Åldersnoja...

Aaaaahhhhh....stoppa världen jag vill hoppa av....

Har tackat av chefen ikväll som konstaterade att han jobbat för samma arbetsgivare i 36 år och känt en av mina kollegor i 50 år.....

Det är 23 år sedan jag tog körkort......

Det är 25 år sedan jag slutade grundskolan och var iklädd mina egna hemsydda kycklingula snickarbyxor på klassfotot...

Det är 28 år sedan jag var världens lyckligaste tjej som precis fått egen häst....

Det är 22 år sedan jag gav mig ut på första tågluffen, iklädd rosa joggingoverall....

Det är 24 år sedan jag flyttade hemifrån....

Allt detta hände ju igår....

Var har alla år tagit vägen?

Behov är till för att tillfredställas...

Jag handlade en tunika idag så jag så väl "behövde"... och nu efteråt kom jag på att jag i en bok av Mark Levengood läst ett citat som Stina 6 år sagt om sin mamma;

"Mammor uträttar ofta sina behov genom att handla och och shoppa och se på sak efter sak i köpcenter efter köpcenter. Mamma berättade för pappa vad hennes kjol kostade. Efteråt kunde hon ha skjutit sig i tungan..."

Vissa hemligheter håller jag för mig själv...

Obegripliga strategier...

Säljer Volvo fler bilar om de smutskastar Toyota? Har Saab bara valt fel strategier, är det därför det går illa? Hur skulle det se ut om Volvo/Saab i sina kampanjer hade rubruker som löd;

"Toyota gjorde fel igen"

"Honda valde fel färg på lacken"

"Mercedes sämst i klassen igen...."

"Rolls Roys monterar dragkrok på cykeln"

Blir jag som lekman klokare av det och kan detta underlätta mina val? Ger det fler sålda Volvo/Saab?

Tillbaka i verkligheten...

Helgen har varit precis så fantastisk som jag trodde och mer där till. Jag har ägnat mig åt;

• Öppenhet - jag har träffar så många nya vänner och blivande vänner. Tänk att få känna sig unik och värdefull i en grupp av 927 andra unika och värdefulla personer....
• Frosseri - dygnet hade alldeles för få timmar och trots att jag frossade all vaken tid blev jag inte "mätt".
• Lättja - ja absolut. Jag har inte gjort något jag av tvång på hela helgen. Det har varit en 3 dagars lång ego-kick!
• Tålamodet - har jag fortfarande inte lyckats träna upp. Det är liksom inte läge att träna denna egenskap när dygnet har så få timmar...."So many (valfritt, Varberg hade allt), and too little time"
• Medmänsklighet - om man får fritt översätta detta till "friendship" så är det just det jag utövat och varit "utsatt" för hela helgen...
• Ödmjukhet - det är fantastiskt att få tillhöra detta underbara nätverk och jag känner en stor ödmjukhet över att få vara en del av det.

Nu är det drygt 1 år tills nästa gång - i Jönköping juni 2010. Men jag säger som Ingmar Stenmark sa en gång; "Det är ingen mening att förklara för den som inte begrip...."

De sju dödsynderna....

Om någon har missat så ska jag på kuligheter i helgen, alldeles allena...ja det vill säga utan min familj. Och det känns nästan som när man var 15 år, och skulle åka på midsommarfest i Kristianopel...spännande och nästan lite olovligt...;)

Vad tänker jag då ägna mig åt?

Inom katolicismen finns det sju dödssynder som alla var och en har sin positiva motbild i de sju dygderna. Tanken var att dödsynderna och dygderna skulle ge etiskt rådgivning för hur man skulle leva, och eftersom jag inte varit på så många av dessa träffar innan så kunde ju lite vägledning vara bra. Och jag tänker mig att göra en personlig mix av dödssynderna och dygderna för att hitta en väg som passar mig;

"Högmod" låter inte trevligt och men "ödmjukhet" kan väl vara på sin plats. Ödmjuk över att få tillhöra detta fantastiska nätverk och få möjligheten att uppleva allt som detta medlemskap erbjuder. Livet vore bra tomt utan...

"Girig" tänker jag inte vara i helgen men väl "öppen" för nya bekantskaper, kunskaper och upplevelser.

Nästa motsatspar var inte lika lätta att välja mellan. "Avhållssamhet" om det syftar på den sexuella biten, så kommer jag definitivt att välja detta. Men motsatsen till avhållsamhet är "frosseri", och det tänker jag också välja. Vore väl dumt att åka iväg i fyra dagar och inte frossa i alt det goda och roliga som kommer att erbjudas.

"Flit" är väl inget jag tänker ägna mig åt i helgen. Det låter bara jobbigt. "Lättja" däremot passar min sinnesstämning perfekt.

"Tålamod" är väl inte min starkaste sida, men om motsatsen är "Vrede" så får jag väl försöka med det första.

"Medmänsklighet" är motsatsen till "avund". Helgen kommer garanterat att genomsyras av medmänsklighet, in friendship end service!

"Dygd" låter tråkigt och "vällust" låter vulgärt. Hmmmm... i helgen får det ng ändå bli mer vällust än dygd...;)

Skillnaden på modern och omodern psykologi!

Till helgen kommer jag att befinna mig på på samma ställe som 900 andra personer som utåt sett iallafall är där av samma orsak. Torsdag till söndag med ett tidsschema som är så späckat att jag funderar starkt över om jag ska skippa toalettbesöken för att inte riskera att missa något kul.

Jag kommer att leva efter devisen att man har inte roligare än man gör sig....även om det synsättet är visst ute sen länge. Men vá sjutton...lyckas jag inte kan jag väl ringa hem och skälla på mamma så är jag inne igen...:)

Lagen om alltings jävlighet!

Visste ni att det finns en sådan lag? Jag vet för jag omfattas av den! Speciellt vid de tillfällen när jag redan har ångest och dåligt samvete, som igår till exempel....

Igår kväll var en av de mycket sällsynta kvällar när jag skulle angripa strykhögen. Den hade nått en anseenlig höjd, och kvar i garderoben fanns bara sånt som jag inte kan använda eller vill ha på mig.

Hmmm...det är nästan underlag för ett annat inlägg...varför min garderob är full av kläder som jag inte kommer i eller vill ha på mig....

Iallafall skulle jag ge mig på denna strykhög. Högst upp låg ett par jeans. När jag lagt ut dem på strykbrädan konstaterade jag att de kommer att sitta så tajt på att de plattas ut ändå, så strykning var onödigt. Det skulle räcka med att vika dem snyggt och platta till dem med handen. Jeansen var lika långa som strykbrädan, så när jag stryker med handen längs benet bränner jag mig på strykjärnet som står längst till höger...

Svordomar och suckar...

Nästa plagg var en av sonens tröjor med tryck på magen. Tryck ska man inte stryka direkt på, har jag lärt mig av gamla erfarenheter. Men jag lyckas tydligen komma åt någonstans ändå. Inte så mycket så att tröjan blir förstörd, men något bränner fast undertill på strykjärnet. Detta uppmärksammar jag inte förrän jag stryker nästa vita topp, som blir svart av geggan under järnet.

Svinto hjälper mot det mesta så jag får bort geggan i ett nafs. Hinner bara börja på nästa, en kavaj med smala guldtrådar i, när det blir ett litet brännmärke, pyttelitet men ändå. Jag hade ju skruvat ner till två prickar...

Hmmmmm...lägger en trasa emellan och det är då det jävligaste börjar. Trasan blir svart, järnet ryker och det lukar som en mindre majbrasa i källaren.

Strykjärnet har brunnit upp!

Så idag var jag och köpte ett nytt. Jag valde ett av de mer avancerade än de allra enklaste i tron att det ska vara lite bättre. Jag får fortfarande hålla i det själv tyvärr. Det ingick ingen som kunde göra de åt mig, fastän bilden visade det på reklamskylten...

Men med alla dessa mer eller mindra subtila tecken de sista dagarna, kanske jag inte ska fortsätta med dessa farligheter. Jag borde kanske delegera?

Det verkar vara så farligt att till och med censur inträder. När jag skulle skriva detta inlägg, kastade telia ut mig från nätet, och släppte inte in mig igen förrän jag snällt lovat att inte titta åt strykjärnet mer...;)

Erotik på flaska är gott!

Cuvée Erotique är namnet på ett vitt Muscat vin från Alsace. Efter gårdagens premiär kommer det garanterat att bli en av mina favoriter!

Alsace är Frankrikes nordostligaste hörn med Tyskland och Schweiz strax intill. Det är mitt i Europa och ett klassiskt gränsland mellan latinskt och germanskt. Här, i ett smalt, kulligt bälte mellan Vogesernas regnfattiga östsluttningar och den platta slätten längs Rhen, införde romarna vinkultur och det är här som den berömda vinvägen nu slingrar fram genom världens vackraste vinbyar.

Vinet jag drack igår kommer från en vingård som drivs och ägs av Seppi Landmann. Mystiskt namn på en fransman kan man tycka.

Hos Seppi kan man som turist vara med och skörda de druvor som sedan ska bryggas till vin. Seppi Landmann är en av de stora personligheterna i fransk vinodling. Hans vin har fått två stjärnor (av tre möjliga!) i 'vinbibeln' Bettane & Desseauve flera år i rad.

Som sagt...erotik på flaska kommer jag garanterat att återuppleva!

Proffs eller amatör-tyckare?

Jag har upptäckt en skillnad mellan förtroendevalda politiker och mig som vanlig amatör-tyckare. Politiker skriver i sina bloggar öppet vad dom tycker om olika fenomen och om varandra. Ibland skulle jag vilja vara politiker och göra just det. Men det är på något sätt enklare att skriva om vad jag tycker om vad politikerna tycker. Fast då kanske någon tror att jag också är politiker och försöker placera in mig i ett fack med professionella tyckare? Hmmmm....

Ibland funderar jag över en politiskt karriär istället. Men när jag funderat en stund, och det tar inte lång tid kan jag lova, faller det sig allt mer orimligt. Jag är ju lite som en kameleont. Hur ska jag kunna bestämma nu, vad jag ska tycka i minst 4 år (en mandatperiod) och vilka jag ska hålla med respektive vara emot? För visst måste man vara emot någon/några eller något när man är politiker? Ibland funderar jag om man är emot för att man ska vara emot eller om man verkligen tycker annorlunda i allt...

Nyligen har det lyfts ett tydligt exempel; Det läggs ett förslag, oppositionen tycker det är dåligt och lägger ett motförslag. Majoriteten tycker också det är dåligt och röstar nej till lagt förslag. Oppositionen tycker majoriteten är feg som inte törs ta beslut....ett beslut som de garanterat fått skit för om de fattat eftersom förslaget underkänts även från oppositionen....Hmmmm... Kan man göra rätt i politiken?

Misstolka inte detta inlägg som om jag raljerar och försöker göra mig rolig på bekostnad av våra politiker, för det är inte min avsikt. Jag har tidigare skrivit att jag beundrar vissa människors intensiva engagemang. Och våra politiker är vanliga medborgare med ett stort engagemang, som är redo att ta ett ansvar för det som är vårt. Så jag försöker bara ge uttryck för min fascination av fenomenet politik och demokrati, en dag som den här....;)

Han twittrar från rymden!

Och jag lyckas inte ens få till kommunikationen med dem som finns omkring mig...;)

Läs om austronauten Mike Massimino, alias astro_mike och hur han använder Twitter för att kommunicera med folk på jorden. Lite "spacy" tycker jag...Dagens Nyheter

Jag älskar dig!

Jag har varit på konsert idag. Min minste lille son och hans jämnåriga kompisar bjöd på minikonsert på förskolan. De sjöng flera sånger som hade med väder och vind att göra under en årstid som denna. Jag blir varm i hjärtat när jag hör och ser deras oförstörda glädje och stolthet över sig själva.

Strax innan de ska börja sjunga tappar vi ögonkontakt för en stund och jag ser att han börjar söka av gruppen stolta föräldrar med blicken och ropa på mig. När jag svarar och vi får ögonkontakt igen säger han; "Mamma jag älskar dig!"

Så var den dagen också räddad....;)

Fest i vardagen!

Tänk vad många orsaker det finns till att festa i vardagen. Jag har två kollegor, tillika vänner, som har fått annat jobb och ska flytta från stan. Detta ger mig tudelade känslor...

Å ena sidan är jag jätteledsen för att de kommer att försvinna från min vardag och att jag inte kommer att få lösa vardagens problem och klurigheter med dem.

Å andra sidan är jag glad för de ger mig anledning att festa i vardagen!

1. Fira nya jobbet! Hur gärna man än vill att de ska vara kvar och är oförstående till att de kan tänka sig annat, måste man ju gratulera och fira nya jobbet!

2. Avtackning - alla som slutar måste ju tackas av. Tillsammans se tillbaka och fnissa över gemensamma minnen. Och vad är bättre än en kväll i glada vänners sällskap på en pub i närheten?

3. Inflyttningsfest - är ju bara ett måste. När man flyttar från stan och "överger" gamla vänner, innebär det att den lägenhet man skaffar på nya bostadsorten måste omfatta en viss storlek...iallafall golvyta för att hysa tillresande vänner som vill fira nya lyan...

4. Ständigt återkommande turné - ingår också i konceptet när man flyttar från stan. Facebook och andra fora i all ära, men inget står sig mot ett personligt besök.

Jag har en känsla av att det i min vardag kommer att finnas en del anledningar till fest framöver. Och skulle vardagen komma ifatt, och anledningarna till fest försvinna i all vardag, hoppas jag det finns vänner där ute som påminner mig om att en fest i vardagen är på sin plats...

Skolplikt eller rätt till skola?

Idag blev jag varse ett fenomen som jag inte haft anledning att reflektera över innan, men som upprör mig ju mer jag tänker på det.

I Sverige har alla barn skolplikt från det år de fyller 7 år till och med vårterminen det år de fyller 16 år, om de inte fullbordat nioårig grundskola innan dess.

Skolplikten motsvaras av en rätt för alla barn och ungdomar att få utbildning.

Till Sverige kommer barn och ungdomar från andra länder. Är de mellan 7-16 år, omfattas de av rätten till utbildning och har skolplikt. Det är inte ovanligt att en elev som kommer från ett annat land, och kanske har bristande skolgång bakom sig, placeras en eller ett par årskurser under jämnåriga, svenskfödda elever.

Det är väl inget att uppröras över tänker du, och det är sant. Nu till det som upprör...

Vid 16 års ålder upphör skolplikten!

För vissa elever kan detta innebära att de redan i årskurs 7 eller 8, inte längre har skolplikt. Det jag blev varse idag är att det förekommer att föräldrar till invandrarflickor tar sina flickor ur skolan när skolplikten upphör. Detta upprör mig! Det spelar ingen roll hur många flickor detta kan tänkas handla om. En flicka är en flicka för mycket....

Om flickorna är emot föräldrarnas beslut, kan en anmälan upprättas till polis och socialtjänst och i "värsta" fall leda till ett omhändertagande. Men om flickorna håller med föräldrarna, finns det inget att göra. Det innebär att dessa flickor förvägras rätten till fullbordad grundskola, och dörrarna till egen försörjning blir mycket svåra att öppna i framtiden. Flera av dessa flickor har heller inte varit i Sverige så pass länge att de gått grundskolan från 7 års ålder. De kanske inte ens har lärt sig läsa, skriva och prata svenska på en nivå som gör att de kan klara sig på egen hand i samhället.

Visst ska man lyssna på flickorna och måste väl respektera deras beslut!? Det jag ställer mig frågande till är på vilka grunder de ställer sig bakom sina föräldrars beslut, och vilka alternativ de ser som möjliga/realistiska för sig? I Sverige är man inte myndig förrän man är 18 år, och fram tills dess har vi vuxna ett ansvar att bevaka våra barns rättigheter. När föräldrarna till dessa flickor så uppenbart brister i sitt ansvar, måste någon annan träda in.

Om flickornas föräldrarna hänvisar till att skolplikten upphör...FINE! Ändra då skollagen så att vi har skolplikt längre....Hur svårt kan det vara? Hur den juridiska lagtexten ska formuleras lämnar jag åt andra....

Skollagen är inte skriven för att bevaka rätten för dem som behöver det som mest! I skollagen står det att föräldrar ska informeras om barn under 18 år inte kommer till skolan, och att det är föräldrars ansvar att de kommer till skolan. Det står ingenting om att när man är under 18 år, har man rätt till utbildning och att alla har rätt till en lägsta nivå. Grundskolans är obligatorisk och det borde vara så åtminstone tills man fyller 18 år, och själv får ta ansvar för sina beslut!

Ladies Circle är Girl Power!

I början av 1930-talet startade några kvinnor i England en liten grupp. Grundidén var att roa fruarna till männen i Round Table medan männen hade årsmöten som kvinnorna inte fick vara med på. På några år växte dessa grupper till flertalet föreningar och det bildades en nationell styrelse för The national Association of Ladies Circle.

Som alla vet har kvinnor alltid varit bra på att roa varandra, men även att vi kan så mycket mer! Efter andra världskriget växte Ladies Circle - klubbar i antal och arbetade mycket med välgörenhet i spåren av kriget. Mottot var "Friendship and service"

1947 bildades den första klubben i Sverige. Stadgarna från England översattes och anpassades till svenska förhållanden, men mottot blev det samma.

Idag finns Ladies Circle i 36 länder världen över, fördelat på 1055 klubbar och 12 961 medlemmar.

Jag är en av dem!

Ladie Circle (LC) är ett fantastikt nätverk. LC arbetar fortfarande med charity på olika sätt och mottot som är det samma över hela världen, genomsyrar hela organisationen. Vid besök i Europa har jag sett att charity fortfarande är en viktig del av klubbarnas verksamhet. De både samlar in pengar till olika välgörande ändamål, och de arbetar även mycket ideellt.

I Sverige har vi mer tyngden på "Friendship", och jag har egentligen ingen annan förklaring till att det är så mer än att LC som alla andra föreningar speglar det samhälle vi lever i. Detta innebär inte att vi släppt ordet "service" i vårt motto. Vi samlar varje år in stora summor pengar till olika välgörenhetsprojekt. Målet för 2008-2009 är att samla in 1 miljon kronor! Just nu arbetar vi mycket för att stödja ECPAT Sverige i deras arbete mot sexuell expoatering av barn.

Om två veckor har Ladies Circle Sverige årsmöte för sina medlemmar. LC har fortfarande visst samarbete med Round Table, men idag på annan basis än att roa. "Side by side" är ett begrepp vi antagit för att visa vad vi vill och hur vi vill jobba för att lyckas med vårt motto "Friendship and Service". Våra årsmöten sker därför på samma plats och allt utom mötesförhandlingarna är gemensamt. Tänk dig närmre 1000 personer samlade på ett och samma ställe för ett gemensamt ändamål! Det är kanske inte så unikt i sig, men hur måga gånger sker det för att fortsätta odla "friendship"?

LC kan inte beskrivas - det måste upplevas!

På tal om säkra kort!

Det var SM-feber i Globen ikväll. Vi kom dit klädda i rött, liksom "vårt" lag GUIF. Vi var där redan vid halv 3, och sonen på snart 4 år var väl införstådd med att vi skulle se GUIF. Strax efter fyra börjar damernas finalspel; Skövde mot Sävehof. När de tågar in i Arenan frågar sonen: "Är det GUIF"?

Hans mamma är mycket förstående över sin sons brist på kunskaper. Motsvarande fråga skulle ha kunnat komma ur hennes mun om det handlat om en annan sport. "Nej, det är inte GUIF. De kommer snart. (dvs om 3 timmar)

Tre timmar senare är det då dags för herrarnas final och hela Globen vibrerar när spelarna äntrar planen. GUIF hade otvetydligt det starkaste publikstödet. Sonen frågar igen; Är det GUIF nu?, och får ett JA till svar.

Sen tog det roliga slut. Man kan lätt få ont i öronen när 13 900 supporters hejar på sina favoritlag, och det är lite skrämmande att vara liten mitt i stimmet. Men efter en stund smittar entusiasmen av sig, och sonen skriker med full hals; HEJA SVERIGE! HEJA SVERIGE!

GUIF förlorar med tre mål, varpå sonen gör segergest och uttrycker lyckligt; JA; VI VANN!

LÄRDOM: Spelar man med säkra kort är man alltid en vinnare!

Gräsänka!

Jag är gräsänka. Om man slår upp ordet för att få dessa formella betydelse så skulle jag hellre ha velat vara gräsänka på 1700-talet, iallafall till hälften.

Det är lite "crazy" hur ordens betydelser moderniseras till oigenkännlighet.

Gräsänka idag innebär att maken är utflugen och man är tillfälligt ensam. Man kan vara golfänka också, eller fotbollsänka eller en mängd andra sorters änka antar jag. De orden anger ju även orsaken till att maken är utflugen.

Ordet gräsänka kommer från Tyskland, och var alltså känt som begrepp redan på 1700-talet. Det kommer från ordet "graswed(e)we", som skulle betyda "förförd i det fria". Den halvan av betydelsen kan jag tycka låter ganska behaglig. Men det var inte hela sannigen, utan man var förförd i det fria och övergiven, om man var gräsänka på 1700-talet.

Övergiven låter ju inte så trevligt. Då är det mycket trevligare och till och med uppskattat att vara "tillfälligt ensam".

Kan man äga en människa?

Jag vet inte om det är jag som just nu har "fel" glasögon på mig, men är det inte väldigt mycket rapporter om våld mot kvinnor i media just nu? Oftas handlar det om mäns våld mot kvinnor och i tidningarna skriver man att kvinnan blev slagen/mördad av sin man.

Och just valet av ord, att skriva om förövaren som om han var kvinnans. Då borde rimligen tolkningen att kvinnan var mannens inte ligga långt borta?!

Chefredaktörerna borde ta sitt ansvar! Alla människor har ett eget värde och kan aldrig ägas av någon annan. Genom att välja att skriva om offret i genitiv förstärker man bilden av att mannen som slår äger sitt offer. Det är ju själva grundproblematiken. Männen som slår tror att de har rätt till en annan människa, i det här fallet oftast kvinnan de lever med. Varför inte istället välja att vinkla reportagen på att just det faktum att männen som slår lever tillsammans med kvinnan, gör brottet än mer grymt. Den person som kvinnan lever ihop med är en person hon litat på och som ska ge trygghet, värme och kärlek.

Genom att skriva om offren i genitiv lägger man även delar av skulden på kvinnan. Det/den man äger har man ansvar för, ialla andra sammanhang i samhället. Äger du en hund är du ansvarig för att den sköts och inte biter folk. Äger du en bil är du ansvarig för att den är försäkrad i trafiken...etc Men människor kan man inte äga. Slaveriet är avskaffat sedan många, många år!

153 kvinnor har dödats under 2000-talet, av män de levt ihop med. De slogs ihjäl av en man de stått nära, älskat och litat på. Det kan aldrig bli accepterat och det kan aldrig vara ett kvinno-problem. Ingen människa kan äga en annan människa, ingen människa kan ta ansvar för en annan människa agerande....

Tålamod?

“The difficulty is less about getting started than about keeping it going long enough to make a real difference.” (Joe Tidd 2005)

Engagemang....

Jag beundrar fokuserat engagemang när det uttrycks så där extremt som det kan göra ibland. Inte för att jag förstår det, men det är en skräckblandat förtjusning. Och jag iakkttar det helst på lite avstånd.

När jag var liten, sådär runt 10 år, hade jag en kompis som samlade på tvålar. Det spelade ingen roll hur de luktade eller hur de såg ut. Det var mängden som var det viktiga. Jag tyckte att hennes samling var imponerande så det var klart att jag också skulle samla på något. I brist på fantasi fick det bli tvålar. Men jag tröttnade efter några få och gav upp. Hennes intresse och engagemang höll dock i sig och hon fick ärva mina tvålar också.

Jag har även stött på en person som hade sina kasettband numrerade, och en tillhörande pärm där det framgick vilka låter och artister som fanns på respektive band. Måste vara mycket praktiskt. Själv kommer jag ihåg hur jag spelade in "rakt över disk med Clabbe" och aldrig kom ihåg vilket band som innehöll favoritlåtarna. Hur många gånger spelade jag inte över fel låtar?

Men engagemang kan också uttrycka sig på annat sätt. Igår vann GUIF semifinalen i handboll mot Sävehof borta. Jag satt vid TV'n, och tittade men ingen som såg mig skulle väl beskriva mig som engagerad. Sanningen att säga så var jag mer intresserad av att titta på alla de fans som satt sig i buss eller bil från Eskilstuna för att följa sina idoler på plats. Det kallar jag engagemang! Och jag beundrar det! Jag ska själv upp till Globen och titta när de spelar final. Men det är snarare ett uttryck för ett engagemang för min dotter än för handboll, även om jag tycker det ska bli himla kul att se.

Mitt engagemang är egentligen inte mindre än det engagemang som jag beundrar hos andra, bara betydligt mindre fokuserat. Jag är mycket engagerad i det mesta...;)

Ung och okysst...eller inte...

Min oäkta hälft refererade i ett sammanhang för ett par dagar sedan till sin gymnasietid och konstaterade att det var för ca 30 år sedan. Jag kände oron i magen över detta, även om jag är "mycket" yngre så känns det inte som jag, när gymnasietiden börjar vara 30 år tillbaka i tiden. Det var ju mer igår...

Jag minns det iallafall fortfarande som igår. Innan gymnasietiden levde jag för hästar och bodde mer eller mindre i stallet. Vid ett tillfälle hade jag en pojkvän. Han var vansinnigt förälskad i mig och cyklade dryga milen för att få träffa mig...i stallet. Idag tycker jag att det var gulligt gjort. Det kan inte ha varit särkilt kul att sitta och titta på när jag mockade hästskit och sopade stallgången.

Men vid gymnasieåldern ungefär, hände något. Det var då, eller strax innan, som min mamma började oroa sig för sin dotter som började vara ute om nätterna, och åka bil med mycket äldre killar. Med dagens mått mätt var det ändå väldigt oskyldigt. Jag och ett par kompisar började buggkurs och på denna buggkurs fanns dessa killar med bil. På helgerna åkte vi till Blomstermåla Folkets Hus för att använda våra nyförvärvade kunskaper på dansgolvet. Det starkaste som fanns att dricka där var kaffe. Vi tjejer var i minoritet och killarna var mycket måna om oss, och såg alltid till att vi kom hem på natten.Visst fanns det kvällar när vi ägnade oss åt annat än styrdans, men vi var ändå alltid tillsammans i detta stora gäng och hade koll på varandra. Jag minns ju dom här nätterna som igår och inte alls som för 30 år sedan.

Men tittar man på sina egna barn som är i samma ålder idag som jag var då, så måste man väl inse att det passerat några år. Idag är det jag som sitter hemma och oroar mig för vad de gör och om de ska komma hem i samma skick som jag släppte iväg dem. De är ju fortfarande så unga...och okyssta....eller inte...

Jag tillhör nog den generationen föräldrar som vet för mycket för att släppa iväg mina 15-åringar på charter till Ibiza under förevändningen att de ska sola och bada. Det är denna "onödiga" kunskap som gör att jag oroar mig när mina barn är ute med kompisar jag inte känner och på platser jag inte tycker om....Men visst är livet konstigt...att jag kan vara både så här ung och nästan okysst, och ändå ha så mycket kunskap och erfarenhet....;)

Hur svårt kan det vá?

Barnkonventionen fyller 30 år i år och fortfarande finns det länder som inte har undertecknat, dvs åtagit sig att följa den!!! Men hur svårt kan det vara? Barnkonventionen handlar om det självklara, det handlar om folkrätt för barn. Jag förstår egentligen inte varför ett land ska behöva underteckna, eller ratificera för att vara skyldig att behandla barn som folk och ge dem rättigheter som folk.

Enligt barnkonventionen är alla under 18 år att räkna som barn, och konventionen anger 41 sakartiklar med barns rättigheter som är universiellt giltiga. När ett land har skrivit under har de förbundit sig att förverkliga samtliga punkter i konventionen. Och hur svårt kan det vara?

Barnkonventionen bygger på 4 grundläggande principer;
1. Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras.
2. Att det är barnets bästa som ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barnet. Vad som är barnets bästa måste avgöras i varje enskilt fall.
3. Att varje barn har rätt att överleva, leva och utvecklas.
4. Barnet har rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör honom eller henne. När åsikterna beaktas ska hänsyn tas till barnets ålder och mognad.

Trots att konventionen har funnits i 30 år, finns det alltså fortfarande länder som inte skrivit under. Det finns också länder som har skrivit under men inte följer den. FN's kommitté för barnets rätt i Geneve övervakar att de länder som ratificerat konventionen lever efter den. Den enda bestraffning som de kan dela ut till de länder som inte sköter sig är kritik och påtryckningar. Ganska tandlöst när det gäller folkrätt tycker jag.

Sverige har ofta fått gott betyg och anses verka i linje med barnkonventionen i det stora hela, men vad betyder ett sådant omdöme i realiteten. Det räcker inte att vilja väl när man måste göra rätt!

Norge har gått ett steg längre än de flesta andra. I Norge är barnkonventionen en lag och brott mot konventionen kan alltså bestraffas som ett lagbrott. Vad hindrar Sverige från att göra det samma?

9,7 miljoner barn i världen överlever inte sin 5 årsdag. Merparten av dessa barn dör av sjukdomar som går att förhindra genom t ex vacciationer, näringsrik mat och rent vatten. Vill du vara med och göra skillnad för dessa barn? Gå in på unicefs hemsida och bli världsförälder. Eller gå med i någon annan trovärdig hjälporganisation som hjälper barn världen över. Hur svårt kan det vá?

(Bilden är hämtad från Unicef´s hemsida)