Om att använda gamla begrepp med nya betydelser....

Att jobba för och med utveckling innebär inte att mina idéer alltid bemöts med jubel. Inte sällan upfattas mina förslag till förändring och utveckling som kritik mot det befintliga. Inte sällan försöker man få in nya innebörder i gamla begrepp, vilket skapar mer förvirring än det klargör.

Det finns egentligen två alternativa bemötande när jag föreslår en förändring som i mina ögon ska leda till höjd kvalitet och bättre resultat:

Antingen möts jag med nyfikenhet och en uppriktig vilja att förstå vad det är för nytt som jag ser och på vilket sätt jag tror att det kan bidra till utveckling. Personer som möter mina idéer så här, ser inte sällan nya möjligheter och positiva konsekvenser som jag själv ännu inte har sett. Nyttan och den upplevda utvecklingspotentialen växer. Diskussionerna som följer blir ofta väldigt kreativa och motivationen att genomföra för att uppnå nytta, blir stor. Det finns sällan rätt eller fel, utan handlar om mer eller mindre komplicerat att genomföra.

Inte sällan möts jag av att människor försöker få in mina förslag i befintliga ramar. Man hävdar att det jag ser och föreslår inte är så nytt egentligen. Argument som "det där har vi redan provat, och det gick ju inte" förekommer. Diskussioner som följer ett sådant bemötande blir oftast ingen dialog utan två monologer, där de jag möter kan argumentera sig blåa för att jag ska förstå att det inte är något nytt och därmed inget som kan bidra till utveckling. Min sida av monologen handlar ofta om att försöka få personerna att våga se utanför ramarna. Att sluta använda gamla begrepp för nya företeelser, som enbart har till avsikt att förstå det okända. Två parallella försvarstal...

Den sistnämnd diskussionen är ganska fruktlös, och jag lyckas sällan med mitt uppsåt. Istället lyckas min samtalpartner övertyga sig själv ännu mer om att jag har fel och han/hon har rätt. Mycket handlar om rätt eller fel...

Jag skulle önska att diskussionerna istället kunde handla om det jag föreslår, för- och nackdelar med mitt förslag. Hur det kan anpassas för att nå önskvärda effekter etc... Jag har mycket kvar att lära för att nå dit....

Mycket att se fram emot...

Jag älskar att resa. Knappt har jag landat från en resa förrän jag börjar se fram emot och planera nästa. Nästa resa behöver inte ens vara bestämd, jag kan längta och drömma ändå. Det är halva nöjet...

Nu behöver jag inte bara drömma...inom loppet av 8 månader kommer jag att få resa till Italien (Toscana), Kina (Shanghai) och Thailand (ännu obestämt var). Det ska bli så härligt!

Att sedan solen lyser ute och termometern idag visade 18 grader, gör mig ännu gladare :)

sökes...

Har du sett filmen "Vi hade iallafall tur med vädret"? I den filmen kan man skåda campinskostymen vd flera tillfällen. På skämt men med allvar i blicken, brukar man väl säga att det ingår familjeuppsättning av träningsoverall och en liten hund när man köper husvagn.

Jag ska inte ut med husvagn men näst intill. Är det någon som har en gammal WCT-overall med retrolook så hör av er till mig. Jag behöver en sådan omgående....

Jag tänker inte avslöja vad jag ska ha den till men jag kommer att inom loppet av 3 dagar att behöva följande uppsättningar:
Ridkläder
Träningsoverall
Kostym
Jeans och t-shirt
Galaklänning

Längtar....

Respit...

Ibland är det skönt att barnen blir sjuka. Man får liksom lite respit och måste vara hemma från jobbet.

Mini hade feber igår natt och astma. När han var mindre fick han astma vid minsta förkylning, men nu har det blivit glesare mellan gångerna. Men det är ändå jobbigt när det händer. Oftast värst nattetid. Storebror har ju haft astma sedan han var 3 år, men av allergiska orsaker. Hans astma har jag kunna ha bättre kontroll på och beredskap för. Minis astma bara kommer utan förvarning och den ter sig inte heller som jag är van vid.

För att undvika ännu en jobbig natt har vi varit inne på sjukhuset idag och fått en dos kortison. Lät redan när han la sig som om det börjat verka. Skönt!

Hoppas på att vintern snart ger sig, att vulkaner slutar spy och att värmen kommer åter....

Shanghai..

Jag ska få följa med sambon till Shanghai i juni. Han ska jobba men jag ska ha semester. Vad roligt det ska bli. Har fått veta att världsutställningen pågår just då och det vill man ju inte missa.Så här står det om världsutställningen;

"Världsutställningen Expo 2010 i Shanghai äger rum den 1 maj – 31 oktober 2010 och förväntas bli den största genom tiderna. Hittills har 225 länder och internationella organisationer anmält sitt deltagande. Enligt arrangörens beräkningar kommer Expo 2010 under de sex månaderna som utställningen är öppen att attrahera 70 miljoner besökare, av vilka 95% förväntas vara kineser."

I Shanghais kommun lär det finnas nästan 20 miljoner invånare varav hälften i centrum. Det lär finnas en mängd sevärdheter, billig shopping och god mat...så jag ska nog stå ut :) Mini ska få följa med så vi kan gå på gemensamma upptäcksfärder när pappa jobbar. Det gäller att fördela arbetsuppgifterna inom familjen så att var och en gör det man är bäst på...;)

Tycka synd om mig själv...

Nu har jag tyckt synd om mig själv i några dagar och det börjar väl så smått gå över. Fick ett återfall på lunchen när jag insåg att kebabkött innehåller vetemjöl. Jag som trott jag ätit rent nötkött...

Kvällen blev roligare när en kollega upplyste mig om att det finns glutenfri öl - Me like!

I övrigt är livet ganska ok nu när solen skiner och himlen är blå. Nu håller jag tummarna för att monstret på Island slutar spy aska så att jag kan få åka till Italien i maj :)

På gamla dar...

Jag har fått veta idag att jag är glutenintolerant. Det innebär att jag inte får äta vete, korn och råg. Jag kan äta havre men endast ren havre, som odlats och behandlats separerat från andra sädesslag. Två av våra barn är glutenintoleranta så visst kan jag laga glutenfri mat. Men det känns ändå tungt just idag. Det är ju ändå en begränsning i livet och det är livslångt. Men om jag får deppa ett tag så ska jag nog klara detta också...

Inatt ska jag drömma om pasta, nudlar, smörgåstårta, färsk fralla med ost på....

Stjärnor till den man tycker om..

- Mamma, om man ger en stjärna till någon så betyder det att man tycker om någon.
- Jaha, då vill jag ge en stjärna till dig. För jag tycker ju om dig.
- Ja,min storebror tycker också om mig. Alla tycker om mig!

Vilken skön känsla att känna så. Måtte Mini får känna så länge....

ur fas..

Kom tillbaka till jobbet idag och kände mig rätt så i balans och överens med tillvaron. Det är lätt att inbilla sig sådana saker när man varit ledig några dagar. Knappt hade jag hunnit känna att jag var i fas, innan jag hamnade på efterkälken igen. Men vad gör väl det. Snart är efterkälken ur fas också....

Mitt i alltihop så vill arbetsgivaren att man ska tala om hur man vill vara ledig i sommar?! Hur ska jag kunna bestämma det nu? Det enda jag vet är att jag kommer att vara ledig när jag är på efterkälken för att känna mig i fas när jag kommer tillbaka, för att då snabbt hamna på efterkälken igen. Det är väl det som är lite tjusningen med livet...att veta lite hur livet kommer att se ut inom en inte allt för avlägsen framtid.

En annan tjusning med livet är att det är VÅR och solen skiner. Krokus i varje trädgår och snart är sista snöhögen ett minne blott. UNDERBART!

klantig mamma...

Idag har Mini och jag åkt skidor och åkt omkull. I en brantare del av backen skulle Mini stå med sina skidor mellan mina ben. Men när hans skidor skär snett så åker jag över dem och vi hamnar i en hög mitt i backen. Minis ben var nog underst och troligen vred det sig i fallet och han fick rejält ont. Det krävdes en hel del övertalning för att han skulle sätta på sig skidorna igen så att vi kunde ta oss ner från backen.

Väl nere tog vi sittliften till toppstugan för en fika, och sittliften ner från toppstugan också. Därifrån fick vi lift med skoter till bilen. Väl hemma när vi tar av byxorna ser vi ett svullet, blått ben från höger knä och nedåt. Vårdcentralen satte en stödstrumpa på lilla benet för att minska svullnaden...

Hur klantig får man vara som mamma???

Skön ledighet...

Sol, klarblå himmel, ett par plusgrader och härlig skidåkning.....Kan man ha det bättre?

Efter denna vinter trodde jag inte att jag skulle uppskatta mer snö, men det gör jag. Mini har gått skidskola i 5 dagar och lärt sig svänga. Tyvärr har han inte riktigt hittat bromsen än ,men den kommer nog till nästa gång. Han har ju varit i lejongruppen hela veckan och lejon är väl inte de som bromsar antar jag ;)

tecken från någon...

Helgen har varit fantastiskt på många sätt men jag undrar ändå om någon försöker säga mig något:

- Igår städade jag bilen. Tog med mattorna ner i duschen och skulle skura dem. Avloppen tog tvärstopp, och jag lyckades inte få loss stoppet.
- Vaknar idag och tror inte mina ögon när jag tittar ut - det snöar! Mina nyplanterade krukor på trappen ser inte så glada ut.
- Går ut och ska sätta fart på kupévärmaren i bilen. Den vill inte riktigt dra igång så jag skakar den lite försiktigt - det brukar hjälpa. Då börjar sladden brinna med öppen låga... Tur att jag inte hade den kopplad med timer som jag brukar...

Jag ska inte köpa någon lott idag. Just nu sitter jag och jobbar och systemet verkar göra som jag säger, så nu börjar jag bli misstänksam....;)

För ovanligheten skull...

Ikväll kommer alla barn att vara hemma samtidigt och sitta tillsammans med oss och äta middag vid samma bord, samtidigt. Det händer inte så ofta nu för tiden, men jag tycker om det när det händer.

Så nu har jag förberett ett påskbord med rätter som alla kan äta sig mätta av...det gäller att hålla tungan i rätt mun när man har 3 barn med specialkoster vid samma bord. Jag tror jag har lyckats...

En fortsatt solig och varm påsk önskar jag er alla!

Otroligt...

Paul Potts...

Susan Boyle...

Freddy Amigo...



Hur många sådana här talanger finns det som vi andra aldrig får en chans att njuta av?

Aktiv långfredag...

Idag har jag putsat de flesta fönstren, planterat om de flesta krukväxterna, blåst ägg och målat tillsammans med Mini, och bakat sockerkaka på innehållet i de blåsta äggen. Ibland har dygnet timmar så det räcker...

Kan nästan tycka att det är tur att det blev kväll så jag kunde lägga band på mig själv...:)

Gamla traditioner på nytt sätt....

Idag skulle det serveras påsklunch på förskolan. Om barnen ville fick de klä ut sig till påskkärringar/påskgubbar...

Mini är inte så mycket för det där med mat. Finns det köttbullar så är han nöjd. Och någon påskkärring tänkte han inte vara. Han skulle vara Darth Vader....

Han var fin min lille Mini...som påskgubben Darth Vader ;)