Medmänsklighet...

Ibland frestar det på att vara vän och medmänniska. Man gör saker i all välmening och konstatera i efterhand att det ändå har uppfattats som något helt annat.... Det är väl då man ska stå pall och vara storsint. Låta bli att ta det personligt och vänta ut stormen....

supporter....

En väninna till mig skrev idag på FB och tackade sin man för att han var hennes främsta supporter.

Jag skulle också behöva en supporer just nu, som hejar på mig och hjälper mig hitta mina vägar mot mål, stöttar mig när det är uppförsbacke, står med blåbärssoppan när orken börjar sina och blodsockret är för lågt. Helt enkelt någon som tror på mig och som vet att bortom horisonten kommer en ny dag med nya möjligheter.....Har du någon sådan över? Kräver ingen högre utbildning eller någon större erfarenhet. Men troligen en hög grad av personlig mognad och generositet.....

Höstrusk....

Nu är hösten här på allvar och det känns i hela kroppen. Jag är nog egentligen tänkt att vara till exempel björn eller grävling, som den här årstiden förbereder min vintersömn. Jag är definitivt inte skapad att leva i kyla och mörker. Varje höst och vinter protesterar hela själen och kroppen mot denna vakna vinterdvala. Det vore väl inte helt fel att få säga god natt, vi ses om 6 månader eller så....

Människan är i grunden god?!

Sitter och halvlyssnar på valvakan och undrar om det kommer att finnas någon vinnare i årets val?

Sverige demokraterna behöver få läsa Stefan Einhorns bok "Medmänniskor". Med risk att citera honom lite ur sitt sammanhang, så är det ändå det jag vill göra. Tror inte att Einhorn avsett att hans bok skulle användas i politiken, men i det här fallet är det relevant i allra högsta grad. Det handlar om humanism....

Einhorn menar att människan är en sammansatt varelse inom vilken det ryms både himmel och helvete. Han menar att människan i grunden är god och att det onda beror på bristande insikt och kunskap. SD är exempel på just detta. De har bristande insikt och kunskap och förmedlar därför en ond politik. Åh det må väl vara hänt kan jag tycka. Ett parti är en mindre grupp människor som alla tycker lika, och som dras till varandra just för att de tycker lika och att omges av likar bekräftar ens ego, får en att må bra.

Det värsta är att det verkar finnas en hel del människor som har ännu sämre insikt och kunskap, som inte verkar ha en förmåga att kritiskt granska denna mindre grupp med likar. Istället röstar de in dem i Sveriges riksdag. Jag vill tro att Einhorn har rätt och att dessa 700 000 människor inte är onda i grund och botten. Jag vill tro att de egentligen inte stödjer SD, utan deras röster är mer ett uttryckt missnöje med övriga än stöd till SD. Illa nog men det känns ändå bättre än det andra alternativet...

bra lördag....

Vaknade alldeles för tidigt av att Mini kom och kröp ner, alldeles nerkyld la han sig nära. Inte kunde han ligga still heller. Han var ju fullsövd. Eller klar vaken som han säger i betydelsen att han har vaknat klart. ;)

Dottern hade fotbollsmatch borta idag, så Mini och jag hängde med och såg på när de vann med 9-0. Tur att det blev vinst när man masat sig ut i regnet och extra kul att det blev så stor vinst. Borta-match ger tid för samtal i bilen. Det är inte ofta tillfälle ges att få umgås med min fantastiska tonåring :)

Under uppvärmningen var vi och hämtade stora sonen också. Me like.

På vägen hem stannade vi och provianterade på ICA.

Väl hemma kröp Mini och jag upp i soffhörnet med en ny Bamse-tidning. Det är något av det mysigaste jag vet....När han sedan lägger armarna om min hals och säger att han älskar mig miljoner, triljoner, gosiljoner, pruttiljoner och 2010 gånger - då är lyckan fullständig ;)

Bekräftelse och beröm....

Beröm är något man ger till någon annan för något de gjort.
Bekräftelse är något du ger till någon annan för den som han/hon är.
Beröm uppmuntrar prestation men kan skapa bilden av att man bara duger om man presterar.
Bekräftelse stärker självkänslan, skapar trygghet och inre styrka.

Sluta inte berömma personer för vad de gör, och bekräfta dem samtidigt ännu mer och oftare för den de är.....

Vår sista dans....

Jag vet vad som måste göras
Ändå sitter jag kvar här
Och det skrämmer mig att jag kan nå dig var du än är



Och om jag behöver förklara
Den skugga som vilar i tiden
Förstör inga minnen, du vill inte se mig såhär



Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder någonstans
Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans



Jag vet vad som måste göras
Ända sitter jag kvar här
I ett sista kapitel som jag har förälskat mig i



Jag försöker att strida mot känslan
Men den är rädd och den spelar ett spel nu
Jag får för mig att jag kan va kvar men vet inte hur



Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder nånstans
Jag vet att måste ta steget ur vår sista dans

Jag vet vad som måste göras
Ändå ligger du kvar här
Och jag hoppas du sover, jag smeker dig lätt om din hals



Jag vill inte spara min längtan
Jag har tänkt men aldrig fått tala
Så feg att jag viskar du hör säkert ingenting alls



Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder nånstans
Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans



Ja, jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder nånstans
Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans

(Melissa Horn)

Djupa andetag....

Vad är det för fel på tiden? Den räcker liksom aldrig till för allt som ska hinnas med. Tur att jag har Mini som fortfarande behöver sin mammas uppmärksamhet och närhet, så att jag måste ta några djupa andetag ibland. Risken är stor att jag annars skulle ha drabbats av syrebrist.

I ett försök att hitta fler goda anledningar till att andas har jag idag fått hem två böcker av Stefan Einhorn. För ett par år sedan fick jag boken "Konsten att vara snäll" av min chef. Den gav många kloka tankar. Chefen som också är en klok man, använde den som utgångspunkt i ett utvecklingsarbete vi gjorde. Idag kom "Vägen till visdom" och "Medmänniska" med posten. Ser fram emot att kura upp mig i soffhörnet och bara andas....

Sj, Sj, gamle vän...

...festligt att du lever än....

Någon som kommer ihåg dessa rader från en sång man sjöng i grundskolan?

Det är nog dags att ställa frågan om SJ verkligen lever än. Idag tog resan till Stockholm 2 timmar och 20 minuter, 1 timme och 20 minuter längre än den skulle. Det gick helt ok ända fram till Södertälje men sen var det kört. Rivna ledningar och köer på spåret var förklaringen.

Om jag dagspendlade skulle jag bli galen!

Nu var jag ute i god tid och skulle "bara" på konferens över dagen, så det gick ingen större nöd på mig. Hade trevligt sällskap dessutom. Men flera pendlare runt omkring i tåget konstaterade i sina mobiltelefoner när de ringde jobbet, att tåget var sent igen. Och de sa det helt lugnt och stilla, utan upprördhet. Snarare uppgivenhet.

Jag frågade mina kollegor som var med om jag fick ställa till en scen, men de skulle inte vilja kännas vid mig då.....Fast att ställa til med en scen när 1,5 mil från Södertälje tog 1 timme och 50 minuter, hade varit relevant tycker jag. Fast det hade kanske inte hjälpt....;)

På vägen hem gick det bra enda förbi Södertälje. Då gick loket sönder. 20 minuter försenad hem.