utan spaning ingen aning...

Jag har nog det roligaste och mest omväxlande jobb man kan tänka sig. Jag får verkligen utmana mig själv varje dag. Som denna vecka när jag gjort en omvärldsanalys som input i verksamhetsplaneringen inför nästa år. Hur kul som helst att utfrån vissa områden leta efter trender och tendenser i världen, jämföra med situationen i Sverige för att sedan se hur det kan tänkas hänga ihop med det jag ska göra i min vardag. Så himla nyttigt att få titta på min egen vardag med vidare ögon. Och bland det bästa av allt är att det sällan finns rätt och fel när man gör utsagor om framtiden. Ingen kan ju faktiskt veta bättre än vad jag kan, men de kan tro och tycka annorlunda...och det är hel ok :)

Livet är underbart!

Barnen och jag har flyttat till vårt alldeles egna parhus, alldeles lagom stort och helt perfekt för oss. Vi har varsitt sovrum, en altan med tak och en liten gräsplätt på fram- och baksidan. Jag fick hjälp av mina underbara föräldrar och fd svärfar förra veckan att fixa iordning inne och ute, och tömma den gamla lägenheten. Känns så himla skönt att vara på plats och det känns redan som HEM! Jag är full av energi och känner mig gladare än på länge! :)

Nattvandring....

Det har jag och Mini pysslat med på sistone. Vi somnar i varsin säng. Efter en stund kommer han vandrande för att sova i min säng. Ganska snart blir det varmt och klibbigt så då flyttar jag över i Minis säng. Proceduren upprepar sig oftast ännu en gång under natten och vi vaknar oftast som vi somnade :)

Inatt kom Mini mycket senare än vanligt till min säng, jag låg kvar, somnade om och sov gott tills klockan ringde. När Mini vaknade slog han armarna runt min hals och sa: "Mamma, inatt har vi inte jagat varandra. Och vet du varför jag jagar dig? För att jag vill gosa...." :)

Resten av mitt liv...

På fredag får jag tillträde till mitt nya hus och det känns sååååå bra. Nästa steg emot resten av mitt liv....

Hur kan jag bli så fel...

Om jag tänker rätt, gör rätt och säger rätt är jag värd att umgås med, men bara då....

Fast det lär aldrig inträffa. Jag kommer alltid att tänka "fel", göra "fel" och säga "fel"....men i alla mina "fel" är jag nog rätt mänsklig...och umgås gärna med dem som inte har behov av att villkora sin samvaro med mig.

Jag börjar så smått acceptera mig som jag är, och förstå vad som är viktigt för mig och i det stora hela tycker jag nog att jag är rätt ok...