Ormen lurade i paradiset...eller nåt...

Det var längesen jag skrev och det har varit en minst sagt hektisk period. Firat jul, semester i paradiset Thailand, London T/R och nu ska jag ta ett stort steg ut i det okända.....

Spåkulan på Facebook sa att jag skulle skriva ner mina idéer för de ska bli första steget mot mina drömmar....

Mina drömmar...ja...livet blir inte alltid vad man drömmer om. Resultatet blir inte alltid vad man jobbat för. Vad gör jag då när jag inser att jag måste fatta beslut som strider mot det jag jobbat för? Att vägen jag valt för många år sen, visat sig vara en återvändsgränd?

För tillfället försöker jag samla kraft att våga välja en ny väg, utan att veta vart den leder. Jag försöker vara nyfiken och förhoppningsfull på vart mina steg ska föra mig. Samtidigt är jag trasig, ledsen och sorgsen.... Jag är inte bra på att säga farväl och släppa taget.... Tänker på en dikt som en god vän gav till mig en gång för många år sen....

One night I dreamed I was walking along the beach with the Lord. Many scenes from my life flashed across the sky. In each scene I noticed footprints in the sand. Sometimes there were two sets of footprints, other times there were one set of footprints.

This bothered me because I noticed that during the low periods of my life, when I was suffering from anguish, sorrow or defeat, I could see only one set of footprints.

So I said to the Lord, "You promised me Lord, that if I followed you, you would walk with me always. But I have noticed that during the most trying periods of my life there have only been one set of footprints in the sand. Why, when I needed you most, you have not been there for me?"

The Lord replied, "The times when you have seen only one set of footprints, is when I carried you."