intergritet...

Så länge jag kan minnas har jag reagerat med ryggraden, spontant, intuitivt och kraftigt när någon gått över min gräns och kränkt min integritet. Själv tycker jag att det krävs ganska mycket innan jag känner mig kränkt. In i det längsta utgår jag ifrån att personen ifråga vill väl och har missförstått något, och att det inte är menat som angrepp på mig som person.

Det är väl därför som det gör så ont när någon går över gränsen. Dels för att jag blir besviken över att min bild av personen inte stämmer, dels för att det personen gör när gränsen överträds vekligen inte är utifrån välmening, utan för att på något sätt göra mig illa...