillgodo, dvs en minoritet av befolkningen. De förändringar som sker, sker alldeles för sakta och från en nivå som med våra mått mätt befinner sig långt under noll....
Jag vet inte vad jag egentligen vill ha sagt med det jag skrivit. Men det känner en stor frustration och hjälplöshet. Vi lever i 2000-talet och världen har resurser och utrymme till alla....
Barnbrudar förekommer. En flicka på 9 år kan giftas bort med en man på 50 år, och innan hon fyller 13 år föder hon sitt första barn. 26 000 kvinnor dör varje år under graviditet eller förlossning. Det är fler än vad som dör i kriget.
Ett av fem barn dör före sin 5-års dag.
Endast 3% av kvinnorna får gå i skolan. 98% av kvinnorna saknar formellt medborgarskap och identitetshandlingar. Kvinnor får inte uttrycka sig fritt och de ska bära burka. De syns inte, hörs inte, finns inte....
Våld och våldbrott mot kvinnor är mycket utbrett och allmänt accepterat. Kvinnorna har oftast ingen att vända sig till eftersom de då riskerar en ännu värre situation. Många kvinnor i Afghanistan väljer som sista utväg att tända eld på sig själva.
Listan kan göras lång på det elände som råder. Det händer positiva förändringar också, men de kommer i nuläget främst medelklassen och överklassen tillgodo, dvs en minoritet av befolkningen. De förändringar som sker, sker alldeles för sakta och från en nivå som med våra mått mätt befinner sig långt under noll....
Jag vet inte vad jag egentligen vill ha sagt med det jag skrivit. Men det känner en stor frustration och hjälplöshet. Vi lever i 2000-talet och världen har resurser och utrymme till alla....
måndag 17 augusti 2009
Hösten kom tidigt!
Det luktar höst i luften och det är bara augusti. Världen är upp och ner! Sommarvärme i april och höst i augusti....
Jag har ett något splittrat förhållande till hösten. Jag tycker den kan vara otroligt vacker med sina färgsskiftningar. Skogspromenader i jakt på svamp har absolut sin tjusning.
Men det är mörkret jag inte klarar av. Och det har blivit allt svårare att övervintra med åren. Det känns som om jag sakta men säkert börjat förbereda min vintersömn, för att i oktober någon gång ha boat klart. Då har min kropp stängt ner och tröttheten tar överhanden allt oftare. Humöret skiftar mer än vanligt och jag längtar bara tills det ska bli vår igen.Krafterna som finns går oftast åt under dagtid på jobbet, och min stackars familj får oftast hem en trött mamma.
Förra året hade vi en resa inplanerad. Vi var i Thailand över jul och nyår. Förutom att jag hade något att se fram emot, gav Thailandsvistelsen en vitaminkick med all sol och värme, som gjorde att våren kom mycket snabbare. Kändes det som iallafall.
Så vis av erfarenheten bokade vi en resa igår. Ja den kommer ju inte att ge samma sol och vitaminkick, men den ger något att se fram emot. Vi bokade en resa till Paris i slutet av mars. Jag har varit i Paris många gånger och det är en absolut favoritstad. Jag ser fram emot att möta våren i Paris tillsammans med min oäkta hälft. Barnen får stanna hemma denna gång. Vem vet, vi kanske till och med tycker om att umgås ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)