Min riddare!

Jag har en riddare, en egen riddare som försvarar mig i alla lägen. Riddaren har ett svärd som glittrar och som han kan slå ned pirater med på vägen hem från Konsum, ifall vi skulle träffa på några. Om vi inte träffar på några så kan svärdet ändå komma till nytta. Svärdet kan användas som käpphäst, och kan då galoppera supersnabbt hur långt som helst. Svärdet kan också användas till att hugga i grannens häck med för att skrämma de monster som bor där. Min riddare tycker att jag är fin vad jag än har på mig. Min riddare kommer aldrig med kritik. Min riddare älskar mig villkorslöst och tycker jag är den gosigaste som finns.

Tänk vad felfri världen är och vilka obegränsade möjligheter världen har i ögonen på en 4-åring. När man är nästan 4 år kan man leva sig in i en gränslös fantasivärld så verklig att gränsen till verkligheten är obefintlig. När man är nästan 4 år stannar man fortfarande upp och kommenterar att fåglarna sjunger. När man är nästan 4 år kan dagens höjdpunkt vara den citronfjäril satte sig vid sandlådan och på riktigt pratade och sa hej. När man är nästan 4 år kan man sitta på bussen och sjunga Baloos sång högt, utan att rodna det minsta. Det är också helt självklart att berömma sig själv för den goda sången med ”jag kunde sjunga mamma, vad duktig jag är!” När man är nästan 4 år är det självklart att konstatera att min storebror älskar mig.

Att tillbringa en eftermiddag i solen med min riddare är det bästa sättet att ladda batterierna efter en intensiv arbetsvecka. Jag önskar att jag kunde vara lite mer som min riddare ibland; en självklar och naturlig inställning till att det som händer här och nu är det viktigaste och det händer för att alla älskar just mig ;)

(bilden har jag "lånat" från http://www.loppanopiraten.se/)