Stolt...

Jag jobbar med skolutveckling och jag är stolt! Det är som att svära i kyrkan att uttala sig så, och jag får ofta försvara varför jag väljer att jobba i offentlig sektor. I år är resultaten för de skolor jag jobbar mest med, bättre än de varit på senare år på flera områden. Det är till största delen beroende av andra än mig, men jag har förhoppningsvis bidragit jag också. Jag väljer att vara stolt över det som gått bra istället för att fokusera på det som kunde vara bättre. Det innebär inte att jag förringar de problem som återstår, men om jag aldrig kan vara stolt och glad för att lyckas, ger jag inte mig själv möjligheten att känna och uppleva skillnaden på framgång och misslyckande.

De är få områden som så många vet så mycket om, och har åsikter om, som skolan. Hur många år på raken måste kurvan gå uppåt innan man får glädjas?

När man jobbar i verksamheter som till sin huvudsakliga sysselsättning handlar om människor, möten och relationer med människor, finns det ett otal osäkra faktorer att hantera. En del faktorer kan jag hantera när och om jag blir medveten om dem. Andra faktorer ligger utanför min påverkan, och det enda jag kan göra är att förhålla mig på ett sätt som gynnar mina syften och försöka kompensera den eventuella negativa påverkan de kan ha. Om jag inte lyckas med det fullt ut, har jag då misslyckats?

Visst misslyckas jag ibland, men förhoppningsvis kan jag då få en andra chans. Jag är stolt över att få jobba med framtiden - vilket är få förunnat:)