Jesus i båt!

Idag kan man läsa att Madonna tog barnen och Jesus på båttur i Oslo mellan spelningarna. Men hallå??

Jag säger bara; Men hallå???

Sen när behöver Jeus båt??????

Hela min världsbild rasade samman ;)

Ugglor i mossen!

Jag tycker inte om Magnus Uggla.....men min sambo gillar honom och hans texter och har nu smittat Mini.

Han vill höra "Pompompom" och "Kung i baren" allra mest, och CD'n finns i bilen. Han gillar även vissa rockiga intron som andra låtar är utrustade med. Igår körde vi 30 mil hem....

Av allt vi gör, säger och tycker...så varför ska barn fastna för saker som man inte tycker, vill eller säger....I det här fallet kan man inte ens säga att han gör som du gör...iallafall inte med mig i åtanke. Varför kan inte barnet istället börja sjunga min favoritmusik; Andrea Boccelli, Eric Clapton, Celine Dion...osv

Nej då, istället går han omkring och helt akapella sjunger "Allting som jag vill kan jag göra..aaaahaha". Önskar att det kunde vara "allting som mamma vill kan jag göra..."

Men det är väl bara att lägga sig ner och ge upp....;)

Fortsatt semester!

Jag har varit på en kort husmors-semester, dvs utan man och barn. Jag har hälsat på lilla mormor i Blekinge. Jag fick låna en lägenhet för övernattning och kunde inte låta bli att ta en bild på grannens förråd. Påminner om ett korthus som kan trilla när som helst. Charmigt!




















Det är sällan jag känner att jag MÅSTE stiga upp före kl. 8 när jag har semester, men idag var jag tvungen. Sängen jag lånade var hemsk och jag vaknade med ont i hela kroppen. För att råda bot gick jag en promenad i Brunnsparken och Brunnsskogen. Hur vackert som helst!









Det är nog inte för intet som Ronneby kallas "Hjärtat i Blekinges trädgård".

Nattliga äventyr!

Tänk om någon såg mig och min lille son om nätterna. Vi är på jakt, fast inte samtidigt och med samma mål.

Sonen jagar mig och jag jagar ledig säng....

Allt bakom ett staket!?

Igår tillbringade vi 8 timmar på Ölands djurpark. 300 kr kostar entrén, för personer som mäter över 1 m över havet.

För dessa pengar får du det mesta. Det finns en djurpark men många olika sorters exotiska djur. Tyvärr upplevde jag att de flesta hade för små hägn och för steril miljö.

Till detta fanns en nöjespark men åkattraktioner för alla åldrar. Detta ingick i entren, och köerna var acceptabla.

Bortanför detta fanns ett vattenland med 6 olika vattenrutschbanor, bassänger och barnpool med fontän.

Ännu en bit längre bort fanns "Pirate island" som var ett mer avancerat vattenland för alla åldrar. Där fanns olika rutschbanor, gungor och fontäner. Allt placerat i en pool som inte var allt för djup. Där fanns även ett par åkattraktioner, som bestod av vattenmoment.

Dottern som är 14 år tyckte väl att det var ok som helhet. Lite "Axelssons tivoli-känsla" var det allt, dvs sunkigt. Sonen på 4 år var helnöjd och hade ett tempo som en duracell-kanin hela dagen. (Han somnade efter 10 minuter i bilen på vägen hem.)

Medhavd mat är att rekommendera då de inom parken har vett att ta betalt för allt som inte ingår i entrén.(50 kr för korv med mos) Det finns gott om platser där man kan inta sin egen matsäck.

Allt detta bakom ett och samma staket, är för mycket för en dag. Jag skulle föredragit om man kunde ha valt vilken del av parken som jag vill/hinner besöka under en dag. Pirate island kan mycket väl sysselsätta familjen under en hel vacker dag.

Parkeringen var gratis, men alla parkerade bilar dekoreras med en dekal, med reklam för Ölands djurpark. Vill du inte ha dekalen på bilen måste du hämta en lapp i kassan och gå tillbaka till bilen och fästa den där.

Så det totala betyget från mig blir 3 av 5 ölandssolar!

En dag vid havet!

Ja, så här ser jag ut när jag har det bra....:)



Middagsfångsten!



Molnigt men varmt!

Tillbaka till "brottsplatsen"!

Jag är tillbaka till den lilla stad på östkusten som jag betraktar som min barndomsstad. Jag tillbringade min tonårstid här och det var en händelserik period i mitt liv. Men så är det väl för de flesta tonåringar...:)

Men det är inte för att återuppliva tonårstiden som jag är här. Jag är här mest för att få känna havet, närheten till havet. Mälaren i all sin glans, men den kan inte mäta sig med havet.

Idag har Mini och jag varit ute vid havet. Vi satt på bryggan och tittade på de som var lite mer modiga, eller tokiga än vad vi var. De hoppade från 10 meters hopptornet ner i iskallt vatten.

Det var verkligen iskallt i vattnet, men vi doppade oss iallafall. Vattnet var glasklart och man kunde se ända ner till botten även där det var flera meter djupt. Vi studerade maneter och småfisk, sjögräs och tång. Allt detta är ju ovanligt för Mini som är van vid Mälaren.

Vi gick en promenad över klipporna, och njöt av havsbrisen som fläktade så skönt. Havet ger mig ett inre lugn och jag känner mig fullkomligt avstressad när jag sitter på klipporna och lyssnar på vågornas rörelser. Även med en liten Mini som pratar konstant och kommenterar allt nytt han ser och upplever. Hoppas på fortsatt bra väder och fler havsbesök...

Den här utsikten har jag om jag står längst ut på klipporna på mitt favoritsställe.

Barn och datorer!

Det är något magiskt med barn och datorer. De förstår varandra på något märkligt sätt.

Min 4-årige son har ingen kunskap om datorer, vågar jag hävda. Men han förstår sig på dem fullständigt. Hur kan man annars förklara att han utan problem navigerar på internet, utan att vara läskunnig?

Jag har en gång hjälpt honom att komma in på svt.se. Den adressen ligger sedan kvar som en av de sist besökta adresserna. När han sätter på datorn. lyckas han logga in på sin profil och hitta adressen till svt.se genom att titta på sist använda adresser. Och det är några stycken att välja bland!

Väl där hittar han nya spel, och klipp från gamla barnprogram, som ingen någonsin visat honom. Det finns nog flera tänkbara bidrag till en förklaring förutom att han är en mycket smart unge. Svt.se har en barn-användar-vänlig hemsida. De använder sig av välkända symboler och bilder. Men förutom att han är smart är han totalt orädd.

Han bryr sig heller inte om ifall hemsidan är svensk eller inte. Spelar ingen roll kan man tycka, när han ändå inte kan läsa. Men han kan ju heller inte förstå instruktionerna om de inte är på svenska. Eller? Vi har hjälpt honom in på bobthebuilder.com ett antal gånger. Byggare Bob pratar engelska, och min lille son pratar också engelska med samma accent som BOB. Han har samma ordförråd som BOB också. Jag tror inte att han förstår engelska egentligen, men han och datorn förstår varandra så han navigerar lika enkelt på den engelska hemsidan som den svenska, och byter spel och filmer med små enkla klick.






Jag träffar ofta människor i mitt jobb, som inte vågra använda datorn till saker de aldrig tidigare använt datorn till. Det innebär ju att deras datorvana begränsar sig till ett mycket smalt kunskapsområde, och de tillåter sig inte att lära nytt. De förstår inte datorer, fastän de troligen har en större kunskap om dem än vad min son har.

Gammal vänskap!

Det har passerat en del människor genom mitt liv. De flesta har, som väl är, lämnat någon form av avtryck, oftast positiva sådana. Men bekantskapen har inte blivit kvar. Vissa sörjer jag, andra har liksom bara försvunnit.

Sen finns det de här människorna som aldrig försvinner ur ens liv. Det kan gå lång tid mellan kontakten, men samtalen fortsätter där man sist avslutade dem. Det kan kännas som igår, men ändå kan det vara över 10 år sedan man sist hade kontakt.

Varför tar det över 10 år emellan, kan man ju fundera över. Mitt svar skulle nog bli; Det har bara blivit så! Kanske finns det fler svar, men det är liksom oviktigt i relationen till dessa unika och mycket speciella personer. de finns där bara fastän man inte har kontakt så ofta. Det är väl detta som jag skulle kalla riktig vänskap!

Jag har tur! Jag har många goa människor som finns omkring mig i mitt liv idag också. Ibland tänker jag ändå på personer som jag inte haft kontakt med på länge, men som jag fortfarande räknar som mina vänner.

En sådan person som jag har tappat kontakten med, och internet till trots inte har hittat, heter David. Så om det är någon som känner igen honom på nedan beskrivning kan ni väl hälsa att jag letar ;)

Han heter David Kuhn och hade sin sista, för mig kända adress i Chicago. David är en friluftsmäniska och gav sig gärna ut på fisketurer med sin hund Jessie. Jag lärde känna David när han var kapten på en liten lyxkryssare som ankrade i Oskarshamn någon gång i slutet av 80-talet. David blev som den äldre bror jag aldrig haft. Han tog hand om mig och höll ett vakande öga över mig. När han kom tillbaka efter någon resa, var det min soffa han somnade på. När lyxkryssaren, som ägdes av holländare, såldes flyttade David tillbaka till USA. Efter en kort sejour som redaktör på en lokaltidning i Wyoming, flyttade han till Chicago där han hade sin familj.David ringde några gånger, oftast mitt i natten, under början av 90-talet. 1993 var sista gången jag hörde av honom. Men jag är säker på att om vi fick kontakt idag skulle vi bara fortsätta samtalet där vi sist avslutade det...

Bröllop idag

En av mina bästa väninnor gifte sig idag och jag var med under vigseln. Vad är det med bröllop som gör att jag gråter?

Bruden var enormt vacker och brudgummen likaså. Första gången jag sett en brudgum i kilt och det var otroligt stiligt!

När jag var en lite flicka hade jag framtiden utstakad. Jag skulle gifta mig och få barn. Jag skulle jobba som lärare. Framtiden blev väl inte riktigt så. Jag jobbar inte som lärare och jag är inte gift. Men jag är en mycket lycklig mamma och mina barn är det bästa som hänt mig.

Så vad är det då som gör att jag gråter på bröllop? Jag tror det är att trots att jag själv aldrig varit gift, ser jag bröllop som ett bevis på att det finns äkta kärlek, och en bekräftelse på att barndomsdrömmen inte var bara en dröm. Hela situationen vid en vigsel är så rörande och storslagen. Som om världen står stilla utanför och det finns en förväntan i luften. Det är mäktiga löften som brudparet ger varandra. Så jag gråter nog av flera orsaker på bröllop, men mest för att jag blir så tagen och berörd av brudparets lycka....

Riddare och ridderlighet!

Vad tänker du på när någon säger riddare? Vi har besökt riddardagarna i Mariefred idag, och vi tänkte väl på lite olika saker när vi åkte dit.

Sonen tänkte direk på långa svärd som man kunde slåss med. Han blev överlycklig när han fick skjuta vildsvin med pilbåge, och när han fick en hillebard att bära hem. Vi har haft mini-tornerspel utan häst på gräsmattan i eftermiddags. Sonen och jag mot pappa. Vi la upp en strategi om att anfalla från varsitt håll, så kunde inte pappa försvara sig. Vi vann, som alltid! ;)

Själv hade jag gärna sett lite mer av det där ridderliga. Vilken tonårstjej, som var tonåringen med mig, har inte drömt om mannen på den vita springaren som ska komma och rädda mig från den trista vardagen. Eller som faller på knä framför mig, bedyrar mig sin kärlek och kysser mig på handen. (Inga sexuella trakasserier där inte!)

Men någon ridderlighet såg jag inte av idag heller. Och det är väl inte alltid som man vill att drömmen ska slå in. Jag har svårt att se att jag skulle kunna ta min oäkta hälft på allvar om han kom svepande på en vit springare, lyfte upp mig framför sig i sadeln (med ett enkelt handgrepp) och sedan galopperade iväg mot solnedgången. Skulle nog också ha svårt att hålla mig för skratt om han la sig på knä framför mig och kysste min hand. Så ridderlighet i all ära, men den får nog stanna vid en dröm...;)

Vardagens ytterligheter...

Förra veckan var min första semestervecka, och den ägnades åt renovering. Till vår hjälp hade vi min mamma och pappa, som bodde här. Våra fem barn var också hemma. Mot slutet av veckan dök även dotterns pojkvän upp.

Jag ansvarade för matlagningen den veckan. Sambon tyckte var och en skulle göra det den gjorde bäst, så jag stod i köket och han på taket. Helt ok tycker jag. Jag serverade fem måltider om dagen till allihop, för att försäkra mig om att arbetstempot inte skulle avta som en följd av matbrist iallafall.

I söndags åkte först mina föräldrar hem till sig i Småland. Därefter åkte även pojkvännen. Efter det har barnen checkat ut en efter en och nu är bara minstngen kvar hemma. Tala om ytterligheter!

Idag skulle jag handla mat på ICA och det är inte helt enkelt att tänka om. Att bara lägga ner 1 liter mjölk istället för 6 liter (till 2-3 dagar). 1 hg skinka räcker nästan veckan ut.....

När jag kommer ut genom kassorna efter en inköpsrunda som denna, när vi bara är tre personer hemma, känns det alltid som om jag glömt något.

Till hösten flyttar två av våra stora barn hemifrån för att studera på annan ort. Det känns som om jag är på väg in i en ny fas av mitt liv som mamma i en stor familj, och jag vet inte om jag gillar det. Ett är då säkert; jag kommer att längta till de lördagsfrukostar när vi är runt 10 personer som ska ha frukost! (Kompisar och pojkvän brukar sova kvar när det är helg.) Men de tillfällena kommer säkert att bli färre när två av barnen flyttar....

Ni som har stora utflugna barn, hur lång tid tar det att vänja sig? ;)

Jag går och fiskar..

...och får en tyst minut.

Så sjunger Per Gessle i en av sina sånger från modern tid.

Vi har varit och fiskat ikväll. Det var en kanonfin kväll. Vi satt på bryggan med solen i ryggen och nästan spegelblankt vatten framför oss. Men tyst var det inte.

Per G hade nog inte sin lille entusiastiske son med sig, men det hade jag. Och jag måste säga att han förgyller fisketuren med sitt prat, och sina filosofiska diskussioner.Tänk vad många spännande tankar som ryms i en 4-årings lilla huvud...

Vi hade tagit med lite festis och popcorn, och det var minst lika intressant att sysselsätta sig med som metspöt. Och inte gjorde det något att popcornen hamnade i vattnet. Det tycker fiskarna säkert om, trodde sonen.

Och det gjorde de nog, för vi fick inget napp alls. Men vad gör väl det! Kvällen avslutades med ett hopp från bryggan, endast iklädd flytväst. Ja, inte jag då men min lille friskus till son hoppade i och trodde nog det var varmare än vad det var. Han var snabbt uppe igen och ville inte hoppa i en gång till...

Till våra barns försvar!

Jag har just sett en film som i orginal heter "Defending our kids". Den handlar om Julie som av en händelse får veta att hennes 13-åriga dotter stämt träff med en man som hon träffat via Internet. Julie lyckas hitta sin dotter i tid, just som mannen går iväg med sin arm om dotterns axlar.

I resterande del av filmen får vi följa hur Julie inleder ett samarbete med polisen. Hon utger sig för att vara en 14-årig flicka, ger sig ut i olika chat-rum på webben, och blir där kontaktad av män som vill ha sex med barn.

När Julie samlat tillräckligt med bevis, går hon med på att träffa männen, och då slår polisen till och griper dem.

Filmen skulle kunna användas som utbildningsmaterial för såväl ungdomar som föräldrar.

Vad läskigt det är att pedofiler når våra barn i vårt eget vardagsrum!!!

Genom Ladies circle har jag seden ett år tillbaka arbetet aktivt för att samla in pengar och sprida information om ECPAT. ECPAT är en ideell organisation som arbetar över stora delar av världen med att förebygga och stoppa alla former av barnsexhandel: barnpornografi, trafficking och barnsexturism.






Genom mitt engagemang har jag fått mer kunskap om vad barn utsätts för, än vad jag skulle önska. Kunskapen gör också att jag inte längre kan blunda för det faktum att miljontals barn världen över blir utsatta för sexuella övergrepp.

Filmen ikväll visade att det kan ske i mitt eget hus, utan att jag vet om det!

Skor, skor...

Jag har en blogkompis som går under namnet Fashionhaggan. Hennes blogg är så underhållande och vi delar ett intresse som heter SKOR! Och jag har kommit på varför jag gillar skor så mycket och varför jag har så relativt många av dem. (Fast det skulle jag aldrig erkänna för min sambo)



Skor, till skillnad mot mina kläder, krymper inte i garderoben. Köper jag ett par skor KAN jag använda dem under en lång period. Det innebär inte att jag gör det. De kan bli stående långa perioder,men kastar dem gör jag inte. Rätt vad det är blir jag sugen på att använda dem igen.

Störst svaghet har jag för boots, gärna med spetsig tå och stilettklack. Hur kommer det att funka i höst min kära bloggvän?



Svårast att hitta till mina fötter är pumps. Så min skogarderob består till största delen av boots och sommarskor/sandaletter. De sistnämnda får gärna ha en lite högre klack, smala remmar och utan tå...;) Är jag inne eller ute då min kära bloggkompis?


Efter vad jag sett från Fashionhaggans bilder, skulle vi mycket väl kunna dela stora delar av garderoben, om nu storleken är den samma. Så Fashionhagga, om du tröttnar på dina så skicka dem till mig! ;)

Vattenlösligt...

I morse tog jag sovmorgon. När jag kom upp i vardagsrummet stod där två hinkar på ett badlakan och samlade upp fukt, eller ska jag säga vatten, som droppade ner från taket. På frågan varför det droppade, fick jag först svaret att "nu har det ju nästan slutat!" Panelen som togs ner under gårdagen, fungerade som en viss fuktspärr....

Vi renoverar huset denna vecka och hade inte räknat med regn. Men har man bara denna vecka på sig till sånt här så är det bara att jobba på. De som snickrar på taket, dvs min oäkta hälft och min pappa,har varit lika aktiva trots regn och resultatet blir lysande.

Men vi som står på markplan och servar med bland annat färdigmålat virke, har inte varit lika produktiva. Ett litet tips är att om du måste stå ute och måla, använd inte vattenlöslig färg. Presenningen som fungerat som sol- och regnskydd var ju tvungen att användas till att bota takdroppet i vardagsrummet.

Men imorgon kan inte lite regn stoppa markpersonalen heller. Ny, större presenning har införskaffats och monterats upp, så nu kan vi måla med vattenlöslig färg också.

Semester eller nåt:)

Tänk i livets start, eller för väldigt länge sedan iallafall.....när vi bodde i grottor och hemarbete bestod av att sopa av det värsta från grottgolvet och kanske bättra på målningarna på väggarna, hålla fyr i elden och vänta på att mannen skulle dra hem brödfödan. Det var tider det! Det kan man kalla semster! ;)

Annat är det idag! Jag har tillbringar årets första semesterdag på tre olika ställen;
1. I garaget med pensel i handen (Ute gick inte att stå. För hög luftfuktighet.)
2. I köket - för att förarbeta, genomföra och efterarbeta födointag till dem som står på stegar och gör nytta och till de stora och små fågelungar som fortfarande gapar efter serverad mat.
3. I bilen - som chaufför åt några av dessa fågelungar. Genom att få dem ur huset ett par timmar kunde jag tillbringa mer tid i garaget. Konstiga prioriteringar här i livet..

Men resultatet lär bli bra, och jag väntar på att grannarna ska tacka oss. Deras taxeringsvärde lär stiga i höjden när deras grannhus blir så vackert :)

Personligt eller privat?

Jag har skrivit dagbok så länge jag kan minnas. Men när jag var i de äldre tonåren, var jag tillsammans med en kille, som trodde jag var oärlig mot honom. Att jag hade känslor för någon annan. Men han frågade mig inte om det. Han läste min dagbok.

Efter det har jag inte kunnat skriva. Jag har försökt vid ett antal tillfällen. Jag har många påbörjade texter i in dator. Men det har inte funkat.

Den här bloggen är de första personliga texter jag lyckas producera, förutom alla vetenskapliga PM och uppsatser när jag pluggade förstås. Men de var ju varken särskilt personliga eller privata.

När min pojkvän läste min dagobok gjorde han intrång på mitt privata. Jag har inget emot att dela med mig av det som är personligt. Men vissa saker är privata och dem vill jag själv ha kontroll över, och bestämma om, när och med vem jag vill dela dem med.

Min mobil är privat! Min handväska är privat! Min mail är privat! Min post är privat! Det finns säkert fler saker som när de kommer på tal, kan kännas mycket privata. När någon tar del av dessa saker utan att ha frågat mig, känner jag mig kränkt och sårad...

Att misslyckas är att lyckas!

"Att våga ta risker och ibland misslyckas är också en merit!"
(Årsplan 2010 Eskistuna Kommun)