En av mina bästa väninnor gifte sig idag och jag var med under vigseln. Vad är det med bröllop som gör att jag gråter?
Bruden var enormt vacker och brudgummen likaså. Första gången jag sett en brudgum i kilt och det var otroligt stiligt!
När jag var en lite flicka hade jag framtiden utstakad. Jag skulle gifta mig och få barn. Jag skulle jobba som lärare. Framtiden blev väl inte riktigt så. Jag jobbar inte som lärare och jag är inte gift. Men jag är en mycket lycklig mamma och mina barn är det bästa som hänt mig.
Så vad är det då som gör att jag gråter på bröllop? Jag tror det är att trots att jag själv aldrig varit gift, ser jag bröllop som ett bevis på att det finns äkta kärlek, och en bekräftelse på att barndomsdrömmen inte var bara en dröm. Hela situationen vid en vigsel är så rörande och storslagen. Som om världen står stilla utanför och det finns en förväntan i luften. Det är mäktiga löften som brudparet ger varandra. Så jag gråter nog av flera orsaker på bröllop, men mest för att jag blir så tagen och berörd av brudparets lycka....
jag grät också på bröllop förr, men nu har jag blivit lite mer luttrad, jag gråter inte när det är andra eller tredje gången personen gifter sig, det känns så trist att jag blivit såhär, enda gången jag grät var när min ena komois gifte sig efter ex antal förhållandet som gått åt skogen, och det var en tjej som sjöng Åsa Jinders Av längtan till dig, för jag visste att texten passade så otorligt bra in på bruden!
SvaraRadera