Det är så häftigt och en stor förmån att få följa sina barn genom livet. Studenten är kanske inte första milstolpen de passerar men för många är det första stora milstolpen in i vuxenlivet....
Därför är det inte svårt att förstå stoltheten, glädjen och lättnaden som en nykläckt student känner. Allt som hon ska göra framöver kommer att på något sätt vara självvalt i den mening att det inte finns någon mer reglerad plikt...
Även om gymnasiet är en frivillig skolform, tror jag att det är få som känner det som om det fanns ett alternativ att låta bli...skolplikten förblir i den meningen 12 år...Jag är stolt över familjen nykläckta student.
Nästa vecka kommer en annan familjemedlem att passera en av sina stora milstolpar då grundskolan är slut. Den känslan minns jag också med stor glädje...det ar ju sen man fick välja vad "plikten" skulle handla om....så jag har inte svårt att förstå den glädjen heller och jag är en mycket stolt mor...
Kunskap har ett pris, det kosta tid och vilja att bli riktigt vis.
Så många ämnen, frågor och problem som ofta tär.
Men det fanns en mening med allt de lär.
En mening som blir allt mer synlig med åren som går.
Då de ska minnas pluggandets ibland hopplösa tår.
Pris de får för det de studerat.
När de senare får betyg för det de presterat.
Så jag hoppas var och en känner sig riktigt stolt och fri.
Och använd sin "biljett"till det de helst vill bli.
Våra barn kommer att fortsätta flytta berg medan jag kommer att fortsätta försöka klättra över...Det är den äldre generationens konstanta gissel....
Ja jag måste erkänna att jag är riktigt stolt sjäv faktiskt! Men nu känns det lite tomt... Det har inte riktigt hunnit smälta in än. / Studenten
SvaraRadera