Engagemang....

Jag beundrar fokuserat engagemang när det uttrycks så där extremt som det kan göra ibland. Inte för att jag förstår det, men det är en skräckblandat förtjusning. Och jag iakkttar det helst på lite avstånd.

När jag var liten, sådär runt 10 år, hade jag en kompis som samlade på tvålar. Det spelade ingen roll hur de luktade eller hur de såg ut. Det var mängden som var det viktiga. Jag tyckte att hennes samling var imponerande så det var klart att jag också skulle samla på något. I brist på fantasi fick det bli tvålar. Men jag tröttnade efter några få och gav upp. Hennes intresse och engagemang höll dock i sig och hon fick ärva mina tvålar också.

Jag har även stött på en person som hade sina kasettband numrerade, och en tillhörande pärm där det framgick vilka låter och artister som fanns på respektive band. Måste vara mycket praktiskt. Själv kommer jag ihåg hur jag spelade in "rakt över disk med Clabbe" och aldrig kom ihåg vilket band som innehöll favoritlåtarna. Hur många gånger spelade jag inte över fel låtar?

Men engagemang kan också uttrycka sig på annat sätt. Igår vann GUIF semifinalen i handboll mot Sävehof borta. Jag satt vid TV'n, och tittade men ingen som såg mig skulle väl beskriva mig som engagerad. Sanningen att säga så var jag mer intresserad av att titta på alla de fans som satt sig i buss eller bil från Eskilstuna för att följa sina idoler på plats. Det kallar jag engagemang! Och jag beundrar det! Jag ska själv upp till Globen och titta när de spelar final. Men det är snarare ett uttryck för ett engagemang för min dotter än för handboll, även om jag tycker det ska bli himla kul att se.

Mitt engagemang är egentligen inte mindre än det engagemang som jag beundrar hos andra, bara betydligt mindre fokuserat. Jag är mycket engagerad i det mesta...;)