Jag har under en period blivit bearbetad av mina barn. De två yngsta har varit mest aktiva, ivrigt påhejade av varandra. de vill att vårt hem kompletteras med en katt. Äldste sonen är ju pälsdjursallergker, men mig och sig själv veterligen har katter inte varit ett problem.
Så nu står jag inför valet och kvalet att inleda ett 15-årigt förhållande med en renrasig britt. Törs jag?
Kolla in kandidaten här. Det går ju inte att motstå.... Och alla sakkunniga jag frågar påstår att om det är innekatt vi ska ha, är det enbart raskatter som kan komma på tal. Bondkatter och andra mer vanliga raser har stora behov av att kunna gå ut. Och vem kan motstå sådana argument. Vem vill skaffa en livslång kärlek som kommer att dö av tristess?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar