En helt vanlig dag...

Mini vaknar strax före åtta. Ligger kvar och gosar en stund och frågar sen om han får gå upp. (Det är nämligen inte alltid som det är dags att stiga upp när han vaknar, så han har väl lärt sig att fråga för säkerhets skull ;) )

Mini beställar pannkakor till frukost, och jag tänker varför inte, och steker lite pannkakor till honom.

Vi går ut och skottar snö. Ja det vill säga, jag skottar och Mini hoppar i snöhögarna så att det jag nyss skottat upp, trillar ner igen. Jag ger honom en mjuk borste istället och ber honom borsta av bilen.
"- Mamma - jag behöver något att klättra på.
- Varför då?
- Jag måste klättra upp på bilen så jag kan borsta taket.
- Tack för hjälpen men jag kan ta resten ;)"

Han lyckade även borsta bort torkaren på ena strålkastaren.

Dags för lunch. För tredje dagen i rad beställde Mini fiskpinnar, sådana där med kulor på (=glutenfri panering) Har inte orkat ta strid för variation i maten denna vecka, och sämre kan han ju äta än fisk med potatismos.

Efter lunch åkte vi iväg till en lekkompis som också är hemma med vattkoppor. Vi kom hem därifrån med tillskott till vårt nystädade akvarium. Paret slöjdstjärt har flyttat in.

Ikväll har vi gjort egen pizza, sett på film och läst boken innan Mini somnade i min säng. Sämre vecka med sjukt barn kan man ha. På tu man hand med Mini gör att jag mår mycket bra, avstressad och lugn. Men en liten kille på 4,5 år omkring mig går jag med ett ständigt leende på läpparna. Vardagen blir så intressant genom ett barns ögon...