söndag....

Igår kväll var jag och sambon på middag hos goda vänner som vi inte träffat på jättelänge. Det var såååå trevligt och som alltid säger vi att det måste ske oftare :)

Mini fick vara hemma med storasyster...han somnade innan middagen på soffan och vaknade efter en stund för att kräkas...Feber och ont i halsen har han också....så det är synd om min lille kille. Nu sover han igen...

I övrigt går söndagen i slow motion. Har genom telepati försökt få ut kartongerna med adventsljusstakar från förrådet men det verkar behövas mer handfast agerande....Känns märkligt att det snart är jul. Det var ju nyss midsommar.....

Konstruktionsfel?

Jag är inte gjord för detta klimat. Jag är garanterat född på fel plats. Tydliga tecken på detta är att jag har för lite underhudsfett för att klara temperaturen här uppe i norr. Jag fryser såväl inomhus som utomhus trots lager på lager principen.

Jag är i stort behov av sol och ljus för att vakna på dagarna. Vem som helst kan förstå att Sverige i november är fel plats för en person i behov av sol och ljus.

Jag har även ett välutvecklat balanssinne, och blir åksjuk av häftiga rörelser. Att röra sig utomhus i dessa kastvindar på isunderlag, är inte något som är lämpat för mig.

Undrar om ångerveckan och reklamationsrätten är över eller om jag kan få be att komma på en omprogrammering som gör mig bättra lämpad för ett liv här i norr? Alternativet är väl att bosätta mig på södra halvklotet mellan oktober och april varje år. Låter i och för sig helt ok...:)

Tomten kom tidigt...

Idag var vi och gjorde en del inköp och Mini var med. I en affär hade de erbjudanden och julklappstips på eltandborstar, och för att riktigt visa att de menade allvar så hade de slagit in ett antal kartonger av tandborstarna som julklapp. Mini stannade och tittade...och undrade;
- vad är det här mamma?
- paket, svarade jag tankspritt. Kom nu ska vi åka hem.
- men mamma...
- ja...
- kan du inte hjälpa mig då?
- vad ska jag hjälpa dig med?
- kan du inte läsa vilket paket det står Mini på?

Tänk vad mycket tankar som rör sig i en litet huvud så här en månad före jul. Det är helt underbart!

Maneter..

Det varnats för maneter kring Thailands kust. Maneter har de senaste 2 åren dödat 3 svenskar. Den farligaste kallas havsgeting, den är liten, genomskinlig och smärtan hos den som blir bränd beskrivs som outhärdlig. Forskarna misstänker att den håller på att etablera sig runt thailands kust.

Det finns få saker man kan göra för att skydda sig, men en sak är att undvika bada när högvattnet är på väg in, och en annan är att om man blir bränd ska man hälla på vinäger. Vinäger neutraliserar taggarna och soppar giftflödet.

För två år sedan blev yngsta dottern troligen bränd av en manet när vi var i Thailand. Hon kom upp ur vattnet och hade ont och lokalbefolkningen trodde det var en manet som bränt henne. De sprang efter blad som de krossade och blandade med vatten, och la på hennes ben. Det hjälpte, och det var nog ingen havsgeting.

Så hur rustar vi oss nu för bad i Thailand om en månad; en flaska vinäger bredvid adrenalinpennan och solkrämen? Tur det finns pool.

Något ur lådan...

I morse berättade jag för Mini att efter förskolan skulle vi till frisören. Han skulle få klippa sig. Mini har inte varit hos frisören så många gånger i sitt liv. Främst för att hela familjen är så förtjusta i hans vackra lockar, och de få gånger som han blivit klippt har det för det mesta varit jag som gjort det.

Men Mini har inget tålamod att sitta still och därför bokade jag frisörtid istället. Ett bevis på att frisörbesöken inte varit så många, fick jag i morse;

- Mamma, får jag en leksak sen?
- Leksak?
- Ja, när jag klippt mig.
- Hur tänker du då?
- Ja ur lådan du vet.

Då slog det mig vad han menade. När man varit hos doktorn och tandläkaren får man ju locka leksak ur lådan, så varför inte hos frisören....Ska nog tipsa om det! Barn är underbara! ;)

Sorg...

I fredags dog Helge. Helge var en av våra gerbiler (ökenråtta). Mini kom med Helge i handen och undrade varför han låg så stilla på rygg. Sedan la han honom bredvid storasysters frukost på köksbordet....

Så nu har vi pratat döden i en vecka snart....

Mini berättade för mig att snögubben, som byggdes av första snön och snabbt smälte bort, hade dött när den låg i delar på gräsmattan.

Vi har även läst den underbara boken "Adjö Herr Muffin". Herr Muffin är ett gammalt marsvin som ser tillbaka på sitt liv. En gång var han ett ungt och starkt marsvin som kunde kånka och bära på gurkor men nu är han gammal, trött och grå. Han minns och gör en liten lista: Jag har haft det bra, bättre än de flesta. 1 mycket klok och vänlig fru. 1 blått litet hus med egen brevlåda. 6 små lurviga barn. 3 gånger om dagen kelad med. 728 hela gurkor under livet. 2555 fång gräs, hö och maskrosor. Och post då och då i brevlådan.....

Helge hade en sambo, för gerbiler tycker inte om att leva ensamma. Sambon lever än och heter Jimpa...Än är Jimpa pigg och kry. Undrar om han likt Herr Muffin saknar sin andra hälft...

Guldkant på tillvaron....

Jag har en kollega som har tagit det där med att sätta guldkant på tillvaron, på allvar. Igår fyllde hon år och för att försäkra sig om att ingen missade detta, annonserade hon i diverse gratis-medier. Resultatet lät inte vänta på sig....hon talar om presentregn på jobbet. Det kallar jag effektivt sätt att få guldkant på tillvaron. (Men mitt gömda godis hittade hon inte...*fniss*)

Själv försöker jag sätta lite extra piff emellanåt. Som ikväll.....jag och Mini packade upp våra nyinköpta ljuslyktor med tillhörande doftljus. Tappade upp ett varmt bad som jag till Minis förvåning hällde godis i, trodde han. Tvålflingor i olika färger smakade inte så gott. (Ja det var inte så att jag höll tyst om att det var tvål för att han skulle smaka, men ibland hinner jag inte reagera förrän det är för sent.) Vi tände ljusen och släckte taklampan, och kröp ner i det varma badet. Det var mysigt....

Sen läste vi Gittan och fårskallarna, så nu vet jag att inga utmaningar är för svåra och det går att lära gamla får simma....:)

Kommunikation är det svåraste som finns....

Wikipedia har svar på det mesta. Om kommunikation står det bland annat följande;
"Kommunikation är en process för att överföra information från en punkt till en annan. Vanligtvis ses kommunikation som en tvåvägsprocess där det sker ett utbyte av tankar, åsikter eller information, oavsett om det sker via tal, skrift eller tecken. Deltagarna har ofta någon slags överenskommelse om vad målet för eller orsaken till kommunikationen är."

Redan där blev det komplicerat. I min värld krävs kommunikation för att nå en överenskommelse, så hur man kan man en överenskommelse om vad orsaken till att man kommunicerar är redan innan man har börjat?

Nästa mariga del i det här med kommunikation och tvåsamhet är dialogen.
"En dialog är en ömsesidig konversation mellan två eller fler deltagare. Termen Dialoger har särskilda regler för till exempel turtagning (vem som talar först och mest)."

Och för att komplicera det ytterligare så är de flesta av reglerna för dialog oskrivna så att var och en kan ha sin egen tolkning av hur de tillämpas. Inte undra på att kommunikation är svårt!

Läraren är klart viktigast...

Idag har jag varit på två olika seminarier som behandlade skolans resultat, eller brist på goda resultat.

En internationell studie lyfte läraren som den klart viktigaste faktorn för elevens resultat. Lärarens praktik i klassrummet, mötet med eleven och de förväntningar som läraren har på eleven, har stor betydelse för om eleven kommer att nå goda resultat. Kort sammanfattat, var det så det visades, och ingen av oss där var väl förvånade.

En svensk studie som Sveriges kommuner och landsting gjort av flertalet skolkommuner som visar goda resultat visar på 8 olika framgångsfaktorer. Även denna studier visar att läraren är viktig, och positiva förväntningar på eleven har stor betydelse.

Nu har jag alltså facit det är väl bara att göra då eller?....eller som det citerades idag; "Det handlar inte om hjärnkirurgi, det är mer komplicerat än så"

Kolla in en klok ung man som det kommer att gå bra för även framåt ;)