Jag har skrivit dagbok så länge jag kan minnas. Men när jag var i de äldre tonåren, var jag tillsammans med en kille, som trodde jag var oärlig mot honom. Att jag hade känslor för någon annan. Men han frågade mig inte om det. Han läste min dagbok.
Efter det har jag inte kunnat skriva. Jag har försökt vid ett antal tillfällen. Jag har många påbörjade texter i in dator. Men det har inte funkat.
Den här bloggen är de första personliga texter jag lyckas producera, förutom alla vetenskapliga PM och uppsatser när jag pluggade förstås. Men de var ju varken särskilt personliga eller privata.
När min pojkvän läste min dagobok gjorde han intrång på mitt privata. Jag har inget emot att dela med mig av det som är personligt. Men vissa saker är privata och dem vill jag själv ha kontroll över, och bestämma om, när och med vem jag vill dela dem med.
Min mobil är privat! Min handväska är privat! Min mail är privat! Min post är privat! Det finns säkert fler saker som när de kommer på tal, kan kännas mycket privata. När någon tar del av dessa saker utan att ha frågat mig, känner jag mig kränkt och sårad...
Håller med dig. Det gäller att ha en känsla för vad som är personligt och privat. Både när man "lämnar ut" sig själv och andra. Min mobil, mail och post känner jag inte är privat - min handväska är inte heller privat utan mer en katastrof (hittade en halväten muffins där häromdagen. Som tur var hade den inte möglat utan torkat - hela väskan var full av smular) Däremot när jag berättar något i förtroende för en vän, något som är mer privat än personligt , blir jag sårad om det inte stannar där.
SvaraRaderaHa en bra semester! Ät mycket glass och lata dig ordentligt.
Håller med dig. Hade också en pojkvän en gång som läste min dagbok. Det går bara inte sen dess. Jag censurerar alltid mig själv efter det, lite eller ibland mkt. Skitpojkvän verkligen!
SvaraRaderaMen min mobil är nog inte så privat, inte hemmailen heller...
Ha det bra i sommar!