Dolda talanger...

När jag var liten gick jag i barngymnastik. Jag fick t o m en grön glasljusstaken en gång för att jag hade 100% närvaro. Så när jag igår skulle och besöka LC108 och delta i AG (artistisk gymnastik), var lyckan given.

Jag provade att hoppa på satsbräda och landa i en mjuk grop fylld med skumgummi.Jag landade på magen och det var inte så skönt. Ryggen får sig en knäck åt fel håll liksom. Jag lyckades vända mig runt i den där mjuka gropen och blev liggande på rygg. Min "kompis" Nina passade då på att ta en bild.


Det var inte lätt att hitta tillbaka styrkan och stabilteten i kroppen, så jag svalde stoltheten och bad om hjälp att komma upp. Nina gjorde ett gott försök, vilket förevigades av några andra "vänner".


Vem behöver ovänner när man har vänner som Nina och övriga som ser till att föreviga mina stunder i nöd....

Det fanns dock några i gänget som var lite mer rörliga i kroppen som bstämde sig för att se vem som kunde springa snabbast över gropen som jag inte ens kom upp ur på egen hand. Det såg ut såhär;



Jag hade en kanonkul kväll men mycket skratt men också beundran över alla de ungdomar som tränar AG på elitnivå. De var urduktiga! Jag har nog inte riktigt anlagen, och ska jag vara ärlig har jag väl aldrig haft det. Enda chansen att få pris för mig var väl om närvaro belönades...:)