Min mormor...

Idag har jag hälsat på min mormor. Det blir inte så ofta för hon bor för långt bort. Fast hon säger att det är jag som bor för långt bort.

Min mormor börjar bli gammal och minnet sviker henne hela tden. Hon har svårt att hitta orden och kan inte hantera för många intryck samtidigt. Även om jag med förnuftet kan förstå det som händer, är det ändå svårt att acceptera. Som väl är verkar hon acceptera sin situation, oftast iallafall. Hon verkar nöjd med att sitta och titta ut genom fönstret, läsa dagens tidning och blir glad när jag kommer på besök. Vi sitter bredvid varandra, läser lite, pratar några få ord, fikar lite....när vädret tillåter tar vi en promenad utanför huset där hon bor.

Äldste sonen frågade idag varför jag lägger en hel dag på ett besök, nämre 40 mil T/R, för att göra ett besök på 3 timmar, när mormor ändå kommer att glömma att jag varit där. För mig är det värt det, och det är inte enbart för hennes skull jag åker dit. Hon blir glad när jag kommer och så länge jag är där. För mig blir det en övning i att vara här och nu och ta tillvara tiden. Det är mysigt att umgås med henne några timmar....Jag har ju bara en mormor...till låns...