Mössen Sniff och Snabb bor med pysslingarna Suck och Stön i en labyrint, och de är ständigt på jakt efter osten som ger dem lycka och välgång. Sniff och Snabb, Suck och Stön symboliserar olika personligheter och osten är en symbol för vad var och en av oss vill ha ut av livet. En dag sker en oväntad förändring; osten försvinner! Figurerna i historien uppvisar fyra helt skilda sätt att tackla förändringen och fick mig att fråga mig själv hur jag tacklar förändring och vad jag vill ha ut av livet. Historien är skriven av Spencer Johnson och heter ”vem snodde osten”.
Förändringstakten är hög i dagens samhälle och faktorerna som påverkar är fler till antalet, och utgör tillsammans en komplex vardag för oss alla. Hur vi hanterar osäkerheten i vardagen, tror jag är en av de viktigaste faktorerna för hur vi mår och om vi når våra mål.
Visst kan vi göra lite som Sniff och Snabb som använde sig av ”trial-and-error”. De var inte särskilt effektiva, sprang ofta vilse och sprang åt olika håll. Men de fick ständigt prova nya vägar, se nya saker och uppleva en annan sida av vardagen. Vi kan också välja strategin som Suck och Stön valde, att lita på sin egen förmåga och tänka och dra lärdom av tidigare erfarenheter. Vilken strategi ska man välja om det som händer en, aldrig har hänt förut? Vad gör man om förutsättningarna ändras så radikalt att du inte längre känner igen din vardag och inte kan använda din beprövade verktygslåda?
Min vardag innehåller mycket som är nytt för mig, problem/utmaningar som i och för sig påminner om tidigare men ändå inte. Jag är nog en blandning av alla fyra figurerna ovan. Men det finns saker som skrämmer mig mer än andra. En av dem är att jag är livrädd för att fastna på ett och samma ställe, och lever efter devisen att ingenting är så pass bra att det inte kan bli bättre. Jag är en problemmagnet och för mig är problem en förutsättning för stimulans. Jag ser förändring som en utmaning och kan förändra för förändringens egen skull. Jag är sällan kvar så att jag hinner se resultatet. Det är vägen mot mål som är viktigare för mig än att nå målet. Så man kan väl säga att jag trivs ganska bra med den förändringstakt som råder, även om det nog skulle gynna mig om jag bromsade lite och tänkte efter före ibland. Jag kan väl inte skryta med att jag är bra på att ”hantera” förändringar – jag lever mer i dem av bara farten. Det är inte alltid lätt att nå mål då, när jag inte vet vilken väg jag ska ta. Fast tänk så mycket nytt jag får se och vad många nya möjligheter att lära nytt jag får uppleva!
Tänk dig då vilken pina det måste vara att leva eller vara i min närhet om man mest av allt uppskattar att saker och ting känns igen, om det viktiga är att vara här och nu och att veta att det som kommer ur ens mun är något väl genomtänkt som man står för. Jag måste nog vara en sådan persons mardröm personifierad…. J
Det jag egentligen vill framhålla med den långa redogörelsen ovan är att vi alla har ett val att göra, hur vi förhåller oss till de förändringar som sker. Jag vill varken vara en liten mus eller pyssling som springer runt i en labyrint i ständig jakt på lyckan (osten). Jag vill istället bli bättre på att se nya saker på nya sätt (inte nya saker på gamla sätt), ändra/anpassa mitt liv till det för att mer kunna var och uppskatta här och nu. Är jag lycklig och mår bra här och nu, kan ingen sno osten ifrån mig…
Visst kan vi göra lite som Sniff och Snabb som använde sig av ”trial-and-error”. De var inte särskilt effektiva, sprang ofta vilse och sprang åt olika håll. Men de fick ständigt prova nya vägar, se nya saker och uppleva en annan sida av vardagen. Vi kan också välja strategin som Suck och Stön valde, att lita på sin egen förmåga och tänka och dra lärdom av tidigare erfarenheter. Vilken strategi ska man välja om det som händer en, aldrig har hänt förut? Vad gör man om förutsättningarna ändras så radikalt att du inte längre känner igen din vardag och inte kan använda din beprövade verktygslåda?
Min vardag innehåller mycket som är nytt för mig, problem/utmaningar som i och för sig påminner om tidigare men ändå inte. Jag är nog en blandning av alla fyra figurerna ovan. Men det finns saker som skrämmer mig mer än andra. En av dem är att jag är livrädd för att fastna på ett och samma ställe, och lever efter devisen att ingenting är så pass bra att det inte kan bli bättre. Jag är en problemmagnet och för mig är problem en förutsättning för stimulans. Jag ser förändring som en utmaning och kan förändra för förändringens egen skull. Jag är sällan kvar så att jag hinner se resultatet. Det är vägen mot mål som är viktigare för mig än att nå målet. Så man kan väl säga att jag trivs ganska bra med den förändringstakt som råder, även om det nog skulle gynna mig om jag bromsade lite och tänkte efter före ibland. Jag kan väl inte skryta med att jag är bra på att ”hantera” förändringar – jag lever mer i dem av bara farten. Det är inte alltid lätt att nå mål då, när jag inte vet vilken väg jag ska ta. Fast tänk så mycket nytt jag får se och vad många nya möjligheter att lära nytt jag får uppleva!
Tänk dig då vilken pina det måste vara att leva eller vara i min närhet om man mest av allt uppskattar att saker och ting känns igen, om det viktiga är att vara här och nu och att veta att det som kommer ur ens mun är något väl genomtänkt som man står för. Jag måste nog vara en sådan persons mardröm personifierad…. J
Det jag egentligen vill framhålla med den långa redogörelsen ovan är att vi alla har ett val att göra, hur vi förhåller oss till de förändringar som sker. Jag vill varken vara en liten mus eller pyssling som springer runt i en labyrint i ständig jakt på lyckan (osten). Jag vill istället bli bättre på att se nya saker på nya sätt (inte nya saker på gamla sätt), ändra/anpassa mitt liv till det för att mer kunna var och uppskatta här och nu. Är jag lycklig och mår bra här och nu, kan ingen sno osten ifrån mig…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar