Hänga gubbe...

Ikväll har Mni och jag spelat en variant på "hänga gubbe". Först fick han gissa bokstäver på ett ord som jag tänkte på, på tre bokstäver. Ordet blev BIL. Han blev jättelycklig över att få rätt efter att ha gissat på bokstäver som Ö, X, Z....:)

- Nu är det min tur mamma att tänka på ett ord!
- Ok, hur många bokstäver är det?
- hmm...det är tre.
- ok då ska vi..
- Vill du ha en ledtråd?
- Men jag har ju inte hunnit gissa än.
- nä, men det är nog svårt för dig mamma.
- ok få jag en ledtråd då.
- det går att äta.
- hmm...då gissar jag på S.
- JA, vad duktig du är mamma...vill du ha en ledtråd till? Eller ska jag säga vad det är?
- Ja det är kanske bäst du säger det verkar ju så svårt.
- Jag tänkte på citron.
- oj vad surt att äta...
- hahahaha...
- Vilka tre bokstäver är det då?
- Si , Tro och N

Tur att han börjar skolan på måndag! *skratta*

Jag finns här på heltid....

Att separera när det finns barn med i bilden innebär att jag helt plötsligt har tid att göra saker som jag inte tagit mig tid att göra på länge. Men jag har svårt att uppskatta det. För även om jag har min minsting boende hos mig på halvtid, är jag ju fortfarande förälder på heltid. Och att vara förälder på distans är något jag borde lärt mig av tidigare erfarenheter, men det gör fortfarande lika ont. Jag finns inte där när han kanske skulle vilja att just jag fanns där. Jag kan inte svara på frågor just när de kommer upp och jag kan inte lyssna på hans kloka tankar och funderingar just när han skulle vilja dela med sig av dem till just mig.

Fast skulle jag gå omkring och tänka så hela tiden, skulle jag gå under. Oftast tänker jag att vi har tur som har någon att sakna och någon som saknar mig. Att min lille blir stark och lär sig hantera stundens ingivelser på egen hand, och han har ju sin pappa och systrar som kan ge honom kärlek och omsorg.Han lär sig att förstå hur mycket jag älskar honom även om jag inte finns där bredvid hela tiden att tala om det för honom. Så småningom kommer han att förstå att jag är mamma på heltid och aldrig längre än ett telefonsamtal bort...

Vänner för evigt....

Den överenskommelsen gör Micke och Molle i Disneys film med samma namn....

Jag gjorde motsvarande överenskommelse som 6-åring med min bästa kompis Helena. Ett löfte som vi faktiskt hållit genom åren. Vid första anblicken är vi mer olika än lika. Men något har gjort att vi hållit kontakten genom åren. Ibland mer sporadiskt och det har kunnat gå väldigt lång tid emellan varje kontakt, men ibland har kontakten varit tätare. När vi ses fortsätter vi bara där vi slutade senast och har mycket trevligt!

I fredags träffades vi och även våra söner. För sönernas del var det första gången de sågs. Hennes son M är 7 år och min Mini är 6 år. M hade en t-shirt med star wars motiv på. Det kan ju bryta vilken is som helst för killar i den åldern. Mini hälsade snabbt med ett hej och sa sen "en sån gubbe som du har på tröjan, har jag i mitt spel". Efter det såg vi knappt röken av dem. De hittade varandra direkt och med lite hjälp på traven finns det goda möjligheter att även deras just inledda vänskap kan vara för evigt...