Förra veckan var min första semestervecka, och den ägnades åt renovering. Till vår hjälp hade vi min mamma och pappa, som bodde här. Våra fem barn var också hemma. Mot slutet av veckan dök även dotterns pojkvän upp.
Jag ansvarade för matlagningen den veckan. Sambon tyckte var och en skulle göra det den gjorde bäst, så jag stod i köket och han på taket. Helt ok tycker jag. Jag serverade fem måltider om dagen till allihop, för att försäkra mig om att arbetstempot inte skulle avta som en följd av matbrist iallafall.
I söndags åkte först mina föräldrar hem till sig i Småland. Därefter åkte även pojkvännen. Efter det har barnen checkat ut en efter en och nu är bara minstngen kvar hemma. Tala om ytterligheter!
Idag skulle jag handla mat på ICA och det är inte helt enkelt att tänka om. Att bara lägga ner 1 liter mjölk istället för 6 liter (till 2-3 dagar). 1 hg skinka räcker nästan veckan ut.....
När jag kommer ut genom kassorna efter en inköpsrunda som denna, när vi bara är tre personer hemma, känns det alltid som om jag glömt något.
Till hösten flyttar två av våra stora barn hemifrån för att studera på annan ort. Det känns som om jag är på väg in i en ny fas av mitt liv som mamma i en stor familj, och jag vet inte om jag gillar det. Ett är då säkert; jag kommer att längta till de lördagsfrukostar när vi är runt 10 personer som ska ha frukost! (Kompisar och pojkvän brukar sova kvar när det är helg.) Men de tillfällena kommer säkert att bli färre när två av barnen flyttar....
Ni som har stora utflugna barn, hur lång tid tar det att vänja sig? ;)
Vi handlar fortfarande hem för mycket mat trots att flyttlasset gick för ett halvår sedan.
SvaraRaderahihi, smart sagt av mannen där, fast had emin man sagt så hade jag legat i hängmattan och läst, för det är det jag gör bäst!
SvaraRaderaAnna: Det alternativet fanns liksom inte att vara bäst på;) Ska tänka på det till nästa projekt..
SvaraRadera