Bara åka...

Ska vi ta bilen och bara åka?

Vart ska vi då?

Söderut...bara åka...

Jag vet att hon menar Antwerpen. Antwerpen var vår oas och vårt hem under några år, och det är dit vi vill återvända när vi behöver ladda batterierna.

Så gjorde vi förr, min bästis och jag. Vi levde för dagen och gjorde vad som föll oss in. Den ena saken mer tokig än den andra..iallafall i andras ögon. I våra egna ögon fanns inga alternativ. Vi gjorde det enda rätta...magkänslan och hjärtat fick styra.

Tänka på konsekvenser gjorde vi i bästa fall under tiden, men oftast inte ens då. Vilken mening skulle det ha? Konsekvenserna skulle ju förr eller senare visa sig ändå, så varför oroa sig två gånger.

Vi smet aldrig undan från konsekvenserna. Vi stod upp för vårt agerande och kände oss starka och ibland ganska ensamma....få andra förstod oss. Vi jobbade periodvis dygnet runt för att ha råd att göra det hjärtat sa oss....

Idag kan jag se tillbaka på den tiden som den mest lärorika perioden i mitt liv. Den period som i stort formade den jag är idag, och det är inte så illa egentligen.

Jag försöker ha denna period och det jag kände då, i åtanke när jag idag möter mina egna ungdomar. Men det är svårt. Jag har svårt med att de lever bara i nuet och inte tänker längre än näsan räcker. Hur de låter magkänslan och hjärtat styra.

Fast egentligen är jag samtidigt otroligt stolt att se de sidorna hos dem. Någonstans på vägen måste de ändå ha fått med sig att de ska lita på sig själva, och göra det som känns bäst i magen. Att det är ok även om inte alla andra tycker de gör rätt. Att det viktiga är att lyssna på sitt hjärta....