Hur gör man för att ta sig ur gamla hjulspår?
Varför är det alltid lättare att hålla sig i de gamla hjulspåren än att utforska ny mark och göra nya hjulspår?
Jag tror och utgår alltid från att vi gör saker av en eller flera orsaker. Att det vi gör fyller ett eller annat behov hos oss, även om vi kanske inte är medvetana om det. Men någon vinst gör vi alltid, även om den inte alltid behöver vara positiv i långa loppet.
Om jag vill förbättra i tillvaron genom att börja göra på nytt sätt, eller bara planera min tid annorlunda eller kanske sluta göra något som jag gjort tidigare, så halkar jag lätt tillbaka i gamla hjulspår. Min föresats kan hålla ett tag, men så rätt vad det är så kommer det en dag då det händer något och jag reagerar med magen mer än huvudet, och sen är jag tillbaka igen.
Jag blir lika besviken på mig själv varje gång och tankar om hopplöshet infinner sig snabbt. Inte särskilt konstruktivt! Önskar att jag istället kunde med magen reagera som "Ojsan...igen! Vad hände nu och vad kan jag lära mig? Vad kan jag justera för att gå vidare?" Men så funkar inte min mage...än...
Det är när detta har hänt som jag försöker fundera över vilka behov som mitt beteende utlöstes av. Och jag kan komma på många. Oj vad många behov jag har! Jag vill känna mig omtyckt, bekräftad, viktig för andra, jag vill ingå i en gemenskap, jag vill både känna och få inspiration och motivation, jag vill känna trygghet, jag vill....massor!
Så slutsatsen jag dragit är att även om jag inte gör som jag planerat och borde, så beror det inte på att jag är en dum, elak och destruktiv person, utan jag försökte bara tillgodose något av alla de behov som jag har. Med alla de behov som jag räknade upp kan det ju tyckas hopplöst att försöka ändra på något....
Så nu har jag bestämt mig för ett nytt angreppssätt...igen...;) Jag ska försöka fundera över vilket behov som ligger bakom mitt till synes irrationell beteende, och försöka hitta nytt sätt att tillgodose det på. Det nya i detta sätt att tänka är att jag istället för att försöka bortse från ett behov och förminska dess betydelse, ska jag istället legitimera det och försöka hitta nya sätt att lösa det på. Visst låter det klokt? Och lyckas jag inte med tankens kraft får jag väl ändra de yttre förutsättningarna...
Jag ska börja med något enkelt....Min väckarklocka symboliserar ett behov av att komma upp vid en viss tid varje morgon. Men väckarklockan står på för nära avstånd och jag stänger av den varje morgon, vänder mig om och fortsätter sova. Där har jag testat tankens kraft länge för att komma upp när klockan ringer. Nu ska jag bli med handfast och flytta klockan till andra sidan rummet....;)
Varför är det alltid lättare att hålla sig i de gamla hjulspåren än att utforska ny mark och göra nya hjulspår?
Jag tror och utgår alltid från att vi gör saker av en eller flera orsaker. Att det vi gör fyller ett eller annat behov hos oss, även om vi kanske inte är medvetana om det. Men någon vinst gör vi alltid, även om den inte alltid behöver vara positiv i långa loppet.
Om jag vill förbättra i tillvaron genom att börja göra på nytt sätt, eller bara planera min tid annorlunda eller kanske sluta göra något som jag gjort tidigare, så halkar jag lätt tillbaka i gamla hjulspår. Min föresats kan hålla ett tag, men så rätt vad det är så kommer det en dag då det händer något och jag reagerar med magen mer än huvudet, och sen är jag tillbaka igen.
Jag blir lika besviken på mig själv varje gång och tankar om hopplöshet infinner sig snabbt. Inte särskilt konstruktivt! Önskar att jag istället kunde med magen reagera som "Ojsan...igen! Vad hände nu och vad kan jag lära mig? Vad kan jag justera för att gå vidare?" Men så funkar inte min mage...än...
Det är när detta har hänt som jag försöker fundera över vilka behov som mitt beteende utlöstes av. Och jag kan komma på många. Oj vad många behov jag har! Jag vill känna mig omtyckt, bekräftad, viktig för andra, jag vill ingå i en gemenskap, jag vill både känna och få inspiration och motivation, jag vill känna trygghet, jag vill....massor!
Så slutsatsen jag dragit är att även om jag inte gör som jag planerat och borde, så beror det inte på att jag är en dum, elak och destruktiv person, utan jag försökte bara tillgodose något av alla de behov som jag har. Med alla de behov som jag räknade upp kan det ju tyckas hopplöst att försöka ändra på något....
Så nu har jag bestämt mig för ett nytt angreppssätt...igen...;) Jag ska försöka fundera över vilket behov som ligger bakom mitt till synes irrationell beteende, och försöka hitta nytt sätt att tillgodose det på. Det nya i detta sätt att tänka är att jag istället för att försöka bortse från ett behov och förminska dess betydelse, ska jag istället legitimera det och försöka hitta nya sätt att lösa det på. Visst låter det klokt? Och lyckas jag inte med tankens kraft får jag väl ändra de yttre förutsättningarna...
Jag ska börja med något enkelt....Min väckarklocka symboliserar ett behov av att komma upp vid en viss tid varje morgon. Men väckarklockan står på för nära avstånd och jag stänger av den varje morgon, vänder mig om och fortsätter sova. Där har jag testat tankens kraft länge för att komma upp när klockan ringer. Nu ska jag bli med handfast och flytta klockan till andra sidan rummet....;)
jag känner igen det där, jag var på en föreläsning en gång, och då fick jag veta att de tar 30 dagar att sätta en ny vana, så det är nog där detr spricker, man håller ut en vecka eler 2 men hade man hållt ut de 30 dagarna hade saken varit biff sen!
SvaraRadera