När är det dags att tänka om?

"Nu ska det ändras igen! Kan vi aldrig få sjösätta det vi påbörjat innan de ska ändra igen?" Känns uttalandet igen?

Ovan meningar säger egentligen två saker; Dels att man hoppas och tror att när det väl ändrats så ska det vara klart en stund. Förändringar rubbar tryggheten och det är jobbigt för de flesta att inte kunna förlita sig på sin kunskap och erfarenheter.

Men uttalandet säger en annan sak också; att det är andra som förändrar. Jag själv är bara någon som råkar befinna mig mitt i det, och väntar på att det ska ta slut. Och det är nog just det förhållningssättet som gör förändringar svåra att förhålla sig till.

Förändring är ett konstant tillstånd!

Dagens arbetsliv, och privatliv också för den delen, innebär ständig anpassning till en ständigt föränderlig och allt mer komplex omvärld. Faktorer i vår omvärld påverkar vår vardag idag i allt större omfattning och i allt mer komplexa sammanhang. Det kommer inte att ta slut.

Gamla tankemönster klarar inte alltid att hantera de nya uppgifter och situationer vi ställs inför. Och det kan många människor förstå rent rationellt. Men vägen mellan tanke och handling kan ibland vara både lång och mycket krokig.

Förändring är ett grundtillstånd, påstår jag. Vi måste därför vara redo att ständigt ompröva våra föreställningar, arbetsmetoder och synen på oss själva. Det är bara genom att våga ompröva de inre värdena som vi kan lyckas skapa nya tankemönster och där igenom nya sätt att agera. När personlig mognad ger insikt kan handlingar ändras och förändringar mötas med tillförsikt och grundtrygghet.

Vi har ett ansvar gentemot varandra tycker jag. När gamla synsätt och metoder inte längre fungerar, måste vi säga det till varandra. Och sen finnas där för att hjälpa varandra att ta steget mot det mindre kända...