Paus...

Ni som läser denna har säkert märkt att jag inte skriver lika mycket och ofta längre. Behovet av att skriva finns inte just nu och jag gör en liten paus, funderar över vilken form och vilka syften denna blogg ska få tjäna framåt. Ha det gott alla!

Bosse har flyttat in....

I början på veckan blev vi kontaktade av tjejen som vi köpte vår katt Molly av. Hon undrade om vi kunde tänka oss att ta emot Mollys helbror, som behöver omplaceras. Det krävdes inte mycket övervägande innan vi tackade ja. Så idag har vi hämtat hem Bosse, som han heter. Molly blev inte direkt nöjd och just nu ligger Bosse och trycker under soffan. Hoppas det lossnar snart så att hon lär sig uppskatta det sällskap som jag hoppas han ska bli. Kanske får hon då mindre behov av mitt sällskap. Tänk om jag kanske kan få sova om nätterma, gå på toa utan att ha en katt liggandes på fötterna...:)

Bra kvinna reder sig själv...

Den senaste veckan har badvattnet runnit ut över hela golver när jag tömt badkaret, istället för att rinna ner i avloppet. Ikväll kunde jag inte förneka faktum längre. Jag blev tvungen att rensa avloppet.

Det är bara en månad sedan jag flyttade in och jag vet att en städfirma skött flyttstädningen. Men när jag drar ut badkaret från väggen för att komma åt avloppet, är väggen alldeles geggig och möglig. I avloppet, när jag väl brutit mig in under vattenlåset, fiskade jag upp en halv peruk. Fy f....n vad äckligt!!!! Bara känslan av äckel gjorde att jag blev tvungen att torka väggarna från golv till tak, och trasan bleb alldeles svart :(

Nu luktar det klor och är skinande blankt, vattnet rinner utan hinder ner i avloppet och jag är riktigt nöjd med mig själv. :)

energi...

Mitt i mitt livs tuffaste vecka har jag hittat energi och idag använde jag den till att ta en lång promenad. Med musiken i öronen och solen i ansiktet gick jag i rask takt i 1 timme och 20 minuter. Kändes som om jag kunde ha gått hur länge som helst. Väl hemma spred sig ett lugn och behaglig trötthet. Imorgon ska Mini förhoppningsvis lära sig cykla på sin nya cykel, så att han kan hänga med mig på mina promenader.

Har förresten gett mig själv ett löfte denna veckan. Inget nytt löfte i och för sig, men denna gången ska jag verkligen försöka hålla det. Att vara mer här och nu och inte hela tiden på väg någon annanstans....

Mening med allt eller?

När livet är på topp och energin flöder, kommer ett bakslag som slår undan hela tillvaro fullständigt. Men det måste vara en mening med allt. Hade bakslaget kommit för låt oss säga 6 månader sen, hade jag inte haft ork och energi att stå upp. Men nu vad jag laddad och kommer att ta oss igenom detta också. Vem har sagt att livet ska vara enkelt....

Sagt av ett barn...

...av mitt lilla barn :)

När vi kom hem från skolan igår satt vi och spelade lite spel, jag och Mini. Han kunde inte låta bli att putta på mig med sina fötter så jag killade och busade med honom. "Sluta", sa han då. Nähä, svarade jag. Det är mina fötter. Jag har själv gjort dem. :) Då skrattade han bara...

Kvällen gick och efter ett par timmar när vi ligger i sängen och läser saga, avbryter han mig plötsligt och säger "Mamma, du har gjort hela min kropp!"

Jag fick väl tillstå att pappa varit med på ett hörn. Undrar hur tankarna gått i huvudet under kvällen innan han kom fram till detta ;)

Fantastisk taxichaufför...

Igår åkte jag taxi hem och träffade en helt fantastisk taxichaufför. Det var en mycket ung kille med utländskt påbrå. Han var otroligt trevlig och pratsam på en gång som jag satte mig i bilen. Själv var jag rätt trött efter en verklig heldag. Men det gick inte att INTE smittas av hans glada humör och serviceanda. Han satte på en CD och frågade om jag gillade artisten. Det var mycket bra musik, lugn och avkopplande och jag fick veta att det var en iransk eller irakisk popartist, men som sjöng på engelska. Flera ånger frågade han om jag gillade musiken på allvar och det gjorde jag ju. Så efter att ha blivit hemkörd till dörren , betalat och skulle precis tacka på mig, så får jag CD-skivan av honom. Det kallar jag service! Vilken kille! Kunde inte annat än le....

utan spaning ingen aning...

Jag har nog det roligaste och mest omväxlande jobb man kan tänka sig. Jag får verkligen utmana mig själv varje dag. Som denna vecka när jag gjort en omvärldsanalys som input i verksamhetsplaneringen inför nästa år. Hur kul som helst att utfrån vissa områden leta efter trender och tendenser i världen, jämföra med situationen i Sverige för att sedan se hur det kan tänkas hänga ihop med det jag ska göra i min vardag. Så himla nyttigt att få titta på min egen vardag med vidare ögon. Och bland det bästa av allt är att det sällan finns rätt och fel när man gör utsagor om framtiden. Ingen kan ju faktiskt veta bättre än vad jag kan, men de kan tro och tycka annorlunda...och det är hel ok :)

Livet är underbart!

Barnen och jag har flyttat till vårt alldeles egna parhus, alldeles lagom stort och helt perfekt för oss. Vi har varsitt sovrum, en altan med tak och en liten gräsplätt på fram- och baksidan. Jag fick hjälp av mina underbara föräldrar och fd svärfar förra veckan att fixa iordning inne och ute, och tömma den gamla lägenheten. Känns så himla skönt att vara på plats och det känns redan som HEM! Jag är full av energi och känner mig gladare än på länge! :)

Nattvandring....

Det har jag och Mini pysslat med på sistone. Vi somnar i varsin säng. Efter en stund kommer han vandrande för att sova i min säng. Ganska snart blir det varmt och klibbigt så då flyttar jag över i Minis säng. Proceduren upprepar sig oftast ännu en gång under natten och vi vaknar oftast som vi somnade :)

Inatt kom Mini mycket senare än vanligt till min säng, jag låg kvar, somnade om och sov gott tills klockan ringde. När Mini vaknade slog han armarna runt min hals och sa: "Mamma, inatt har vi inte jagat varandra. Och vet du varför jag jagar dig? För att jag vill gosa...." :)

Resten av mitt liv...

På fredag får jag tillträde till mitt nya hus och det känns sååååå bra. Nästa steg emot resten av mitt liv....

Hur kan jag bli så fel...

Om jag tänker rätt, gör rätt och säger rätt är jag värd att umgås med, men bara då....

Fast det lär aldrig inträffa. Jag kommer alltid att tänka "fel", göra "fel" och säga "fel"....men i alla mina "fel" är jag nog rätt mänsklig...och umgås gärna med dem som inte har behov av att villkora sin samvaro med mig.

Jag börjar så smått acceptera mig som jag är, och förstå vad som är viktigt för mig och i det stora hela tycker jag nog att jag är rätt ok...

Hänga gubbe...

Ikväll har Mni och jag spelat en variant på "hänga gubbe". Först fick han gissa bokstäver på ett ord som jag tänkte på, på tre bokstäver. Ordet blev BIL. Han blev jättelycklig över att få rätt efter att ha gissat på bokstäver som Ö, X, Z....:)

- Nu är det min tur mamma att tänka på ett ord!
- Ok, hur många bokstäver är det?
- hmm...det är tre.
- ok då ska vi..
- Vill du ha en ledtråd?
- Men jag har ju inte hunnit gissa än.
- nä, men det är nog svårt för dig mamma.
- ok få jag en ledtråd då.
- det går att äta.
- hmm...då gissar jag på S.
- JA, vad duktig du är mamma...vill du ha en ledtråd till? Eller ska jag säga vad det är?
- Ja det är kanske bäst du säger det verkar ju så svårt.
- Jag tänkte på citron.
- oj vad surt att äta...
- hahahaha...
- Vilka tre bokstäver är det då?
- Si , Tro och N

Tur att han börjar skolan på måndag! *skratta*

Jag finns här på heltid....

Att separera när det finns barn med i bilden innebär att jag helt plötsligt har tid att göra saker som jag inte tagit mig tid att göra på länge. Men jag har svårt att uppskatta det. För även om jag har min minsting boende hos mig på halvtid, är jag ju fortfarande förälder på heltid. Och att vara förälder på distans är något jag borde lärt mig av tidigare erfarenheter, men det gör fortfarande lika ont. Jag finns inte där när han kanske skulle vilja att just jag fanns där. Jag kan inte svara på frågor just när de kommer upp och jag kan inte lyssna på hans kloka tankar och funderingar just när han skulle vilja dela med sig av dem till just mig.

Fast skulle jag gå omkring och tänka så hela tiden, skulle jag gå under. Oftast tänker jag att vi har tur som har någon att sakna och någon som saknar mig. Att min lille blir stark och lär sig hantera stundens ingivelser på egen hand, och han har ju sin pappa och systrar som kan ge honom kärlek och omsorg.Han lär sig att förstå hur mycket jag älskar honom även om jag inte finns där bredvid hela tiden att tala om det för honom. Så småningom kommer han att förstå att jag är mamma på heltid och aldrig längre än ett telefonsamtal bort...

Vänner för evigt....

Den överenskommelsen gör Micke och Molle i Disneys film med samma namn....

Jag gjorde motsvarande överenskommelse som 6-åring med min bästa kompis Helena. Ett löfte som vi faktiskt hållit genom åren. Vid första anblicken är vi mer olika än lika. Men något har gjort att vi hållit kontakten genom åren. Ibland mer sporadiskt och det har kunnat gå väldigt lång tid emellan varje kontakt, men ibland har kontakten varit tätare. När vi ses fortsätter vi bara där vi slutade senast och har mycket trevligt!

I fredags träffades vi och även våra söner. För sönernas del var det första gången de sågs. Hennes son M är 7 år och min Mini är 6 år. M hade en t-shirt med star wars motiv på. Det kan ju bryta vilken is som helst för killar i den åldern. Mini hälsade snabbt med ett hej och sa sen "en sån gubbe som du har på tröjan, har jag i mitt spel". Efter det såg vi knappt röken av dem. De hittade varandra direkt och med lite hjälp på traven finns det goda möjligheter att även deras just inledda vänskap kan vara för evigt...

LC är ett fantastiskt nätverk....

För ungefär tre veckor sedan fick jag ett sms från en kompis i Finland. Vi känner varandra sen dryft 6 år och hon är med i Lades circle i Finland. Nu skulle hon på bilsemester och undrade om vi kunde ses. Självklart vill jag träffa henne och hennes familj. Så förra veckan avslutade de sin semester här innan de tog båten till Åbo. Hon berätade då att de varit ute i Europa i 2 veckor och hälsat på vänner i Ladies Circle som de lärt känna genom åren. Hennes man är med i round table och även han har då ett fantastiskt nätverk över stora delar av världen. Genom att resa runt på detta sätt på semestern, fick även deras barn njuta av vad friendship and service är när det är som bäst.

Förra veckan satt jag och chattade med en annan väninna i Småland, även hon medlem av Ladies circle. Hon skulle bila med husbil genom Sverige ända upp til Arvdsjaur. Jag frågade om de inte ville ta en paus här, och de ville de. Så idag har jag med mina barn tillbringat dagen i PARKEN ZOO tillsammans med hennes familj. Ladies circle har gett mig vänner för livet....

sex år

Bosse är sex år, skall man vara ärlig
är han just nu rysligt besvärlig.

Och mamma hon undrar, vad är det som har hänt?
Han är så besynnerligt inkonsekvent.

Han var så ordentlig förra året
vek ihop sina kläder och kammade håret.

Nu är han fumlig, glömsk och slarvig
längtar till skolan för leken är larvig.

Ena dagen är han glad och yster
andra dagen tvär och dyster.

Ena dagen länsar han faten
för att dagen därpå peta i maten.

Och plötsligt är alla kläder korta
och han har blivit lång. Babyhullet är borta!

Men ibland mellan honom och mig helt privat
blir han åter en liten och kelig krabat.

Han är sällskaplig, pratsjuk och leker med ord
han frågar om allt mellan himmel och jord.

Han trivs med att måla, rita och snida
och dansa, hoppa, cykla och skida.

Att få leva ut sin överskottsenergi
är sexåringens terapi.

Mellan småbarn och skolbarn är sex år en sänka
en sorts lillpubertet kan man nästan tänka.

Okänd författare

Delad glädje...

...lär ju vara dubbel glädje. Så den som vill glädjas lite med mig nu så är det helt ok. Jag har köpt radhus och fått det besiktat utan anmärkning. Vi får tillträde den 16 september och det känns så bra! Där kommer vi att landa och få ett eget hem.

Bra dag...

Idag har varit en bra dag om än med ett litet undantag. På förmiddagen idag tog jag en cykeltur med katten i cykelkorgen. Hon tycker verkligen om att åka cykel. Efter en ganska lång runda stannade vi till i en park och kissen fick gå ner på marken. Jag hade sele med koppel på henne. Men vid ett ögonblick tappade jag kopplet och vips hade hon flugit upp i ett träd, en bra bit utom räckhåll för mig. Hon försökte komma ner men vågade inte så då klättrade hon ännu högre istället. Som högst var hon nog dryga 10 m över marken. Jag fick ringa efter yngsta dottern och lyfta upp henne en bit i trädet också. Som väl är har vi en mycket tillgiven katt, och efter en del lockande och ett litet fall, kom hon så pass nära att dottern kunde få tag på kopplet. Kissen vågade inte ta sig ner sista biten, men efter mycket lockande och pockande och med assistans från en förbipasserande man, fick vi ner först katten och sedan dottern från trädet. Dottern märkbart upprörd och ledsen med tankar på vad som kunde hänt om lillkissen trillat de 10 meterna till marken. Katten var helt utsvulten när vi kom hem och har sovit nästan hela tiden sen dess.

Väl hemma gjorde jag en rabarberpaj och alla barnen kom hem, utom Mini som är hos farfar i Norrland. Äldste sonen hade en kompis med sig också. Dessa få stunder när alla stora barn finns här hemma, är de stunder jag trivs allra mest med....Eftermiddagen avslutades med fotboll och sen hemgjord pizza. Nu har de stora barnen gått var och en till sitt, och minsta dottern har lagt sig för att sova sig pigg inför Gothia med avresa imorgon....En bra dag...

Husägare igen...

Idag har det blivit klart. Jag har köpt radhus och flyttar in redan i september. Blir gångavstånd till skolan för Mini och gångavstånd för mig till jobbet. Det är nära till bussen för min gymnasietjej. Liten trädgårdstäppa och altan under tak. Kan inte bli bättre!

Berg- och dalbana....

Undrar om det är en vecka med besök på diverse nöjesparker som gett känslan av att sitta i en berg- och dalbana.....

Hemma!

Efter drygt 200 mil på 6 dagar i Sverge och Danmark är vi nu på Hemmaplan igen. Vi har hunnit med både legoland och bonbon land, njutit vid poolen i Bjärred och på vägen hem hälsade vi på min bästa mormor. Det kallar jag effektivitet! Största lärdomen är att aldrig lita på GPS, enbart iallafall. Jag har sett störe delen av Danmark och allt var inte på vägen kan man väl säga. Hur kan man missa bron över Stora Bält? Det fick bli färja istället och då kan man tala om tur när sista färjan går 7 minuter efter att vi kommit på. :)

Nu ska jag jobba i två veckor innan det blir tre veckors semester igen. Idag blir det storstädning av bilen. Det ligger lite chipssmulor i baksätet ;)

Sydliga breddgrader...

Idag har vi avverkat en sådär 55 mil söder över. Hemma skulle det ju bli regn så varför inte ta en dag extra i Skåne? Vi har fått låna boende hos bästa familjen Persson. Tyvärr är de inte hemma så vi fick träffa dem :( . De har ett underbart hem, en kort promenad från Öresunds sandstränder och en egen pool i trädgården. Efter drygt 7 timmar på väg satt det fint med ett glas rosa bubbel sittande i solen medan barnen badade. Imorgon hoppas vi på sol och mer bad, kallbadhuset är planerat. På tisdag bär det av till Danmark. :)

tankad, packad och klar...

Idag har Mini lekt med bästa kompisen i några timmar. Jag passade på och tvätta bilen, städa den och tanka den. Hann även packa det mesta inför kommande vecka. Så nu fattas det bara lite sömn och ork för en lång färd imorgon, med sikte på Bjärred som första anhalt. SMHI verkar ha koll på vart vi ska och kommer att erbjuda det mesta som finns i väderlek under en svensk sommar, allt koncentrerat till de dagar vi ska vara där. Väderkartan visade på regn, åska, värmebölja och visst hörde jag kulingvarning vid kusten. :)

semestern har börjat...

...och vi invigde den med en eftermiddag och kväll i tvättstugan :)

Felprioriterat kan tyckas men på söndag far vi söder över med sikte på Danmark, och då kan rena kläder i väskan vara att föredra. Det blir Legoland och Bonbonland tillsammans med lillebror och hans familj. Ska bli jättemysigt!

Ledigheten denna gång varar bara en vecka men jag har tre veckor till senare så det är inte synd om mig :)

njuter...

Slutade vid lunch och hämtade Mini från förskolan. Termometern visade närmre 30 grader idag också, men det fanns några moln som gav viss svalka. Vi parkerade bilen hemma och tog cykeln ner på stan, köpte lite presenter och hälsade på nyfödda Signe med mamma Marie. Helt ok att sitta i skuggan, fika och mysa bebis medan Mini badade och lekte.

På vägen hem hamnade vi på after work med bästa väninnor. Restaurangen kunde inte erbjuda glutenfri mat under 200 kr, och vi fick åka hem och äta. Dåligt tycker jag. Jag erbjöd mig att gå och köpa ett paket pasta om de kunde tillaga, men inte ens det gick bra. (De har så god pasta och vansinnigt goda pizzor, till vanligt folk.)

Men i det stora hela, kan livet vara bättre?

Halvtid...

Denna vecka jobbar jag bara halvtid. Eftermiddagarna är jag ledig och idag blev det sol och bad på stranden med Míni. Hans bästa kompis kom också dit med sin mamma och lillebror. Det blev en mycket skön eftermiddag. Det borde vara lag på max 6 timmars arbetsdag och 4 dagars arbetsvecka :) Fler skulle få jobb och jag skulle kunna få mer tid med mina barn medan de fortfarande vill umgås med mig :)

Hipp Hurra...

...för mig idag! Ännu en 25-årsdag...:)

Livets guld...

Det är mina barn det. Idag kom minstingen hem och ska vara här i två veckor. Jag vänjer mig aldrig vid att vara heltidsförälder men bara barn på halvtid. Tur att de blir större och kan välja själva så småningom...

Han må vara död...

.....men fina texter skrev han den där Afzelius, när han levde....

Tusen bitar...
Det sägs att ovan molnen är himlen alltid blå
Men det kan va' svårt att tro när man inte ser den
Och det sägs att efter regnet kommer solen fram igen
Men det hjälper sällan de som har blitt våta

För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut
Ser man allt med lite andra ögon
Man övar sig, och långsamt blir man bättre på att se
Skillnad mellan sanningar och lögner

Allting kan gå itu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar;
Säger du att du är min vän så är du kanske det

Det sägs att det finns alltid nånting bra i det som sker
Och tron är ofta den som ger oss styrka
Ja, man säger mycket, men man vet så lite om sig själv
När ångesten och ensamheten kommer

För när vännerna försvinner, eller kärleken tar slut
Ser man allt med lite andra ögon
Man övar sig, och långsamt blir man bättre på att se
Skillnad mellan sanningar och lögner

Allting kan gå itu, men mitt hjärta kan gå i tusen bitar;
Säger du att du är min vän så är du kanske det


Så här låter den med Björn Afzelius

Love and hate....

Det sägs att kärlek och hat inte alls är varandras motsatser som man kan tro. Jag kunde därför inte låta bli att googla och i wikipedia finns följande tänkvärda förklaringar...

Sommarstädning...

Feng shui handlar om att rensa för att få ordning och struktur, för att skapa harmoni, och minska energiläckage. Över huvudtaget grundar sig Feng Shui i en värdegrund att människan påverkas av den miljö hon befinner sig i, och genom ökad medvetenhet om vad som påverkar och hur det påverkar kan hon skapa harmoni. Människan är inget offer utan väljer själv hur hennes liv ska se ut och hur hon ska må.

Jag är ensam hemma hela helgen och det har gett mig möjlighet att fundera över saker och ting och göra egna val över hur jag vill ha det. Man kan säga att jag ägnat mig åt mental feng shui. Alla val är inte självklara och enkla, och det är kanske inte förrän jag sitter med facit i hand som jag vet om de är rätt. Men just nu känns det som om jag är på väg åt rätt håll.

Stolt...

Jag jobbar med skolutveckling och jag är stolt! Det är som att svära i kyrkan att uttala sig så, och jag får ofta försvara varför jag väljer att jobba i offentlig sektor. I år är resultaten för de skolor jag jobbar mest med, bättre än de varit på senare år på flera områden. Det är till största delen beroende av andra än mig, men jag har förhoppningsvis bidragit jag också. Jag väljer att vara stolt över det som gått bra istället för att fokusera på det som kunde vara bättre. Det innebär inte att jag förringar de problem som återstår, men om jag aldrig kan vara stolt och glad för att lyckas, ger jag inte mig själv möjligheten att känna och uppleva skillnaden på framgång och misslyckande.

De är få områden som så många vet så mycket om, och har åsikter om, som skolan. Hur många år på raken måste kurvan gå uppåt innan man får glädjas?

När man jobbar i verksamheter som till sin huvudsakliga sysselsättning handlar om människor, möten och relationer med människor, finns det ett otal osäkra faktorer att hantera. En del faktorer kan jag hantera när och om jag blir medveten om dem. Andra faktorer ligger utanför min påverkan, och det enda jag kan göra är att förhålla mig på ett sätt som gynnar mina syften och försöka kompensera den eventuella negativa påverkan de kan ha. Om jag inte lyckas med det fullt ut, har jag då misslyckats?

Visst misslyckas jag ibland, men förhoppningsvis kan jag då få en andra chans. Jag är stolt över att få jobba med framtiden - vilket är få förunnat:)

Vanlig är bra...

Idag är en vanlig söndagsmorgon. En vanlig söndag blir jag väckt av en liten skrutt som helt nakenfis kryper ner i min säng, kramas och talar om att det är morgon, dags att vakna. Vi fixar frukost och äter i lugn och ro och funderar över vad vi vill göra resten av dagen. Vanlig är bra...

Tiden som passerat sen sist har innehållit en mängd mer ovanliga saker, som också är helt fantastiska. Äldste sonen har flyttat hem efetr två år i eget boende. Mysigt att ha honom närmre. Två av döttrarna har haft bal och de har gått ut skolan med toppbetyg. Min lillebror har gift sig med sin sambo och jag fick vara med på en alldeles ovanlig bröllopsfest. Ovanligt är också bra!

Jag har också fått en liten detalj till klar inför vinterns resa till Thailand. Jag har bokat 3 nätter i Bangkok för shopping och upplevelser, på ett hotell med pool på taket så att vi kan njuta av sol och värme under hela tiden. Tre veckor i solen när Sverige visar sig från sin kyligaste sida, det ser jag fram emot.

Livet är ganska ok ändå.....:)

Nya perspektiv...

Mini ringde mig idag och ville berätta en viktig sak:
- Mamma, det är stora problem hemma hos H.
- Jasså, vad har då hänt?
- Jo du vet hans lilla dator som han spelar Star wars på (Nintendo DS)....
- Ja...
- Batteriet har laddat ur sig....
- Jaha?
- Ja och nu är laddaren borta!!!!!

Tur att det är roligt.....

Hemma sent efter ännu en intensiv och rolig dag på jobbet. Jag måtte vara lyckligt lottad. Det finns inte en dag jag känner att jag inte vill gå till jobbet. Det finns dagar som jag vill vara ledig, men inte för att jobbet är tråkigt!

Idag har jag provat något nytt. Vi ska anställa en ungdoms- och familjevägledare och har valt ut tre kandidater som vi vill gå vidare med. Och för första gången har jag tagit hjälp av ungdomar i anställningsntervjuer. Ungdomar har fått genomföra anställningsintervjuer och jag har suttit med och lyssnat.

Jag är så imponerad! Att genomföra intervjuer som ger svar på det man vill, är inte lätt. De kunde både formulera frågor och hade en klar bild på vad de fick svar på och vad de inte fick svar på, och hur de ville värdera de svar de fick. Mycket imponerande!

Nu ska vi samla ihop våra erfarenheter och erbjuda en av dem en tjänst.....:)

hjärnsläpp eller nåt...

Idag när jag gick hem från jobbet hade jag världens huvudvärk och hade en överhängande känsla av begynnande förkylning. Väl hemma tog jag ett par huvudvärkstabletter och en stor latte, satte mig med katten på en filt i solen och njöt en stund. Huvudvärken släppte. Fixade lite mat också, och snart var kroppen ok igen.

Måste sen ha fått en släng av senildemens...jag gav mig ut på en joggingtur! Det vor väl ok om det nu var så att det var en återkommande last, men att ge sig ut på den första joggingrundan på flera år, när man är förkyld och har motat huvudvärk med tabletter, var inte så smart....

Så nu är jag tillbaka på ruta ett, om än en aning svettigare...:(

livskvalitet...

Jag har inte tänkt jobb eller jobbat mer än 1 timme i lördags morse. Det var längesen jobbet inte upptog större delen av tankeverksamheten även på helgen...

Igår lånade vi över Minis bästa kompis och gav oss ut på en cykeltur. Ja det vill säga pojkarna cyklade och jag gick i rask takt och försökte hålla koll på barn och bilar på samma gång. Vi hann med tre lekparker, fika och glass. Barnen lekte i nästan fyra timmar och jag fick njuta av solen och en bra bok. Härligt!

Idag fortsatte vi på samma inslagna väg. Mini och jag hade säsongspremiär på Parken zoo. Drygt tre timmar tittade vi och klappade vi på djuren, lekte i lekparken, fikade och åt lunch. Solen sken och det var drygt 20 grder i skuggan. Underbart!

Nackdelen med lägenhet som denna är att det saknas uteplats. Fördelen är att vi får njuta av stadens parker och promenadstråk. En mysig helg!

Av barn får man höra sanningen....

- Mamma, vilken stor mage du har. Det ser ut som om du ska ha en bebis.
- Men det ska jag inte!
- Hur vet du det?
- Sånt vet man som mamma!
- Fast du mamma, när magen börjar växa så där stor då finns det en bebis i magen!
- Eller så har man ätit för mycket mat!
- nähä...då skulle du bara ha varit ett skelett!

Är osäker på hur jag ska tolka avslutningen på vår pratstund :)

Småbarnsförälder...

Jaha, nu har jag haft bebis igen i 6 dagar. Vår lilla Molly är verkligen helt bedårande. Jag trodde inte att jag skulle vara så förtjust i en katt. Jag har t o m svårt att bli arg när hon väcker mig före kl. 5 på morgonen genom att putta mig i ansiktet med tassen, slicka lite försynt och sen lägga sig som en extra pälsmössa på mitt huvud, samtidigt som hon spinner nöjt.

Barnen och jag hade en överenskommelse om att katten inte skulle få vara i sängen. Det sprack ju kan man säga. En katt gör ju liksom som den vill....

Imorgon åker vi till småland och besöker barnens mormor och morfar, och Molly ska förstås med. Ska bli mysigt att byta miljö några dagar, och det är ju närmre till blåkulla från småland :)

Glad påsk allihop!

Vaddå papperslöst?

Ikväll har jag haft storstädning bland alla mina papper. Varför får man fortfarande så mycket papper när allt sägs vara så digitalt? Själv "lider" jag av digital teflon - det som inte kommer digitalt finns inte.

Jag är hopplös på att hålla reda på papper och det är av ren självbevarelsedrift som jag lyckas hålla reda på mina räkningar varje månad. Iallafall tills de är betalade, men vad ska man göra med dem sen? Kan man kasta dem? Hur länge måste/bör man spara dem?

Ikväll kastade jag allt som kommit före 2010. Skulle det visa sig vara dåligt får jag väl lösa det då :)

Investera i kärlek...

Jag har under en period blivit bearbetad av mina barn. De två yngsta har varit mest aktiva, ivrigt påhejade av varandra. de vill att vårt hem kompletteras med en katt. Äldste sonen är ju pälsdjursallergker, men mig och sig själv veterligen har katter inte varit ett problem.

Så nu står jag inför valet och kvalet att inleda ett 15-årigt förhållande med en renrasig britt. Törs jag?

Kolla in kandidaten här. Det går ju inte att motstå.... Och alla sakkunniga jag frågar påstår att om det är innekatt vi ska ha, är det enbart raskatter som kan komma på tal. Bondkatter och andra mer vanliga raser har stora behov av att kunna gå ut. Och vem kan motstå sådana argument. Vem vill skaffa en livslång kärlek som kommer att dö av tristess?

praxis eller sunt förnuft?

Vissa saker får man lära den hårda vägen. När man separerar och har hus tillsammans som den ene ska ta över, så ska den andra vara med och bekosta ett fiktivt mäklararvode. Om den som väljer att behålla huset, skulle vilja sälja i framtiden så ska personen ifråga inte behöva stå för hela mäklarkostnaden. En eventuell vinst däremot vid en försäljning, får personen ifråga behålla själv.

Tala om att dra nitlott för den som inte kan behålla huset och måste flytta, och kan inte ens välja att lägga ut huset till försäljning för att få ett marknadsmåssigt pris, utan tvingas gå på en mäklarvärdering som grund för bodelning. Och dessutom betala för en framtida tjänst som troligen kommer att ge parten som behåller huset, en störra vinst vid en eventuell försäljning. Blir det ingen försäljning får personen ifråga behålla hela arvodet iallafall....

Det handlar väl om att kunna se sig själv i spegeln.....

inte alltid som man tänkt....

Inatt kl. 02.27 (ja, jag tittade på klockan) vaknade jag av att min lille skrutt kräktes i hallen. Efter sanering av hallen och skrutten hamnade vi i min säng båda två. Men vi hann knappt sluta ögonen innan det var dags igen. De små liven är ju impulsstyrda och den enda hinken som huset förmådde uppbringa, gck ju att missa....så jag har skurat, och torkat upp i knähöjd. Det stänker ju också :( Det är då om inte förr man inser att en hink är för lite. Det går inte att spy i samma hink som man ska ha skurvatten i - samtidigt. Så nu står det HINK högst upp på inköpslistan....

Helgens planer...

Jag har Mini hos mig denna helgen och han har fått bestämma vad vi ska hitta på. Han har planerat fem olika saker. Fyra av dem handlar om lego och en om Eric Saade. Det kommer att bli en kanonhelg som alltid när vi är tillsammans. Tur att jag har mina barn, annars hade jag nog jobbat 7 dagar/vecka just nu. Ser fram emot fredag....

imorgon...

Kan vi inte bara komma överens om att fredag utgår denna vecka? Imorgon är en dag som oavsett hur den slutar, kommer den inte att bli bra....

St Patriks day....

Ikväll blev jag medbjuden på Pub-quiz, en frågesport med 30 frågor på stadens skotska pub. Frågorna besvaras i lag om max 6 deltagare. Imorgon är det St Patriks day, och många av kvällen frågor handlade om just det. Hur kan det finnas så många frågor om denna dag?

Vet du vad St Patriks day är?

Saint Patrick’s Day är Irlands nationaldag som firas den 17 mars. Dagen firas till minne av landets skyddshelgon S:t Patrick. I bland annat USA, Storbritannien och Irland är det tradition att ha gröna kläder på sig. Om man ser någon som varken bär gröna plagg eller accessoarer får man enligt tradition tillåtelse att nypa dem. S:t Patrick är även känd som den person som tog kristendomen till Irland.

Trevligt var det men jag hade nog inte många rätt på kvällen frågor :)

Lika makt och möjligheter.....

Idag har jag ägnat stor del av dagen till att besvara en remiss från Regeringen gällande jämställdhet i skolan. Den handlar om att ge flickor och pojkar lika makt och möjlighet till lärande och utveckling. Delegationen för jämställdhet i skolan (DEJA) konstaterar i sitt slutbetänkande att situationen inte ser ut så idag och redovisar följande slutsatser i rapporten ” Flickor, pojkar, individer - om betydelsen av jämställdhet för kunskap och utveckling i skolan (SOU 2010:99)” ;
- Pojkar och flickor får inte samma förutsättningar att lära sig och trivas i skolan.
- Flickor presterar bättre än pojkar i skolan,
- Flickor mår sämre än pojkar,
- Flickor utsätts oftare för trakasserier
- Både pojkar och flickor hindras av traditionella könsroller.

Och detta i ett av världens mest jämställda länder - Sverige....

Myndig...

Idag fyller min förstfödde 18 år. Vad fort tiden gått. Jag minns det som igår hur det var när han föddes. Dramatiskt och en av de tre bästa dagarna i mitt liv. Jag var stolt då och är minst lika stolt idag. Han har vuxit upp till att bli en person med allt det jag skulle kunna önska att mitt barn har.

Ikväll ska jag bjuda ett gäng ungdomar på middag innan sonen ska göra sin debut på krogen. Men hans ålder till trots kommer jag att servera bubbelvatten till maten ;)

Bra kväll...

Ikväll fick jag först besök av min väninna från Småland. Det händer inte så ofta och det var riktigt trevligt. Sen kom min goa bonusdotter på beök. Jag har saknat henne sen flytten. Bonusbarn betyder ju jättemycket efter ett långt förhållande men man har ingen självklar rätt till deras liv, som man har med sina egna. Men jag hoppas och tror att vår relation håller i sig. Den handlar ju om oss.... Mysigt var det. Äldste sonen har sportlov och är hemma hela veckan och ikväll hade han en kompis här. Mini och dottern var också hemma. Jag njuter verkligen när jag har barn och ungdomar hemma. Då är livet komplett ;)

Berg- och dalbana

Idag har varit en konstig dag. Jag har haft båda sönerna hemma, vi har varit på ikea och handlat. Inköpet ledde till ännu mer skruva och skruva. Så jag har varit sysselsatt hela dagen men ändå har det känts som gungfly...känslomässigt.

Säkert har det påverkat att jag fick veta att två av våra vänner separerat. De har alltid sett så kära ut, brytt sig om varandra och jag har verkligen trott att de haft det bra. De har varit ett sånt där par som man kunnat titta på och själv tänkt att så där vill jag också ha det.....

Men så blir man påmind om att man inte känner andra personers inre liv och att allt inte alltid är som man tror.....

Antar att det kommer att komma fler dagar som den här under en lång tid framöver. Då kan det kännas bra att tänka att det alltid finns en morgondag....

Aj aj aj....

När jag får tillräckligt med adrenalin kan jag försätta berg. Har packat sju kartonger med rester idag, burit dem till bilen och från bilen, för att sedan packa upp fyra av dem. Nu vill min rygg inte vara med mer. Fått massage av min älskade dotter, med linement inköpt i Thailand. Kan bara bli bättre tills imorgon. Natti....

en kall lördag...

Jag längtar efter vår. Vintern har en negativ inverkan på mig och om det till på köpet är mängder med minusgrader ute, vill jag helst gå i ide....

Vi har iallafall fått lite gjort idag, mina kära föräldrar och jag. De är på besök över helgen och har hjälpt mig att fixa lite med gardiner, mattor, sladdar som ska spikas, tavlor som ska hängas...och lite annat smått och gott. Känns skönt att ha fått lite sånt gjort och lägenheten känns mer ombonad också. Ett bra ide att krypa in i...:)Vi firade med hembakade semlor tll eftermiddagsfikat....

15 februari

Idag för precis 10 år sen blev jag faster för första gången. Fast när jag berättade för vänner och bekanta om den underbara händelsen sa jag att jag blivit moster. En tankevurpa helt enkelt, kanske för att moster låter snälllare än faster? ;)

Iallafall så var det idag för 10 år sen som min lillebrors äldsta dotter föddes. Ett litet troll med svart pälsmössa. Hon har alltid varit en trygg oh harmonisk tjej och redan när hon var 1,5 år tillbringade hon nästan 1 vecka ensam hos sin faster. Vi möttes halvvägs jag och brorsan, och lilltrollet följde med oss hem. Hon vinkade så glatt till sin pappa. Besöket följdes av flera på egen hand och hon var sina kusiners lilla charmtroll.

Idag är hon alltså 10 år, och har två yngre systar och en äldre bonussyster (charmtroll även de;) ). Besöken sker inte så ofta längre när skolan pockar på uppmärksamhet. Det är heller inte så lätt att åka iväg ensam när man har två yngre systrar som inget hellre vill än att följa med. :) Vi ringde iallafall och sjöng högt för henne, och hon är fortfarande samma goa troll....

vissa saker gör man om, om, om igen...

Det var inte så här det var tänkt....att jag bara skulle leva hälften av tiden med min yngste son också. Jag har ju gjort den resan förut och vet hur jobbig den är och hade lovat mig själv att inte upprepa det. Nu är jag här igen....:(

Kära snön!

Vi kom ju överens om att våran relation inte var så bra just nu. Sa att vi behövde tid från varandra. Du hade ju börjat dra dig tillbaka. Jag hade börjat gå mot ljusare tider. Men vad håller du på med nu? Smyger dig tillbaka, försöker charma mig med fina små stjärnflingor? Nej försvinn nu ditt kalla jävla as! Försök inte med repliker som "Jag smälter så fort du tar i mig". Den går inte hem längre.

Vart tog min baby vägen?

Natten som gick hade vi besök, och det var stort! Första natten i nya lägenheten kom tandfe'n på besök för första gången. Mini kunde knappt somna av all anspänning. Jag fick lova att väcka honom ifall jag hörde ett pling. För att det säger pling när tandfe'n lägger guldpengen i glaset vet ju vem som helst. Och det lovade jag så klart! På morgonen var han glatt överraskad över pengen i glaset för han hade ju inte hört något pling. Lyckan var dock inte så långvarig. När han skulle visa guldpengen för Jimpa, vår ökenråtta, tappade han pengen ner i buren och den försvann i sågspånet och vi har inte hittat den. Vi får leta mer imorgon. Dagen citat måste väl bli " Mamma tror du tandfe'n är en pojke eller flicka?"

Ormen lurade i paradiset...eller nåt...

Det var längesen jag skrev och det har varit en minst sagt hektisk period. Firat jul, semester i paradiset Thailand, London T/R och nu ska jag ta ett stort steg ut i det okända.....

Spåkulan på Facebook sa att jag skulle skriva ner mina idéer för de ska bli första steget mot mina drömmar....

Mina drömmar...ja...livet blir inte alltid vad man drömmer om. Resultatet blir inte alltid vad man jobbat för. Vad gör jag då när jag inser att jag måste fatta beslut som strider mot det jag jobbat för? Att vägen jag valt för många år sen, visat sig vara en återvändsgränd?

För tillfället försöker jag samla kraft att våga välja en ny väg, utan att veta vart den leder. Jag försöker vara nyfiken och förhoppningsfull på vart mina steg ska föra mig. Samtidigt är jag trasig, ledsen och sorgsen.... Jag är inte bra på att säga farväl och släppa taget.... Tänker på en dikt som en god vän gav till mig en gång för många år sen....

One night I dreamed I was walking along the beach with the Lord. Many scenes from my life flashed across the sky. In each scene I noticed footprints in the sand. Sometimes there were two sets of footprints, other times there were one set of footprints.

This bothered me because I noticed that during the low periods of my life, when I was suffering from anguish, sorrow or defeat, I could see only one set of footprints.

So I said to the Lord, "You promised me Lord, that if I followed you, you would walk with me always. But I have noticed that during the most trying periods of my life there have only been one set of footprints in the sand. Why, when I needed you most, you have not been there for me?"

The Lord replied, "The times when you have seen only one set of footprints, is when I carried you."