...att jag inte jobbar med skolutveckling i Staffanstorp. Det hade varit en allt för stor utmaning även för mig!
Idag kan man läsa om att en rektor i Staffanstorp i ett kåseri skriver att Dyslexi är ett uppfunnet handikapp. Han nämner en mängd andra diagnoser/funktionshinder och drar alla över en kam. Han skriver att myndigheterna i Sverige slentrianmässigt inrättar diagnoser/funktionshinder så fort massmedia uppmärksamma ett problem i samhället.
Med hans sätt att resonera så finns det inga sjukdomar eller funktionshinder, om man bara låter bli att se dem och sätta ord på dem. Varför då lägga ner möda på att hitta dem?
Dyslexi handlar om att personen har svårt att läsa och skriva. Det handlar inte om brist på motivation eller intelligens. En person med dyslexi kan med rätt hjälp kompensera sina svårigheter och lyckas bra såväl i vardagen som vid studier. Dyslexi behöver inte innebära några större begränsningar om personen får rätt hjälp och stöd.
Alla barn har rätt till hjälp och stöd för att nå målen i skolan. Om en rektor uttalar sig som den rektor gjorde i Staffanstorp, har jag svårt att se att han kan fungera som rektor. En rektor är ytterst ansvarig för att alla barn i behov av särskilt stöd, får det. Viljan att se verkligheten och förstå den, är en grundförutsättning för detta.
Vilka andra behov hos barnen kan man välja att inte se, eller att bortförklara?
Läs artikel i Sydsvenskan om hans kåseri här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar