Nostalgi...

Idag fick Mini en film med Saltkråkan. Tala om nostalgi! Saltkråkan var min favorit när jag var liten, och jag jämförde ofta med vad jag minns från mina tidiga barndomsår.

När jag var riktigt liten hade min mormor och morfar en stuga på Stekön i Ronneby skärgård. Jag minns inte hur gammal jag var när de sålde den, kanske 4-5 år, men jag har flera minnen därifrån.

På somrarna släpptes det ut kor på bete på Stekön för att hålla landskapet öppet. De gjorde sina behov där de kände för det. En gång hade jag fått nya träskor, och råkade trampa rätt i en komocka, en färsk sådan. Traumatisk upplevelse.

Ett annat minne är när vi hade varit och badat på stranden andra sidan ön. Min morbror som var 8 år äldre utsatte mig för bus. På stigen tillbaka fanns ett bo med myror under marken. Min morbror ställde sig mitt i myrboet och utmanade mig att göra det samma. Det såg ju inte så farligt ut. Det jag inte visste, men som han så klart hade koll på, var att myrorna kom upp när han stod i boet, och var aggressiva lagom tills jag ställde mig där. De kröp upp och bet mig överallt medan min morbror skrattade gott....

På Stekön fanns utedass och pappa brukade gräva ner innehållet i en grop när det var dags för tömning. Det var ju spännande...

På ön bodde en äldre tant som tyckte om mig. Vi brukade hälsa på henne ibland och en gång fick jag en porslinskatt av henne. En katt som jag fortfarande har kvar...

Så Saltkråkan liknar mycket de minnen jag har från somrarna på Stekön och ger en riktig nostalgitripp....