onsdag 30 september 2009

Bruksanvisning för ett bättre liv.


Stefan Sebö har skrivit boken med den titeln. Jag har sett honom föreläsa på scen, och associerade då till en Duracell-kanin, vilket kan vara nog så utmattande när man har anledning att läsa en bok med denna titel.

Hans käcka uppenbarelse till trots, har boken ändå något att ge. Den handlar om hur vi alla kan ta fram den potential som vi alla har, men inte utnyttjar fullt ut, och om hur vi kan omvandla problem och oro till möjligheter.

I det stora hela handlar boken om att vi alla har ett val och vad vi än väljer så har vi ett ansvar för oss själva. Vi kan välja om vi vill fokusera på hinder eller möjligheter i vardagen. Väljer vi det första så är det hinder vi kommer att se. Väljer vi det andra finns inga begränsningar om vad vi kan få uppleva.

Stefan Sebö säger att ett kännetecken på framgångsrika människor är att de aldrig väntar på bättre tider, de skapar bättre tider. Han är även noga med att påpeka att definitionen på vad som är framgång, är väldigt subjektiv. Det som är framgång för en person behöver inte betyda framgång för en annan.

Undervärdera aldrig tankens kraft. De som tror att de inte kan, har troligtvis rätt. De som tror att de kan, har säkert rätt de också. Vill man något tillräckligt mycket kommer man att göra de val som krävs för att nå dit.

Hela boken är full av kloka tankar. En del kan säkert kännas som klichéer men klarar man att se bortom det, har boken en hel del att ge.

Betyg; Klart läsvärd!

fredag 25 september 2009

Kelsugen?


Läste en artikel som handlade om en ny trend i New York som handlar om att det arrangeras "kel-party", dvs cuddle party. Kelparty innebär att man träffar personer som man kanske inte inte träffat förrut, för att kramas och gosa.

Det marknadsförs som en lekfull, social sammankomst och ett säkert och avslappnat sätt att umgås, att återupptäcka en icke-sexuell beröring och närhet. Man är klädd i pyamas. Sexuella aktiviteter är inte tillåtna. Det är alkohol och drogfritt.

Teorin bakom är att beröring och fysisk närhet är lika viktiga för vårt välbefinnande som mat, dryck och sömn. Flretalet psyoterapeuter ordinerar sina patienter att delta i cuddle party, som en del i behandling av stressrelaterade sjukdomar och depressioner. På hemsidan www.cuddleparty.com räknas ett flertal länder upp där sådana här partyn arrangeras. Det t o m utlovas att det snart kommer att arrangeras i Sverige....Ska bli spännande och se om det blir succé här också.

onsdag 23 september 2009

Kaxig?

Ikväll skulle tonårsdottern läsa upp en kul text för mig. Mini passade på att vara på busigt humör och avbröt läsningen hela tiden med kommentarer och fniss. Efter en stund bad jag honom vara tyst så att jag kunde höra vad hans syster sa.

-"fett tråkig på dig va´" ...fick jag till svar, sen klampar han iväg med bestämda steg och en butter uppsyn. ;)

Var snappar de upp allt tokigt?

tisdag 22 september 2009

Sushins mysterier...


Ikväll har jag gjort sushi och samtidigt fått veta varför.

För ca 2000 år sedan var sushi ett sätt att konservera fisk. Man la in den i salt och ris, och kunde på så sätt konservera fisken i upp till 5 år. Riset petades bort och det var bara fisken som användes.

Flera hundra år senare kom man på att om man minskaed saltmängden och lagringstiden, så kunde man även äta riset som fisken förvarats i.

Idag saltas inte fisken alls, utan fryses enbart för att döda eventuella parasiter och äts sedan rå. Riset kokas och marineras med japansk vinäger, salt och socker.

Detta tillsammans med praktiska övningar fick jag lära mig ikväll när jag besökte LC18 i Västerås. Vi fick även äta en måltid med sushi, och det smakade ljuvligt.

Tänk vad mycket nytt och roligt man får lära sig som distriktsordförande. Att dessutom få göra det tillsammans med ett gäng härliga tjejer, är en otrolig förmån. Tack alla eLCor i LC18 för en mycket trevlig och smakrik kväll!

måndag 21 september 2009

Majas morsas kompis sambo


Detta är en av de mest udda böcker jag läst. Udda på ett bra sätt, tror jag. En bok som berörde!

Boken handlar om ett par sammanbrott, några kärlekshistorier, en handfull svek, mycket rädsla och ännu mera längtan, står det på baksidan av boken. Den beskrivningen i sig förklarar ju varför boken är svår att få grepp om.

Boken är skriven av Katarina Kiera och handlar om ungdomar i gymnasieåldern. Boken består av 11 fristående berättelser, som på ett mycket skickligt vis vävs ihop med varandra. Det är egentligen inte förrän man läst nästan färdigt en berättelse som man ser att den hör ihop med föregående. Personerna i boken växer fram en bit i taget, och ger en nostalgitripp tillbaka till de känslor jag själv kan minnas jag hade i den åldern.

Boken inleds med en session på psykiatrikerns soffa, med en konstig analys av en tjejs upplevelser och tankar. Eller om det är tjejens tankar och uppleveser som är konstigare än analysen? Ett tag undrade jag om tjejen drev med psykiatern. Men när jag kommer till sista berättelsen i boken så förstår jag bättre denna första.

Författaren har ett språk som gör boken en ren njutning att läsa. Som om hon sitter inne i huvudet på en gymnasieungdom och fångar varenda sinnesstämmning och intryck. Jag har aldrig läst en bok där författaren så skicklig fångar abstrakta stämningar och känslor av kaos....Titeln till boken får också sin förklaring. Läs den! När jag hade läst klart den ville jag läsa den igen för att eventuellt fånga och förstå det jag inte fått med mig första gången. Den var en sann läsupplevelse!

söndag 20 september 2009

Tonårsmamma

Att vara tonårsmamma är ibland som att kastas ut till en annan planet.

Jag tycker att jag läst på, försökt hänga med i språket, tagit del av händelser som kan påverka, pratat med andra tonårsföräldrar, pratat med mina egna föräldrar. De har ju en viss erfarenhet. Ja, jag tycker att jag borde vara ganska väl förberedd. Min egen tonårstid var allt annat än harmonisk och jag tycker att jag vet ganska väl hur det är att vara tonåring. Även om min egen praktiska erfarenhet ligger "ett par" år bakåt i tiden, så har jag ju varit tonårsmamma de sista 6 åren.

Ändå så kommer dagar när jag går i fällan. När tonåringen beskyller mig för att inte fatta någonting. Att jag begränsar hennes frihet. Att jag tvingar henne att lyckas i skolan. Att jag inte tillåter henne att gå på fester utan att ha kollat var och med vem. Att jag hela tiden kräver att hon ska göra saker. Att jag inte fattar hur stressad hon är. Kort och gott så fattar jag ingenting!

Och om dessa beskyllningar kommer när min dag inte är den bästa, när jag inte är som starkast och mest förnuftig...ja ni andra har kanske inga sådana dagar, så det är väl därför jag fått dem...

När tonåringens utbrott kommer en sån dag, så uppför jag mig precis som hon beskyller mig för att vara. Jag går i fällan, och det är så irriterande! Varför kan jag inte behålla lugnet och vänta ut utbrottet istället för att känna mig angripen och gå i försvar?


Kanske för att jag inte bara är mamma. Jag är ju människa också och det är väl ganska mänskligt antar jag....

lördag 19 september 2009

Dirty....

Jag känner sorg sedan Patrick Swayze gick bort i veckan.

Jag läser sällan en bok två gånger, och jag ser sällan en film mer än en gång. Det finns ett undantag och det är filmen "Dirty Dancing".

För en så där snart 20 år sedan bodde och jobbade jag i Antwerpen i Belgien. Ni som varit en längre period i Belgien vet att det är ett väldigt blött land, speciellt om hösten och vintern. Det regnar mycket och ofta.

Det finns gott om biografer i Antwerpen och därför går varje film som kommer dit, under en ganska lång period. Att gå på bio var en favoritsysselsättning för mig när jag bodde där nere. Och jag hade i perioder sett varenda film som gick på varenda biograf i staden. Men det var bara Dirty Dancing som jag gick och såg mer än en gång.

Efter det har jag sett filmen på VHS och DVD så många gånger att jag helt tappat räkningen.


Under min tid i Belgien dansade jag mycket, både på diskotek om nätterna och på dansskolan på söndagar. Dirty Dancing gav inspiration även om jag aldrig hittade min Swayze på dansgolvet. Drömmen var väl ändå att få svepas iväg över dansgolvet och känna sig så otroligt vacker som Baby är när de dansar i filmen.

Det finns ett par scener som satt sig i minnet bättre än andra, och att det är just dessa som satt sig, speglar nog lite grann vem jag är också;

Baby och Johnny går på vägen upp till Johnnys stuga, när Baby plötsligt hukar sig och drar ner Johnny brevid sig, för att inte hennes pappa ska se dem. Detta sårar Johnny och de grälar om hur äkta deras kärlek är och om Baby någonsin kommer att berätta för sin pappa att hon är kär i killen från gatan. Johnny vågar inte lita på Babys försäkran om att hon ska berätta. Scenen visar Johnnys svaghet och behov av bekräftelse. Han den starka, snygga killen som alla kvinnor suktar efter, känner sig osäker och liten inför Baby, som han upplever har allt som han själv aldrig haft.

Tuffheten sitter på ytan, men kärleken kan locka fram den du är innerst inne.

Nästa scen som jag lagt speciellt på minnet är avslutningen på filmen. Johnny har fått lämna sin tjänst som danslärare för att han blivit kär i Baby. Det är oacceptabelt att en i personalen beblandat sig med gästerna. Men under avslutningscenen kommer Johnny tillbaka, går fram till Baby och bjuder henne handen samtidigt som han säger; "Nobody puts baby in the corner". Därefter går de upp på scenen och gör en dansshow som häpnar alla och ger Johnny och Babys kärlek den revansch den förtjänar. Den scenen kan jag se hur många gånger som helst. Se den själv genom länken nedan:
Dirty Dancing slutscenen



Någon gång kommer det att hända för mig med. När livet känns trist och tråkigt kommer något att hända som förändrar allt, och någon kommer att säga "Nobody puts you in the corner" :)

torsdag 17 september 2009

111 i elvan

Igår var det dags att fortsätta min turné som distriktsordförande i Ladies circle distrikt 11, och jag besökte LC 111 i Arboga. Vilket gäng!

Det var lite pirrigt innan måste jag erkänna. LC111 är liksom min egen klubb en mycket aktiv klubb. De har två fd distriktsordföranden och en fd rikssekreterare. Vad kan jag tillföra en sådan klubb tänkte jag?

Men sen kom jag på; min uppgift blir väl kanske att kolla vad mina föregångare har tillfört sin egen klubb. Jag tog med mig en frågesport som handlade om LC. Frågorna, och så småningom även svaren gav bra underlag för information till de nya gäster som besökte klubben för kvällen.

Mina föregångare hade gjort sin läxa och jag fick anledning att ha en liten prisutdelning.

Middagens intogs hemma hos Caroline i hennes stora och fina hus. God mat och dryck i trevligt sällskap. Kan man ha en bättre onsdagskväll?

Kvällen avslutades med bilder och berättelser från LCI konferensen i Indien. jag säger bara WOW!

Tack LC111 Arboga för en fantastisk trevlig kväll i sann "Friendship & Service". Jag kände mig så väl emottagen!

måndag 14 september 2009

Stora familjer!

För 10:e året i rad arrangeras "Känn-dig-trygg - Förebygg" i Eskilstuna. Jag har ansvarat för organiseringen de sista 4 åren. Det innebär att alla elever i åk 7 får en halv utbildningsdag i hur de kan skapa trygghet i sin vardag, och hur de kan arbeta för att förebygga att hamna i strul av olika slag. Det är Polisen, Räddningstjänsten, Svensk Handel, Bussbolaget, Socialtjänsten och Ung fritid som håller i de olika utbildningspassen.

För andra året i rad har vi bjudit in alla föräldrar till elever i åk 7. Det handlar om föräldrar till drygt 800 elever. De får möjlighet att få samma utbildning som ungdomarna, fast under en kortare tid; 2 timmar en vardagskväll.

Förra året kom 34 föräldrar på 2 kvällar. Ikväll hade vi årets första föräldramöte, och det kom 10 föräldrar. På torsdag har de en chans till.

Att det kommer så få måste antingen bero på att de inte fått information från sina skolor eller att vi har jättestora familjer i Eskilstuna. Varje förälder har jättemånga barn!

Du sm läser det här och känner föräldrar som du tror vill delta på torsdag, visa dem vägen på webben till informationen; eskilstuna.se/trygg

Hmmm...

Sambon kom hem i fredags från en veckas utlandstjänst. Med i bagaget till lilla mig hade han en flaska lukta-gott. Namnet på innehållet var "Provacative woman". Undrar om han försöker säga något?

lördag 12 september 2009

Karantän!

Jag har lyckats placera min oäkta hälft i karantän. Han är sjuk! Igår kom han hem från en veckas utlandstjänst. Idag ligger han i feber och magont. Då måste det vara ok att köra ut honom från sovrummet! Eller hur? Bara för säkerhets skull....

Fynd!

Jag älskar att gå på loppis, och jag gör oftast en hel del fynd. Så även idag. Jag kom hem med lite böcker till Mini, pussel och spel....och en fritös. Ja jag vet, det är inte nyttigt, det luktar olja i hela huset när man använder den och den tar upp plats i skåpen. Men den stod bara där och liksom viskade till mig att om jag tog med den hem så kunde jag få uppleva lite nostalgi. Jag har ju bott i Belgien och där är snabbmat = "Frituur". I en Frituur kan man köpa pommesfrite, krocketter, korvar, köttbullar, hamburgare etc, och allt är friterat! Till dessa delikatesser äter man majonäs.Så ikväll har jag använt min fritös. Det var väl ok, men inte smakade det som i en "Frittuur". Om jag tröttnar kan jag alltid fråga sonen om han vill ärva den i förtid....;)

torsdag 10 september 2009

Då är man väl lite kändis då?!

Skrivet ord är mer sant än om det enbart sägs? Media i all ära men man har ju lärt sig att ta det de säger med en nypa salt. Fast det finns undantag!:)

Idag var jag på stor bild i den lokala tidningen, och under var det en rätt bra artikel skriven. Och jag måste erkänna att även om jag inte kan ta åt mig all ära, så känns min insats lite mer värd och lite mer "rätt" när den uppmärksammas. Kalla mig gärna fåfäng...:)

Undrar om kändisarna på Stureplan känner likadant när det visas bilder av dem i konstiga sällskap och positioner, i någon skvallertidning...

tisdag 8 september 2009

Vem har bestämt...

Vem har bestämt vilka saker vi ska tycka om och vilka saker vi inte ska tycka om? Vem har bestämt att vi ska tycka om när solen skiner men att damm är äckligt?

Jag har tittat på Barnen i Bullerbyn med Mini, och slutar aldrig förundras över Astrid Lindgrens förnuftiga resonemang. Och hur hon lyckas få det att låta så självklart!

Själv tror jag att jag har bestämt ganska mycket själv vad jag ska tycka om och inte. Solen behöver jag för att må bra, alltså tycker jag om den. Spindlar tycker inte om mig, därför tycker jag inte om dem. Varför lägga energi på att ändra deras attityd?

Fast det är inte alltid man kan välja att göra det man tycker om. Det finns en mängd faktorer och val man måste göra i vardagen. Ibland är de svårare att förstå än annars, och frustrationen kan ibland kännas i hela kroppen. Även detta har Astrid Lindgren satt ord på; "När jag inte har pengar, kan jag inte köpa sockerdricka. Och när jag har pengar, får jag inte dricka sockerdricka. När i hundan får jag dricka sockerdricka???" Glasklar koppling eller hur?:)

måndag 7 september 2009

När är det dags att tänka om?

"Nu ska det ändras igen! Kan vi aldrig få sjösätta det vi påbörjat innan de ska ändra igen?" Känns uttalandet igen?

Ovan meningar säger egentligen två saker; Dels att man hoppas och tror att när det väl ändrats så ska det vara klart en stund. Förändringar rubbar tryggheten och det är jobbigt för de flesta att inte kunna förlita sig på sin kunskap och erfarenheter.

Men uttalandet säger en annan sak också; att det är andra som förändrar. Jag själv är bara någon som råkar befinna mig mitt i det, och väntar på att det ska ta slut. Och det är nog just det förhållningssättet som gör förändringar svåra att förhålla sig till.

Förändring är ett konstant tillstånd!

Dagens arbetsliv, och privatliv också för den delen, innebär ständig anpassning till en ständigt föränderlig och allt mer komplex omvärld. Faktorer i vår omvärld påverkar vår vardag idag i allt större omfattning och i allt mer komplexa sammanhang. Det kommer inte att ta slut.

Gamla tankemönster klarar inte alltid att hantera de nya uppgifter och situationer vi ställs inför. Och det kan många människor förstå rent rationellt. Men vägen mellan tanke och handling kan ibland vara både lång och mycket krokig.

Förändring är ett grundtillstånd, påstår jag. Vi måste därför vara redo att ständigt ompröva våra föreställningar, arbetsmetoder och synen på oss själva. Det är bara genom att våga ompröva de inre värdena som vi kan lyckas skapa nya tankemönster och där igenom nya sätt att agera. När personlig mognad ger insikt kan handlingar ändras och förändringar mötas med tillförsikt och grundtrygghet.

Vi har ett ansvar gentemot varandra tycker jag. När gamla synsätt och metoder inte längre fungerar, måste vi säga det till varandra. Och sen finnas där för att hjälpa varandra att ta steget mot det mindre kända...

söndag 6 september 2009

Bussen gick ifrån mig...

...ringde dottern från andra sidan landet och sa. Nästa buss går inte förrän kl. 6 imorgon bitti. Vad ska jag göra?

Busschauffören på bussen jag sitter på nu, har sagt att han kan skjutsa mig med sin bil, och att jag kan lita på honom.

Sånt dilemma hamnade jag i ikväll när dottern efter en helg hemma skulle tillbaka till sin studieort.

Men handlinginriktad som jag blir i akuta situationer ringer jag ett hotell. Billigaste enkelrumet för 6 timmars sömn skulle kosta 900 kr.

Taxi skulle kosta 1000 kr.

Sova på stationen var inget alternativ, och att sitta i en bil med en karl vi inte känner någon av oss, är heller inget alternativ.

Så 1000 kr fattigare för en sträcka på ca 6 mil...jag ska nog byta yrke! Taxichaufförer måste vara rika....

lördag 5 september 2009

Fotboll och skrik...

Dottern spelade match idag igen. Hon är med i ett lag med mycket duktiga tjejer och de vinner oftast. Jag är inget sportfreak men hennes matcher är kul att se.



När jag stod och tittade på matchen idag, satt det är mamma på en bänk och hejade på sin dotter. Hon skrek och hejade och kunde knappt sitta still. Det var bara ett litet aber, hon satt som ensam förälder i vårt lags föräldraklack. Hon var alltså förälder till en tjej i motståndarlaget.

Men det spelar egentligen ingen roll. Jag har svårt för alla föräldrar som spelar från sidan av planen.

Hon skrek så länge det var jämt... Det stod 3-3 i halvtid. Efter pausen fick motståndarna in 3-4, och hon skrek ännu mer. Sen blev hon tystare i takt med att våra tjejer fick in 4-4, 5-4...osv. När matchen slutade med 8-4 till våra tjejers fördel, fanns inte mamman inom synhåll....

Samma skrik kom just från vardagsrummet. Mannen och äldsta dottern tittar på någon viktig match. Jag vet att Sverige spelar och Zlatan, den där dryge skåningen, gjorde tydligen mål på övertid. Och det måste man ju skrika sig hes för ;)

Tja, det är kul med folk som engagerar sig. Själv uppskattar jag FB och ett glas bubbel :)

torsdag 3 september 2009

Mingel och Charity

Jag är medlem i ett fantastiskt nätverk för kvinnor som heter Ladies Circle (LC). Nätverket finns över hela världen. I Sverige finns drygt 150 klubbar och nästan 1900 medlemmar. Klubbarna är indelade i distrik. Jag är distriktsordförande (DO) för distrikt 11.

Att vara DO innebär bland annat att jag åker ut och besöker klubbarna i distriktet. Ikväll har jag varit och besökt LC152 i Mariefred. De hade arrangerat en Mingelkväll. En kväll när man bjuder med många gäster för att väcka intresse för vårt fantastiska nätverk.

Jag fick förmånen att berätta för alla som var där, om vad LC är och står för. Jag berättade bland annat om vårt arbete med charity på nationell och internationell nivå. Detta är mycket aktuellt just nu, eftersom Svergige nominerade och vann på årsmötet i Indien förra veckan med förslaget att stötta ECPAT International. Min klubb i Eskilstuna är ansvariga för att under de kommande två åren driva LC's internationella projekt. Alla klubbar i hela världen ska på olika sätt samla in pengar för att stötta ECPAT International.

En uppskattning är att drygt 2 miljoner barn utnyttjas inom organiserad sex-industri, runt om i världen, varje år...om och om igen!

Pengarna som alla LC-klubbar i världen kommer att samla in ska gå till att rehabilitera sexuellt utnyttjade barn i Kamerun, Kirgistan, Chile och Mexico. Projektet innebär att barn som tidigare blivit utsatta och fått hjälp, ska hjälpa andra barn från att bli fortsatt utnyttjade. Rachael gjorde en presentation med ljud och bild som finns på youtube, inför presentationen i Indien. Den beskriver exakt varför vi gör detta och vad våra pengar kommer att gå till! Ta gärna en titt...

LC är ett fantastiskt nätverk och att få komma ut och besöka andra klubbar som jag nu får göra, är en otrolig förmån. Jag blir så väl mottagen och får träffa alla dessa fantastiska kvinnor, som mitt i livet med minimal tid till sig själva, prioriterar möten med andra kvinnor för att odla vänskap och arbeta med charity. Det är "Girlpower"!

Tack LC152 Mariefred för en mycket trevlig kväll, med god mat och fantastisk trevligt sällskap. Det är lätt att bli religiös...;)

onsdag 2 september 2009

Second hand

Jag har ju avslöjat min svaghet för skor innan. Har även pratat vilken bra uppfinning det här med Tradera är. Om man slår ihop Tradera med min passion för skor, får man en ganska billig behovstillfredsställelse.

Mina senast inköp är;



Svarta partyskor i skinn för 3 kr + frakt.

Och;



Ett par röda, spetsiga boots med smal klack. Helt oanvända av förra ägaren. 105 kr kostade dessa som matchar min röda ulljacka perfekt.